Chefskit

Så, det har gått nästan tre månader sedan jag bloggade sist och anledningen till detta är flera skäl. Närmast är det nog för att jag upplever det som att jag jobbar på ett mentalsjukhus mer eller mindre där cheferna för närvarande är de värsta av alla. För ett tag sedan fick vi veta att vår chef försvinner men naturligtvis skulle han hålla utvecklingssamtal med alla och lönesätta samtliga med undantag för några, vari jag ingår. (Jag har legat på ett annat löneavtal). Däremot skulle jag ha ett avstämningssamtal - vad detta nu kan innebära. Sammanfattningsvis kan sägas att samtliga anställda har haft sina samtal utom jag. Chefen stannar bara i några dagar och idag skulle vi då ha ett samtal. När jag 13:10 påminner honom om det (10 minuter efter utsatt tid) så tittar han på mig, tittar tillbaka på sin dataskärm och säger...."eh, oj då - det hade jag glömt bort...hmm...jag sitter med ett litet case här" det  var alltså underförstått att det lilla caset var viktigare. Så jag sa rätt av att då kan vi strunta i samtalet men då skulle vi ha det på fredag eftermiddag. Jag sa då nej...det är inte lämpligt att ha sådana samtal på en fredag kväll, särskilt inte om den lilla chefen helt enkelt kan säga vad han vill och sedan försvinna från avdelningen för alltid.


Jag blev så irriterad för cheferna här tycker verkligen själv att de är guds gåva till personalen. De kränker sin personal om och om igen. Jag blev så förbannad, flera gånger har han mer eller mindre påtalat på olika sätt att jag är inte viktig så..... så har han precis glidit förbi vid tre-tiden för att tala om att han har inget mer att göra så han drar hem. Jävla skitstövel.


Så jag sa till min lilla chef att allt är redan sagt och det finns inget mer att säga. Är du säker på det säger han och skrattar lite generat...vad ska jag svara? Att jag gladeligen sparkar till honom???


Utvecklingssamtal...over and over and over and over again

Idag var det ju onsdag bara två dagar kvar till semester. Jag har lärt mig att när en arbetsdag är påbörjad räknas inte den dagen längre. Chefen hade skickat ett av alla sina mail denna gång handlade det om ytterligare Personliga Utvecklingssamtal!!! Tänkte att jag har ju redan haft tre sådana samtal på två månader så det gällde inte mig. Passade ändå på att fråga chefen när han gick förbi - egentligen bara så jag kunde radera mailen. Men tji fick jag...han tittade glatt, log med hela ansiktet och sa jo, men det är klart du ska göra det.

Neeeeeeeeeeeeeeeej, inte ett till. Ärligt talat jag orkar faktiskt inte med ett till. Han säger för det mesta bara snälla saker men ändå så är det segt att ha ett till. Vad ska han säga nu som han inte har sagt flera gånger förrut? Vad har jagför framtidisplaner?? Mmm...vad kan jag säga mer än det jag sagt en gång förrut...eller tre gånger förrut.

Undrar om man får något gott fikabröd iallafall!

Tisdag...snart semester.

Jag har precis sett P.S I love you igen. Jag kan bara inte fatta att jag verkligen grät på samma ställen igen, jag har ju redan sett den en gång men det gjorde jag. Ärligt talat så har jag förstått att det finns en massa tjejfilmer och att tjejer kan se dom etc etc men jag har aldrig fattat det riktigt förräns nu då jag äntligen förstod vad de menade. Jag antar att P.S I love you är min snyftfilm. Har ni inte sett den bör ni göra det omedelbart.

Med anledning av detta kan jag ju bara säga att jag är så avvis på skottlandskompisen som var i Dublin i helgen. Jag har bestämt (ska bara förankra det hemma på något sätt) att nästa års semester resa blir till Irland. Inte bara Dublin eftersom jag gärna vill se landet och det ska vara suverän vandring på Irland. Tur att jag har ett år på mig att förbereda mig :-)

I övrigt så är det bara några dagar kvar till semester. Den här veckan blir dessutom lättare på jobbet då kompisen har kommit tillbaka från semestern.

