miriam

När lilla vikingen låg i min mage så gick vi på en mass föräldragrupper. Det var i förberedande syfte inför att bebisen skulle komma ut. Nu när lilla vikingen snart är ett halvår gammalt så går vi på en annan typ av föräldrargrupp. Poängen är att man ska lära sig mer om bebisen som mat, sjukdom etc. Dessutom tycker barnmorskan att vi ska umgås utanför gruppen. Hon har sagt det ganska många gånger....så jag kände mig till slut nästan pressad att umgås med de andra. Egentligen tycker jag bara att det är två som är trevliga resten är för mig rätt likgiltiga. Så för några veckor sedan skrev jag om när jag var hemma hos en tjej i föräldrargruppen på fika. Ärligt talat, jag kände mig så malplacerad....de satt bara och jämförde bebisar hela tiden....det stressar mig lite...det är ingen tävling och de måste få utvecklas i egen takt. Allt, allt, allt handlade om bebisar...det är ok till en viss gräns. Han och den tatuerade är det bästa som har hänt mig det är det ingen tvekan om, men jag vill inte reducera hela min värld till att bara handla om hans utveckling. Det är inte bra för honom, inte för mig och inte för den tatuerade heller. Dessutom så jobbar den tatuerade natt också vilket gör att han i regel följer med på föräldrargruppen - vilket är bra!! Men de andra mammorna tyr sig till varandra och vill så gärna umgås. Att jag inte är ensam om att känna så är uppenbart. På den första träffen vi hade var det 12-15 föräldrar kallade och det var bara 5 som kom. Gången efter kom två till....

Vad är poängen? Jag har ingen lust att känna mig som en dålig mamma bara för att jag inte har ett tvingande behov av att umgås med andra mammor. Jag försöker passa på att umgås med mina kompisar nu för när Vidar blir större får vi se hur mycket tid man har till det. Dessutom tycker jag att det är roligare för Vikingen att göra saker som babysim där han får ut något av det.