miriam

Så har denstora dagen varit. TIll viss del faktiskt ett antiklimax men så händelserik. Dagen började med att jag och den tatuerade vaknade. Han var inte så nervös och jag förträngde nervositeten. Han tyckte att det skulle bli spännande..... Jag åkte till frisören. Frisören var jättetrevlig och vi satt och småpratade. När hon rullat upp håret så fick jag på mig ett rosa hårnät och en sån där värmekupa över huvudet och en kopp kaffe. Jag såg ut som en tant i de där gamla amerikanska ärtiga filmerna...så där satt jag och väntade på att håret skulle torka med min kaffekopp....hm...hur lång tid ska jag sitta här....jag skulle vilja ha en grej från min handväska...den ligger på golvet....hur kommer jag åt den utan stoppa ut huvudet utanför hårtorksgrejen.....där är axelbandet....jag provar att peta på väska med foten.....nej den gled ner ännu mer på golvet.....hur ska jag nå den nu.....jag petar lite till så kanske jag kan få upp den med fötterna....frisören i båset bredvid började titta lite undrande så jag satte mig upp  rakt och låtsades läsa tidningen...fint han flyttade på sig.....ok, jag provar igen...nej, nu halvligger jag i stolen men huvudet är kvar i hårtorken...kan jag få tag i axelbandet.....ok nu tittar frisöker underligt på mig igen, play possum (spela död)....ok, nu fick jag tag i den.....ha ha ha....

Så hem och iväg till kyrkan....gift....fest....nu är jag fru och den tatuerade sambon är Laird of Glenncrannog..he he he