Bara en liten vecka kvar

Även denna söndag lyckades jag undvika söndagsångesten inför att gå tillbaka till jobbet. Jag är ledig imorgon eftersom den tatuerade maken fyller år. Sedan är det bara fyra dagar kvar till SEMESTER. Jag längtar...jag är så otålig, jag vill ha semester nu!!

Annars har helgen förflutit lugnt och skönt. Vi vågade oss in till stan igår men det är alltid med livet som insats man åker in till stan en lördag men nu var vi tvugna att ha nya patroner till skrivaren så det var bara att vara modig och åka in till staden som höll på att fyllas till bristningsgräns av shoppingsugna människor. På eftermiddagen var vi hos några kompisar och då passade jag på att gosa lite med deras bebis, han är bara 7 månader. Så söt.

Idag var vi och hälsade på min mamma. På vägen hem skulle vi förbi hemköp och medans den tatuerade och den lilla vikingen satt i bilen och väntade sprang jag in och handlade. När jag skulle betala var jag lite tankspridd och lämnade fram 204 kronor istället för 264 kr som det kostade. Kassatanten tittade surt på mig och viftade med pengarna. Jaa..sa jag frågande?? Det kostar tvåhundraSEXTIOfyra kronor sa hon surt som om jag försökte få det billigare. Oj, sa jag det  var ju inte meningen vänta så ska du få resten. Tanten suckade och jag sa igen om du tar det lite lugnt ska du få pengarna...Jag tar det lugnt svarade tanten surt, jaha sa jag det tycker inte jag och du behöver inte vara så otrevlig. Ääärrrrr jag oootreeevlig sa tanten, jaa, sa jag, jag tycker du är ganska otrevlig. Det var ett misstag inget annat, jag försöker inte blåsa dig på några pengar så du behöver inte var så otrevlig. Hon knep ihop läpparna tittade på kunden bakom mig och skakade på huvudet. Nu funderar jag mest på om jag ska skriva till hemköps marknadsavdelning eller låta den gamla sunkiga tanten försurna. Jag blev inte så ledsen för det för min helg har varit så trevlig.

Sista touchen med nya lägenheten

Häromdagen hade vi sista mötet med inredningsarkitekten (förrutom beslagskvällen...hmm) där vi skulle gå igenom alla våra val till den nya lägenheten. Det var jättebra att få träffa arkitekten men det är verkligen svårt att inreda en lägenhet som vi inte sett än. Den tatuerade tycker det var läskigt att vi var överens om sovrumstapeten så snabbt. Då ska man veta att vi har gått igenom EN MASSA TAPETER....Dear god vad det finns mycket tapeter att välja på!!! En hel del supercoola tapeter och en del är verkligen rena rama konstverken men de kanske inte funkar som tapeter i ett vanligt hem. Har man däremot tillräckligt med yta kan man göra så häftiga grejjor.

Hallgolvet är faktiskt min favorit och vi får se om det blir som jag tänkt mig...ni får hålla er till tåls så ska jag lägga ut bilder sedan på valda delar. Jag ser jättemycket fram emot det nya badkaret också...vi valde ett som står på tassar....jag tycker det ser så romantiskt ut med badkar på tassar...det är jättefint och nej det är inga guldtassar. Vi håller oss till ganska neutrala färger i badrummet. I vårat badrum nu har vi fönster vilket innebär att det kommer in naturligt ljus och då funkar det att ha lite färger men i ett badrum utan fönster gäller det att vara hemma på bra ljussättning för att färgerna inte ska äta upp ljuset. Så jag kände att jag var tvungen att visualisera ett badrum...då tänkte jag naturligtvis på alla coola badrum som de inredde i Bondi Beach..(ok, det var det där australiensiska programmet the project där fyra par tävlade om att inreda en lägenhet och deras badrum var helt otroliga) och den tatuerade sambon ville inredda allt i en speciell typ av Höganäs metallic kakel...njae skulle inte tro det va??

Nu återstår det bara att vänta och se hur det blev med allt.

Scrapbook-bugg-biten

Ikväll följde jag med två kompisar och lärde mig scrappa lite mer. Ärligt talat blir jag helt överväldigad av alla dessa verktyg och manicker som man kan använda för att "riva" upp kanterna på papper eller klippa till snygga hörn eller stansa ut grejjor eller .....allt möjligt. Jag gjorde ett kort till den tatuerade maken så jag lägger ut en bild senare eftersom han måste få det först.

