miriam

De senaste veckorna har jag hört många mammor med bebisar lika gamla som lilla vikingen berätta att de nu lägger sina barn i sängen klockan åtta och så somnar de själva. Eftersom jag varit livrädd för plötslig spädbarnsdöd (som är vanligare bland pojkar än flickor) så har jag haft den lilla vikingen bredvid mig i soffan där han legat tills vi har gått och lagt oss. Det är så mysigt att ha honom bredvid hela tiden och jag skulle säkert gladeligen ha fortsatt länge till om det inte var för att den tatuerade maken sade något som fick mig att haja till. Han undrade om det inte var bättre att lägga den lilla vikingen vid åtta-tiden i sovrummet så han skulle förstå att det var dags att sova för natten, för hur skulle han förstå att det var natt och dags att sova när han tillbringade så mycket vaken tid i vardagsrummet? Absolut, helt rätt, det är klart att det måste vara så. Så igår hjälpte jag den lilla vikingen att somna in i sovrummet och lade sedan över honom i sin säng......han sov....och sov....och sov.... Det var inte alls några problem som jag trott - han sov jättegott. Jag är jätteglad att han inte fick någon separationsångest eller vaknade för att det var tyst (tvn är på väldigt lågt) men jag fick separationsångest och var jätteledsen. Han håller på att växa upp...han behöver inte vara inom en meters räckvidd från mig hela tiden....faktum är att det är bättre för honom att få somna in i sin egen säng....det låter säkert jättelöjligt och det går över och det är nödvändigt för hans egen skull.