miriam

Så, det har gått nästan tre månader sedan jag bloggade sist och anledningen till detta är flera skäl. Närmast är det nog för att jag upplever det som att jag jobbar på ett mentalsjukhus mer eller mindre där cheferna för närvarande är de värsta av alla. För ett tag sedan fick vi veta att vår chef försvinner men naturligtvis skulle han hålla utvecklingssamtal med alla och lönesätta samtliga med undantag för några, vari jag ingår. (Jag har legat på ett annat löneavtal). Däremot skulle jag ha ett avstämningssamtal - vad detta nu kan innebära. Sammanfattningsvis kan sägas att samtliga anställda har haft sina samtal utom jag. Chefen stannar bara i några dagar och idag skulle vi då ha ett samtal. När jag 13:10 påminner honom om det (10 minuter efter utsatt tid) så tittar han på mig, tittar tillbaka på sin dataskärm och säger...."eh, oj då - det hade jag glömt bort...hmm...jag sitter med ett litet case här" det  var alltså underförstått att det lilla caset var viktigare. Så jag sa rätt av att då kan vi strunta i samtalet men då skulle vi ha det på fredag eftermiddag. Jag sa då nej...det är inte lämpligt att ha sådana samtal på en fredag kväll, särskilt inte om den lilla chefen helt enkelt kan säga vad han vill och sedan försvinna från avdelningen för alltid.

Jag blev så irriterad för cheferna här tycker verkligen själv att de är guds gåva till personalen. De kränker sin personal om och om igen. Jag blev så förbannad, flera gånger har han mer eller mindre påtalat på olika sätt att jag är inte viktig så..... så har han precis glidit förbi vid tre-tiden för att tala om att han har inget mer att göra så han drar hem. Jävla skitstövel.

Så jag sa till min lilla chef att allt är redan sagt och det finns inget mer att säga. Är du säker på det säger han och skrattar lite generat...vad ska jag svara? Att jag gladeligen sparkar till honom???

Ok, så här såg dagen ut sammanfattningsvis och kort:

kom till jobbet och var glad = bra
fick rolig uppgift av chefen = mycket roligt
kollega med annan åsikt avslutade diskussion med att skrika elaka påhopp aggressivt = chockad och ledsen, ville gå hem
chefen tog ursäktande tillbaka rolig uppgift = sånt som händer
lunch med rolig kollega = upplyftande
chefen fräste ur sig "alla kan ju inte vara lika glada som du jämt" = ärligt talat vad är det här??
chefen bad en timme senare om ursäkt = han gör det 2-3 ggr i veckan, han kanske kan börja skärpa sig istället.
aggressiv kollega låtsas som allt är bra men latent aggressiv = obehaglig människa, bäst att hålla sig långt borta vilket jag redan försökt med länge
Varför jag inte sjukar mig imorgon = lovat annan kollega som jag gillar att jag ska täcka för henne så han kon gå tidigare.
Dagens räddare = lilla vikingen, den tatuerade maken och fika med svågern och svägerskan som jag gillar att umgås med och födelsedagspaketet jag fick från kompisen häromdagen.

Det är slutet av juli och värmebölja ute. Jag längtar hela dagarna efter att få gå hem så jag kan få leka med lilla vikingen. Både igår och idag så har jag kommit hem skyndandes från jobbet bara för att få leka lite med lilla vikingen. Igår satt han i den tatuerades knä vid 19-tiden och somnade rätt och slätt. Jag kunde till och med torka av hans ansikte med vatten utan att han vaknade. Samma visa idag....jag kom hem...vi åt...vi skulle gå ut men fick leta länge och väl efter den lilla vikingens skor tills vi hittade dem. När jag väl tagit ut honom var han så trött så han bara ramlade hela tiden. Jag fick jättedåligt samvete som plågade mitt barn att vara ute och leka när han klockan 18 på eftermiddagen höll på att svimma av trötthet så det var bara att knalla hem och äta lite kvällsmat så somnade han i knäet...eller svimmade...!! Ja ja, han är iallafall som balsam för själen när man kommer hem från jobbet!!