Det var iallafall jätteroligt och det var superkul att träffa kompisarna igen. Jag går dit lika mycket för den sociala biten om inte mer...:-)

Idag har jag dessutom varit ledig och imorgon också, det är så skönt att bara vara ledig med lilla vikingen och maken. Jag kopplar av jobbet så fort så jag kommer knappt ihåg vart jag jobbar.

Snart är det äntligen äntligen semester. Jag längtar verkligen.

Kulturfyran om böcker

1, Vilken bok läser du just nu?
Paolo Coelho "Häxan från Portobello". Hans bok "Alkemisten" läste jag för många år sedan och den satte många minnesvärda tankar i huvudet som stannat kvar. Den här boken är också intressant.

2, Vilken bok ligger på tur?
Vet faktiskt inte. Tänkte gå till biblioteket och låna något. Jag har insett att om jag går och handlar böcker så håller jag mig till saker som jag vet att jag nog kommer att gilla eftersom det kostar att köpa en bok medan att låna den inte innebär samma kostnadsrisk. Jag har fått tag i en massa roliga böcker på biblioteket och kom på för några månader sedan att det är bättre att gå dit.

3, Vem är din favoritförfattare?
Just nu är det fortfarande Marian Keyes, gillar hennes lättsamma sätt att skriva om tunga ämnen. Alexander McAll Smith är också en favorit, hans serie om söndags filosofi klubben och böckerna om 44 Scotland street är också underhållande. Donna Leon är en klar höjdare och av någon anledning blir jag alltid extra inspirerad att laga god mat när jag läser om commissario Brunetti.

4, Vad tycker du om hösten som årstid?
I vanliga fall brukar jag tycka att det är jättemysigt när hösten kommer men ärligt talat så längtar jag inte alls i år. Jag vill att det ska vara sommar mycket längre till, Jag fattar inte vart den här sommaren tog vägen. Jag läser mer på sormarna än jag gör på hösten och på vinterna.

FREEEEDAAAAG

Äntligen äntligen äntligen äntligen fredag...oh my god. Äntligen fredag.

Jag har längtat hela veckan efter fredag. Jag är ledig måndag och tisdag så nu är jag långledig. Fyra dagar med den lilla vikingen och den tatuerade maken. Livet kan inte bli så mycket bättre. Förra helgen hade jag och den lilla vikingen en jättemysig helg. Vi lekte i parkerna hela helgen!! Rutschkana var en klar favorit.

Ikväll kom kompisen på middag och så tog hon hand om den lilla vikingen. Hon bytte pyjamas på honom, gav honom kvällsgröt och hjälpte honom borsta tänderna och det var så himla coolt för jag hade lika gärna kunna gått. Han hade det så himla bra. Jag vet inte varför jag tror att ingen annan kan ta hand om honom men det var bara så himla coolt. Han hade det bra och tyckte att det var ganska roligt!!

Snart är det semester!! SEMESTER.

Igår såg jag dessutom äntligen P.S I love you.

Ska ta mig i kragen och gå på bio lite oftare.

Snart ska jag blogga om mitt år som Lady Miriam. Det har varit ansträngande åtaganden...:-) men jag har iallafall varit i mitt land he he he

Utmanad

Jag blev utmanad http://aikmansgirl.weblogg.se

1. Beskriv reglerna
2. Svara på alla frågorna
3. Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar.
4. Be dem läsa din blogg.
5. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.

Fem saker som finns (fanns) på din Att-göra-lista idag?


1. Pussa och krama lilla vikingen
2. Pussa och krama den tatuerade maken
3. Boka bil på utlandsemestern
4. Laga jeans
5. Gosa lite mer med vikingen

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Jobbade på advokatbyrån och förlovade mig med den tatuerade i Aten precis vid midnatt när klockarna ringde i "statskyrkan" (det var inte planerat men likväl superromantiskt)

Vilka platser har du bott på?
Stockholm, florens och rom....London en superkortis

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

1. Säkra den lilla vikingens ekonomiska framtid
2. Byta jobb och bara jobba på hobbynivå så jag kan komma och gå som jag vill
3. Ge den tatuerade maken en tatuering
4. Investera i bostäder och fastigheter i Sverige och utomlands med terrass
5. Shoppa på Gucci och Prada samt starta hemliga välgörenhetsprojekt

Ok, jag ska egentligen utmana 6 st med egna bloggar men jag kan bara utmana några!!! Känn er utmanade!!

