miriam

Så, det har gått nästan tre månader sedan jag bloggade sist och anledningen till detta är flera skäl. Närmast är det nog för att jag upplever det som att jag jobbar på ett mentalsjukhus mer eller mindre där cheferna för närvarande är de värsta av alla. För ett tag sedan fick vi veta att vår chef försvinner men naturligtvis skulle han hålla utvecklingssamtal med alla och lönesätta samtliga med undantag för några, vari jag ingår. (Jag har legat på ett annat löneavtal). Däremot skulle jag ha ett avstämningssamtal - vad detta nu kan innebära. Sammanfattningsvis kan sägas att samtliga anställda har haft sina samtal utom jag. Chefen stannar bara i några dagar och idag skulle vi då ha ett samtal. När jag 13:10 påminner honom om det (10 minuter efter utsatt tid) så tittar han på mig, tittar tillbaka på sin dataskärm och säger...."eh, oj då - det hade jag glömt bort...hmm...jag sitter med ett litet case här" det  var alltså underförstått att det lilla caset var viktigare. Så jag sa rätt av att då kan vi strunta i samtalet men då skulle vi ha det på fredag eftermiddag. Jag sa då nej...det är inte lämpligt att ha sådana samtal på en fredag kväll, särskilt inte om den lilla chefen helt enkelt kan säga vad han vill och sedan försvinna från avdelningen för alltid.

Jag blev så irriterad för cheferna här tycker verkligen själv att de är guds gåva till personalen. De kränker sin personal om och om igen. Jag blev så förbannad, flera gånger har han mer eller mindre påtalat på olika sätt att jag är inte viktig så..... så har han precis glidit förbi vid tre-tiden för att tala om att han har inget mer att göra så han drar hem. Jävla skitstövel.

Så jag sa till min lilla chef att allt är redan sagt och det finns inget mer att säga. Är du säker på det säger han och skrattar lite generat...vad ska jag svara? Att jag gladeligen sparkar till honom???