miriam

Så var det dags att åka för en vecka sedan till USA. Jag och den tatuerade hade inga högre förväntningar på Icelandair efter allt strul med biljettbokandet. Väl framme vid Arlanda (tre timmar innan avgång) var det en jättelång kö för inchekning till USA. Vi hann dock bara står 1 minut i kö innan en dam som jobbade på Arlanda hämtade oss och sa att vi skulle checka in vid sidan om istället, d v s bara jag, den tatuerade och den lilla vikingen. Det var den lilla vikingens förtjänst, det var nämligen lunchdags för honom och detta visste Arlanda-damen!

Det tog lite tid att fatta att vi väl var framme i USA. Det första vi såg var att det var så mycket juljus överallt. I Boston hade de satt julljus över nästan alla träden, både vanliga vita lampor men även träd med lampor i alla möjliga färger. En kväll något senare så åkte vi iväg till en liten stad som heter Saugus och tittade på "byborna" som hade dekorerat huset och tomterna med diverse julljus, renar, jesuskrubbor, etc etc. Jag trodde det skulle vara lite cheesy eller rent av lite vulgärt i äkta Griswold stuk men när vi väl var där och tittade så var det jättefint faktiskt och jag tror att om jag bott i ett hus i USA där det inte var så väl belyst utanför så skulle jag ärligt talat också dekorera trädgården med små renar av ljus och några glada tomtar. Det värsta jag såg var någon som hade jesus-julgruppen i något uppblåsbart plastmaterial så det såg ut som badgubbar i trädgården....

Vi hade planerat att åka till min svågers moster den 25 för att fira en riktig amerikansk julafton. Vi skulle fira både den 24 svensk jul och sedan amerikansk jul. Jag var supernyfiken på kalkonen och stuffingen till... Natten mot julafton så blev både den tatuerade maken och den lilla vikingen magsjuka i princip samma sekund. (Dagen innan hade min systerdotter och min syster varit magsjuka och det  var tydligen extremt smittsamt) så hela natten vakade jag så den lille inte skulle spy på ryggen och kvävas. Så vid julbordet den 24e satt det två pigga systrar och resten var ganska slagna. På natten mot den 25 blev den lille sämre igen så vi stannade hemma den 25e istället för att åka och fira amerikansk jul vilket var lika bra eftersom min syster med sin familj precis hann åka iväg så drabbades yours truly av magviruset....

Vi hann iallfall åka in till Boston city och gå i några gallerior i hjärtat av Boston....vi gick till Tiffanys...ända sedan jag var tonåring så har jag velat gå på Tiffanys och titta på deras juveler och framförallt deras diamantringar - vart vi än gick därinne så glittrade det av diamanter och andra juveler, helt sjukt dyrt men så fina saker, folk som handlat och gick därifrån såg nästan saliga ut..... Vi hann med några gallerior, en biltvätt, och framförallt några kaffe på Starbucks också innan det var dags att åka hem.

hände imorse. Vi skulle iväg till barnmorskan och i vanlig ordning sätter vi ner lilla vikingen i vagnen och ska dra upp den för ett trappsteg. Den tatuerade säger bara "sluta dra, det har hänt något med vagnen".... Va otäckt tänkte jag och kände att jag glömde andas ett ögonblick. Så släppte den tatuerade vagnen lite och den vek ner sig helt. Den hade gått sönder, i stålanordningen under den del som håller sittanordningen på plats. Den var helt slut, en helt ny vagn. Jag fick andnöd och panik och måste dölja det för annars blir den lilla vikingen också ledsen. Tänk om det hänt när vi stått i en rulltrappa...att den bara gick av.....vi hade änglavakt som råkade ut för det hemma. Vi hittade kvittot med garanti och hade sådan tur att garantin gällde en månad till. Så vi åkte iväg till Mammarazzi i Haninge där vi köpt vagnen för ett år sedan.

När jag kom in så sa jag bara att vår vagn av märket Mikado gått sönder. Jaha, sa hon..är det oxford modellen?? Öh..ja, "Jaa, det har varit många problem med den. Vi drar av 45% i nyttjande på priset eftersom ni använt den så ni får tillbaka 4000 kronor. Ska ni ha det i handen eller vill ni ha en ny vagn?" Ja, vad gör man när man inte har en  vagn och hon är ju bara återförsäljare, inte tillverkare. Så vi stog länge och väl (en timma) och valde till slut en vagn som vi tänkte skulle  vara city-anpassad. När man köper barnvagn så får man inte ångra sig eftersom den är begagnad när man väl tagit ut den ur butiken det innebär också att man inte får ta ut vagnen och prova den utanför butiken, absurt men sant.