Hmm....

Ok, så här såg dagen ut sammanfattningsvis och kort:

kom till jobbet och var glad = bra
fick rolig uppgift av chefen = mycket roligt
kollega med annan åsikt avslutade diskussion med att skrika elaka påhopp aggressivt = chockad och ledsen, ville gå hem
chefen tog ursäktande tillbaka rolig uppgift = sånt som händer
lunch med rolig kollega = upplyftande
chefen fräste ur sig "alla kan ju inte vara lika glada som du jämt" = ärligt talat vad är det här??
chefen bad en timme senare om ursäkt = han gör det 2-3 ggr i veckan, han kanske kan börja skärpa sig istället.
aggressiv kollega låtsas som allt är bra men latent aggressiv = obehaglig människa, bäst att hålla sig långt borta vilket jag redan försökt med länge
Varför jag inte sjukar mig imorgon = lovat annan kollega som jag gillar att jag ska täcka för henne så han kon gå tidigare.
Dagens räddare = lilla vikingen, den tatuerade maken och fika med svågern och svägerskan som jag gillar att umgås med och födelsedagspaketet jag fick från kompisen häromdagen.


Långt hår - kort hår - långt hår - kort hår

Ni vet hur det är när man bara vaknar en dag och inser att man borde ha klippt håret för länge sedan. Jag som är ganska lat orkar inte ha alltför korta frisyrer eftersom det kräver en del arbete för att jag inte ska se ut som en höstack i huvudet. Så vaknade jag en dag och insåg att det var dags att trimma barret. Bokade en tid i måndags och gick hela helgen och tänkte att det skulle bli så skönt att klippa det långa håret. Jag funderade på att klippa av allt hår till en page eller bob men så ångrade jag mig på söndag kväll men en decimeter kunde jag väl ändå klippa av tyckte jag.

Idag var det dags. Jag gick dit och var förväntansfull, när jag sa vad jag tänkt mig tittade min frisör lite undrande men sa inget. Ööhh sa jag, vill du klippa det på något annat sätt?? Hmm...nej sa hon, vi tar av en decimeter om det är det du vill.... Hon är jättebra så henne är jag nöjd med jag bara önskar att hon stod på sig med vad hon tyckte mer ibland för nu har jag fått min vilja igenom. Jag ser nu ut som Miriam 12 år som bestämde sig för att klippa etappklippning och så ligger håret nästan slickat. Det är bara ryggsäck och plåster på knäna som saknas. Jag kan inte fatta att jag klippte av mig allt håret. Jag som tänkte att det skulle vara så bra att klippa av håret och se lite mer vuxen ut, men jag ser inte vuxen ut i håret - jag ser ut som 12 år!!!! Dessutom får man betala extra för att de fönar håret så det hade jag tänkt klara mig utan men då sa hon att hon var tvungen att torka det för att flika topparna, jaha - ja tänkte jag men det är väl ok - men så fick jag betala för det trots att det var hon som var tvungen att torka det för att flicka med någon rakkniv....blääää!!!

Sov du lilla videung...

Det är slutet av juli och värmebölja ute. Jag längtar hela dagarna efter att få gå hem så jag kan få leka med lilla vikingen. Både igår och idag så har jag kommit hem skyndandes från jobbet bara för att få leka lite med lilla vikingen. Igår satt han i den tatuerades knä vid 19-tiden och somnade rätt och slätt. Jag kunde till och med torka av hans ansikte med vatten utan att han vaknade. Samma visa idag....jag kom hem...vi åt...vi skulle gå ut men fick leta länge och väl efter den lilla vikingens skor tills vi hittade dem. När jag väl tagit ut honom var han så trött så han bara ramlade hela tiden. Jag fick jättedåligt samvete som plågade mitt barn att vara ute och leka när han klockan 18 på eftermiddagen höll på att svimma av trötthet så det var bara att knalla hem och äta lite kvällsmat så somnade han i knäet...eller svimmade...!! Ja ja, han är iallafall som balsam för själen när man kommer hem från jobbet!!


