miriam

Jag trodde alltid att små veckogamla bebisar bara sov i sin lilla säng och åt. Men så är det inte, varje dag händer något nytt i hans utveckling. Just nu har han börjat så smått att stabilisera sin nacke och hittar på äventyr med huvudet och han visar starka tecken på att vilja krypa. Däremot har små bebisar enorma behov av närhet vilket jag missat men nu inser är helt självklart. Men kom igen morsan....han har ju legat i min mage i nio månader och hört mitt hjärtljud under hela tiden han kan ju inte bara komma ut i världen och så ska han klara sig själv....döööhhhh!! Resultatet är att den ena armen alltid är upptagen. Det är en intressant upplevelse att lära sig göra allt med en arm och hand!!! Det tar väldigt lång tid att göra en sak men jag lär mig sakta men säkert.....

En kväll för några dagar sedan skulle den tatuerade sambon ut och röka cigarr i traditonsenlig anda för att fira födelsen av sin son. Hemma var jag och Vidar....ok...han är van att vara med två föräldrar och då denne var borta kom det små gnyn från honom...det var ju jättekonstigt att bara höra morsans röst.....ok, även jag måste gå på toaletten och äta etc men se så fort jag försökte lägga honom i sin lilla säng ett par minuter  kom skriken. Det var inga vanliga skrik utan hjärtskärande ljud om total övergivenhet.....jag hade inte hjärta att lämna honom ensam en sekund, han hade med största säkerhet överlevt en minut själv men jag kände mig som värsta barnplågaren som lämnade honom själv......vad kan jag säga mer än att kvällen slutade med två slagna hjältar varav jag blev utan middag men precis som Vidar får jag ta små babysteg för att lära mig kunna göra nödvändiga saker med en arm....(och äta annat än kakor till middag!!!!)