Så vi åkte hem med den nya vagnen och måste gå och pumpa däcken, när vi går med den så undrar vi om de inte har monterat handtaget fel på vagnen, vi sparkar i  vagnen hela tiden när vi går och handtaget är högt och långt fram vilket gör att det inte blir en naturlig häveffekt i vagnen när vi ska ta den upp för trottoarkanter. Den tatuerade försöker kolla om man inte kan vända på handtaget men det går inte att få upp det och instruktionsboken är på holländska. Det är inte sant...en ny skitvagn...är vi helt dumma i huvudet?? Så jag ringde för att fråga om vi kunde få ångra oss eftersom vi precis tagit den och att det var ordentliga problem att få upp den för trottoarkanten. Det tar i princip hus i hel---e när jag frågar barnvagnskvinnan det. Hon börjar gorma om att vi har stått hela eftermiddagen (en timma) och klämt och känt på vagnen och så vill vi inte ha den. Vi får inte byta, det är vårat problem tycker hon, vi kan ju prova att knuffa den uppför trottoarkanten. Vad tror hon att vi har gjort??? Stått och väntat på att vagnen ska hoppa upp av sig själv medans bilarna väntar? Jag blev så arg så jag gav bara luren till den tatuerade och stod och skakade. Den tatuerade var lugnare avslutade samtalet och gick ner för att kolla konstruktionen en gång till. Jag kunde inte lugna ner mig så jag ringde upp barnvagnskvinnan igen. Så svarar hon....Efter att ha talat om vem jag var igen sa jag
"Du har redan sålt en vagn till oss som gick sönder med vårat barn i, det var bara tur att vi var hemma och inte ute på stan när det hände, sedan köper vi en ny vagn av dig och du har mage att säga att vi har stått och klämt och känt på vagnen hela eftermiddagen när vi talade om för dig att vi bodde i stadsmiljö och behövde en stadsvagn. Vi slänger den här skitvagnen och köper en ny men du har ingen rätt att vara oförskämd mot oss efter allt det här"...

"Men så sa jag ju inte"..."

Jo, det gjorde du"...

"Ja, men det var ju inte så jag menade, ni har ju känt på vagnen och tagit ett beslut"....

"Som jag sa så slänger vi den här skitvagnen du sålt oss nu, pengarna är inte problemet, det är principen och att du är oförskämd och inte verkar förstå att det ska vara ETT BARN i vagnen"

"Ja, men det var ju inte meningen så då ber jag om ursäkt."

Bra sa jag och slängde på luren.

Nu är jag livrädd för att vi har köpt en ny vagn som går sönder av henne. Konsumentköplagen är jättefint formulerad och låter ju slagkraftig men är i själva verket en papperstiger. Vi får inte lämna tillbaka vagnen utan är fast med den eftersom det är lagstadgat så. Dumma dumma dumma.

I år åker jag, den tatuerade och den lilla vikingen utomlands för att fira jul (vi ska inte till Mallorca på grisfest) så för en gångs skull tyckte jag att det skulle bli jättekul att gå på julbord (i vanliga fall tycker jag inte om att tjuvstarta med julbordet för när det väl är dags för julbordet på julafton så har jag redan tröttnat på allt utom köttbullarna och julskinkan) men i år såg jag fram emot det eftersom jag inte har en aning om vad vi får att äta på julafton och då har jag åtminsone fått äta skinka en gång.

Jag kom lite för tidigt till restaurangen och gick och frågade efter bokningen. Personalen blev förvånade eftersom de inte hade någon bokning för arbetsgivaren där. Snopet, var jag där fel dag? Så såg jag två kollegor och gick glatt fram till dem....först tittade de bara på mig och undrade vem jag var!!! Men.....har de redan glömt bort mig? Så länge har jag inte varit ifrån jobbet...!! Så kom de på vem jag  var...hmmm....så dök det upp fler och fler kollegor....de flesta tittade undrande på mig, sa hej lite artigt och fortsatte prata med sina kollegor...jag började undra om de tyckte illa om mig när jag var på jobbet...så kom en annan gammal kollega fram som jag jobbade med innan jag blev gravid. Hon var glad så vi satte oss till bordet tillsammans....så efter ett tag kom en av kollegorna som hälsat svalt fram och sade med ett varmt glatt leende....."jag kände inte igen dig först...det är bara halva du kvar, du har blivit så smal. "Under kvällen kom fler fram och sa samma sak och var jätteglada och trevliga så jag kunde andas ut och behöver nu inte ha panik för att mina kollegor inte gillar mig när jag ska tillbaka till jobbet så småningom. Eftersom de var så snälla och sa att jag gått ner så mycket i vikt passade jag på att lassa in lite extra av dessertbordet he he he.