miriam

Idag skulle jag träffa min kompis och äta lunch och Vidar skulle följa med. Det krävde en viss planering d v s se till att Vidar var mätt och belåten när vi träffade kompisen för annars skulle han högljutt protestera mot den enorma orättvisa att jag - elaka mamman - satt och åt och där låg han, den stackars lille med hungersnöd!! Han har helt rätt så han fick äta först och sedan skulle vi träffa kompisen. Så lär jag mig då hur det är att vara tankspridd småbarnsmamma. Jag tyckte att allt gick så smidigt. Med mätt och belåten bebis gick jag ner och drog fram barnvagnen (vi bor högst upp i ett hus utan hiss så vi har barnvagnen i källaren) och bäddade ner en sömnig Vidar Viking. Jag hade äntligen lyckats få med mig ett paket som jag i veckor gått och sett att jag måste posta men alltid glömt bort varje gång jag var på väg ut - men det kom med. Jag hann ta ut pengar...det flöt så bra och oj va jag kände mig duktig. Väl nere vid tunnelbanan så kom jag på vad jag glömt....jag hade satt på en tvättmaskin och i vanliga fall så stoppar vi vattenslangen (den slang som spolar ut vattnet ur maskinen...vet inte vad det heter) i toaletten då vi bor i ett gammalt hus och man vet aldrig när det är stopp i duschavloppet. Så väl nere i tid för att träffa kompisen var det så dags att komma ihåg att jag lagt slangen på golvet när jag själv behövde använda faciliteterna....neeeeeeeeeeej. Den tatuerade sover hårt när han jobbar.....what to do what to do....skulle jag tvinga den hungriga kompisen att vänta med barnvagnen nere när jag själv sprang upp?? Jaha....äh....jag struntade i det, slangen låg ju på badrumsgolvet och det värsta som kunde hända  var att lite rann ut i hallen. Det lär väl inte bli några mögelskador på ett par timmar...hoppas jag!!