miriam

Så imorgon är det då dags att åter börja jobba efter 13 månaders ledighet. Jag kom ihåg när jag började min ledighet för att vara föräldrarledig (jag passade på att gå några veckor innan bara för att få lite egen tid) så sa de på jobbet "du kommer tycka att det är så skönt att komma tillbaka"....här är jag nu och jag tycker inte alls att det är speciellt skönt att gå tillbaka till jobbet. Faktum är att jag undrar om dessa människor är fullständigt borta i bollen. Hur kan man föredra att gå tillbaka till jobbet när alternativet är att vara hemma och leka med världens roligaste viking och hans kompisar och kompisarnas föräldrar. Jag har verkligen tyckt att det varit helt underbart att vakna i ottan med lilla vikingen enbart för att veta att någon timma senare ska vi somna om och sova morgon och sedan börjar dagen långsamt med fika och lek och kompisar, både den lilla vikingens och mammas. Vad är det som är så roligt med att gå tillbaka till jobbet? Den nya chefen ringde och sade lite fint att det är ju faktiskt en lyx att man kan vara hemma så länge med barn. Jaha - jag fattade inte vad han ville säga med det först, det är ju inte så att man är ledig som semesterledig direkt - föräldrar är lediga för att ta hand om sina barn!!! Även om det är jätteroligt och man kan styra sin dag till viss del. Så jag antog att det var någon form av kommentar att ställa min ledighet i relation till chefen som inte hade barn och därmed inte varit ledig ett år!!! Okej....

Jag ska inte gå in på alla oro, ångest, tårar och svackor som de sista veckorna varit för att jag ska börja jobba igen. Min syster hade förberett mig väl för vad som komma skulle men likväl så blev jag väldigt överraskad av känsloflödet.

Jag är tacksam för att jag har ett jobb att gå tillbaka till men jag är ändå jätteglad för att den lilla vikingen ska vara hemma med den tatuerade maken....de kommer nog hitta på en massa bus, bara jag inte kommer hem till en liten tatuerad viking!!!