Hysterisk vecka och äntligen helg

Denna vecka har varit hysterisk på jobbet och det blev inte bättre av att kompisen http://aikmansgirl.webblogg.se/ inte sitter med samma arbetsuppgifter. Det som dock varit roligt är att det bara varit kollegor på jobbet som jag gillar så det har varit rätt roligt iallafall. Trots det har jag kommit hem på kvällarna och varit så trött så jag har slocknat i soffan när den lilla vikingen har somnat, jag har nog inte varit världens roligaste sällskap för den tatuerade maken. Inte blev det bättre på jobbet av att chefen varit skum den här veckan så jag har gjort mitt bästa för att hålla mig undan när han kommer. Jag har bara längtat fram till helgen...underbara härliga helg då jag äntligen skulle få vara ledig. På söndag fyller jag år så jag har planerat att äta mängder med glass. Jag har inte sagt något på jobbet eftersom det känns så fånigt...d v s jag har ingen lust att gå och tala om för alla att jag fyller år för då känns det som man uppmanar till att uppmärksamma mig på ett eller annat sätt. Jag berättade inte ens när jag skulle gifta mig att jag skulle göra det vilket några av tanterna blev sura för.

Så idag var det osedvanligt stressigt igen trots att jag hoppats på en lugnare dag men så blev det inte. Fram emot lunch var jag helt slut och undrade seriöst hur jag skulle orka vara trevlig mot kompisen som skulle komma på middag som jag dessutom verkligen sett fram emot. Blä blä blä för jobbet ibland. Jag tycker ganska ofta att det är en omänskligt orättvisa att jag måste jobba...så det så...tyvärr betalar ju ingen annan mina räkningar så....

Jag var iallafall tvungen att springa ut och köpa en lunchmacka och när jag kom tillbaka så stod det en stor bukett blommor på bordet. Först fattade jag ingenting förräns kollegan som sitter bredvid mig sa GRATTIS....åååhhh...åhh...de visste att jag fyllde år och hade samlat ihop pengar fast vi bara var fyra allt som allt och köpt blommor till mig. Jag blev jätteglad och lite förlägen och kände mig som fyra år och precis fått en jättegodispåse....jag fick en massa bra energi resten av dagen och hade supertevligt på kvällen med kompisen och familjen. Livet är rätt bra fast jag måste jobba!!

Vrickad vrickad vrickad

För en vecka sedan vrickade jag foten. Helt otroligt, jag var ute och gick och medans jag pratade med kompisen så satte jag foten i en grop utan att se den och snapp!! sa det så var foten böjd i en onaturlig vinke. Det blev inte bättre av att sitta och köra bil hela dagen heller. På kvällen var fotknölen som en tennisboll...schmerze!!

Dagen efter var jag på en trevlig middag hos en annan kompis och på väg hem med huvud och mage fulla av goda skratt och en kulinarisk upplevelse vred jag till foten igen, den här gången tappade jag nästan andan av smärta och det var bara ren och skär självbehärskning som gjorde att jag inte började storgråta mitt på gatan. Jag fick linka hem och den tatuerade maken gav mig onda ögat, gick iväg och mer eller mindre rev ut hela garderoben (det var en stor hög med kläder och annat intressant) innan han slet ut ett stödbandage. Så jag fick lov att sätta på det.

Hela veckan har jag då varit duktig och gått med stödbandaget på mig trots att jag på höger fot nu har en riktigt skum solbränna om man jämför med den vänstra......!!

I förrgår hade jag dessutom andra skor på mig för att variera mig tyckte jag....ha ha ha tyckte fötterna och jag fick grymma skavsår av skorna och dessutom skavde stödbandaget på det nya såret...blääää!!! Återigen var jag tvungen att köra bil en stor del av dagen - något jag i vanliga fall tycker är kul - men denna dag skavde det överallt och efter ett tag undrade jag om foten höll på att domna trots att den var på gasen...!!

