Mensch!

Jaha, så var det igång igen. In i det sista så har jag undvikit att hamna i de interna konflikterna på mitt jobb. Jag ska bara vara på min avdelning i 2 månader sedan ska jag till en annan avdelning i 2 månader och sedan ska jag till ett annat kontor. Jag vill till det andra kontoret!

På de tre veckor jag varit på detta jobb har det varit 2 krissmöten. Ett i förra veckan och ett i den här veckan. Självklart är det så att två tanter som själva tycker att de är mer kompetenta än alla andra (för de har ju faktiskt jobbat i fyra år med det här så de vet såååå mycket mer än alla andra). Nåväl vad har tanterna gjort? Jo, de springer in i allas rum och viskar om de som sitter i rummet bredvid. Men ärligt talat......jag skäms för deras skull, två vuxna människor som inte kan betee sig bättre än så. De har dessutom systematiskt valt att frysa ut kollegor i omgångar och nu har de även börjat en liten kampanj mot mig. Ingen fara, jag bidar min tid och sedan klappar jag till. Ha ha ha!

I övrigt rekommenderar jag att ni läser min kompis blogg
http://www.carinas-swecourt.blogspot.com från torsdagen den 23 februari och hur hennes chefer reagerade på ett skämt.

Så den här dagens tecken är i pinsamma kollegors/chefers sällskap.

I nyhetens tecken.....

Den här veckan kommer allt nytt. Nytt jobb, det tar tid att vänja sig vid tiderna. Jag känner mig så bortskämd med så korta dagar fast å andra sidan så är jag helt slut när jag kommer hem av allt nytt jag lär mig varje dag.

Igår var jag på första italienska klassen, jätterolig grupp. Verkar vara den roligaste hittintills för i denna grupp finns det en massa "vinkännare" så tydligen verkar det som om man tar med sig en flaska vin på varje tillfälle och så dricker alla vin under lektionen. Väldigt okonventionellt och italienskt, härligt.

Dessutom fick jag från det elaka hemska elbolag jag har ett nytt brev. Ärligt talat så började det koka redan innan jag öppnade det, varenda liten stridsnerv vaknade till liv, jag vägrar att bli deras pengakalv, jag betalade en fruktansvärd räkning i höstas. Så med alla taggar utåt och med superargument i huvudet öppnade jag kuvertet och förberedde mig på det värsta bara för att finna att de gjort fel och att jag får tillbaka mer än hälften av det jag betalade i höstas. Very nice!

Fler äventyr denna vecka är en födelsedagspresent som jag skickat till min kompis i Skottland förra veckan. Inledningsvis kan jag förklara att jag stör mig på att posten har sina färdiga förpackningar som kostar 149:- när man vill skicka under 2 kg, priset är oavsett om man skickar inom Europa eller utanför! Bara det är lite konstigt, för det andra så är de färdiga kuverten så små att man får aldrig plats med så mycket utan måste hela tiden anpassa innehållet efter presenten. Så jag köpte ett stort vitt vadderat kuvert, stoppade det fullt med grejjor och gick till min närmsta "post-tillhandahållare", de vägde det och jag betalade rätt summa. Ändå kom paketet fram till min kompis som av någon anledning fick lösa ut det med en viss summa av anledning som jag inte riktigt förstår. I skottland påstod en gubbe på deras postkontor att paketet legat där sedan 3 januari. Mein gott!!!!! Ok, min kompis fick sin födelsedagspresent till slut!

Första dagen på nya jobbet

Idag kom jag till min nya arbetsplats klockan 09:00 och träffade min chef. Det gick väldigt fort, jag fick springa förbi alla och säga hej och sedan var det dags för mitt första team-möte! Väldigt förvirrande, efter ca 2 timmar fick jag gå in i det som var mitt rum. Jag delar rum med min handledare som är jätterar och supertrevlig. På sidan om dörren fanns en namnskylt med mitt namn och hennes. Mitt namn!!! På mitt skrivbord - mitt skrivbord - stod det en blomma och alla kom in och sa hej! Det kändes supertrevligt.

Så håll tummarna för det kändes jätterbra.

Dessutom ringde en av mina f d kollegor egentligen ringde 2 av dem för att kolla hur min första dag var. Det värmer när någon bryr sig så!!

Äventyr i Vemdalen.....Whovalley?

Så i onsdags bar det av mot Vemdalen. ÅKA SKIDOR. Det började inte jättebra, på vägen upp började det regna. När vi passerat Sveg (som är den sista civiliserade utposten innan fjällbyarna) så regnade det fortfarande. Fråga uppstod om det skulle kunna bli någon skidåkning överhuvudtaget eller om vi hade en långhelg på landet att se fram emot. Men det tog sig och ca 4 km innan vi kommit fram till stugan övergick regnet till snö, med en -1 bara.

Morgonen därpå bjöd -3 grader och bra åkning. Lillebror klarade sig bättre än förväntat i backarna. Vi åkte hela dagen och vi hade det så bra. Nästan inget folk i backarna och i Vemdalen har man i år på andra sidan tagit bort den hårresande skräckfärden med knappliften och satt in en sittlift istället. Med tanke på att backarna på andra sidan är så bra så var det suverän åkning. Dag 2 var sjysst, men det snöade mycket och efter lunch var det intressant att sitta i sittliften på toppen då det mer liknande fjällöverlevnad än åkning. På toppen blåste det sådan motvind att man faktiskt fick kämpa för att komma ner för backen i början. Vi kastade in handduken 2 timmar innan liften stängde den dagen med trötta ben och sönderfrysta fötter, fortfarande bara ett par minusgrader men blåsten gjorde sitt. Dag 3, gick vi upp vid 08:00 och det var -22 grader ute. Sanslöst. Vi stannade inne och väntade på att det skulle bli varmare (liksom större delen av de som både i vemdalsskalet) men till slut gick vi ut. Då var det -19. Suverän åkning!

Vi fikade på toppstugan och gjorde några åk till, för lunch åkte vi hem istället då vi hade det så bra att man kunde åka nerförs rätt in på verandan. I godan ro satt vi och lunchade när Vemdalens stugbil stannade utanför vårt hus. En ung man knakade på och frågade försynt om vi fått en avflyttningstid, Kaxigt svarade jag "jaha, det har vi fått imorgon klockan 10:00 men vi åker först vid 11:00", "jaha, oj då för de andra gästerna som ska bo här kommer idag redan klockan 15:00" (då var klockan 14:00 ). "Jaha, då får väl de ta in på hotell för vi har stugbytardag på söndagar i den här samfälligheten" sa vi kaxigt och drog igen dörren. Jag gick och kollade mail, men........VA FAAAAAA......, jag hade läst fel visst var det stugbytardag på lördagar och inte söndagar som vi alltid haft förrut. I vild panik fick vi åka tillbaka med hyrskidor, packa alla våra grejjor och städa hela huset. Tack och lov skulle de andra inte komma förräns vid 18:00 och vi var klara med allt på 1,40 h. Otroligt. I bilen satt vi bara och andades på vägen.

Till mitt försvar kan jag bara säga att jag idag ringde till Vemdalen Stugby och pratade med killens (han som så artigt kom och informerade oss om att de andra snart skulle komma) chef och bad henne framföra en ursäkt och ett tack.

Så tillbaka i Stockholm en dag tidigare och förbereder nu mentalt för nya jobbet imorgon!