Idag bestämde jag mig för att lämna stödbandaget hemma. Kom igen...hur länge ska man behöva ha den där grejjen på sig?? Kort promenad till tåget gick jättebra, på det stora hela gick det väldigt bra. Så skulle jag i rask takt hämta en akt på kollegans bord..snapp snapp gjorde foten och jag föll mot hennes skrivbord med foten i samma onaturliga vinkel under benet. Det gjorde så ont...den här gången fick jag faktiskt bita mig i läppen för att inte gråta. Jättebarnsligt..jag vet men det kan inte hjälpas, det gjorde så ont och jag som glatt mig så åt att det var bättre och att jag kunde ta promenader igen. Men icke sa nicke så här sitter jag med stödbandaget på och ärligt talat så skäms jagä ndå lite när jag vet hur
Skottlandskompisen har det med knäet...


Sista sekunden förhandlingar

Idag ruttnade jag fullständigt på arbetsgivaren. Liksom alla andra måste jag löneförhandla trots att jag ligger i sista fasen i en stege. Det började när jag kom tillbaka från mammaledigheten så påtalade jag att det trots allt var dags för nästa steg....min chef såg förvånad ut men så ett par veckor senare så bara sa han till mig att vi var tvugna att diskutera min lön omgående. Han gav mig bra betyg och talade om vad höjningen skulle bli. Men någon förhandling var det inte. Nåja, förvirrad så fick jag väl vara nöjd. Så vart det diskussion om att jag var aktuell för en tjänst på en annan avdelning vilket jag tyckte skulle vara jättekul eftersom det skulle inneburit vidareutveckling och mer utnyttjande av den kompetens jag har. Efter några veckor och jag inte hört något frågade jag själv varvid svaret blev nej tyvärr så tänker de lösa det på annat sätt. Hmm...ok, jag vet att jag bara är anställd men ledningen kan väl iallafall säga något?? Jag sökte ytterligare en annan tjänst på en annan avdelning, personalavdelningen ringde och frågade om jag kunde komma på intervju - javisst sa jag. Bra kan du komma i rödaste rappet? Nej, sa jag då vi skulle på semester - jag kan komma om en vecka. Nej sa de, det är för bråttom, tack ändå!!! Snopet och avhugget.

Så för några veckor sedan när jag i vanlig ordning arbetar och har alla tankar på jobbet och går förbi chefen kläcker denne ur sig...det är dags för din slutfas i stegen om ett par veckor - vad vill du ha i lön??? Öhh....ok, nog för att jag funderar på vad jag vill ha men ärligt talat så tycker jag att man måste få lite mer tid på sig att förbereda argumenteringen än 5 sekunder....så jag sa vad jag ville ha för jag har lärt mig att man ska dra till med mer än vad man vill ha. Han tappade andand för det jag krävde innebar att jag skulle ligga bara ett par tusen ifrån honom...så kan det ju inte vara. Men det kan det visst för det är stor skillnad i våra kompetens områden och jag har en mer adekvat utbildning än min chef. Chefen ska inget utan släppte ämnet utan att vilja svara på fler frågor. Idag när det redan var det sedvanliga kaoset på jobbet ringer en fackrepresentant sen eftermiddag och frågar om jag kommer bli nöjd med påslaget och berättar vad jag ska få. Jag blev faktiskt fly förbannad, det är inte dåligt men det är inte tillräckligt bra heller. Fackrepresentanten berättade att han imorgon dag skulle förhandla och vad ville jag att han skulle anföra - men ärligt talat, ska det vara så att jag bara har studs på mig för att förbereda min argumentering? Är det här någon medveten strategi från arbetsgivaren att överrumpla den anställde så man inte ska ha någon möjlighet att förhandla om lönen på goda grunder utan är tvungen att dra till med första bästa man kommer på??

Stackars kompis som kom förbi på kvällen fick höra hela historien. Jag känner mig som en idiot, det är ju så lönen är eller hur, arbetsgivarens sätt att säga hur mycket man är värd. Trots min klagovisa så ska jag inte ge mig här för nu  blev jag arg på metodiken så imorgon är det jag som jagar reda på fackrepresentanter. Inte för att jag tror att det blir så mycket bättre den här gången men kanske kanske tänker de sig för nästa gång iallafall....typ!!!


www.tattootomten.blogspot.com