miriam

Ni som läste förra bloggen vet att jag inte var så glad. Faktum var att när jag kom hem på kvällarna förra veckan så var jag så trött så jag trodde att bebisen skulle komma ut i ren protest mot stressen. Veckan på jobbet var inte jätterolig. Jag säger bara en sak om grupper med för mycket av en gendertillhörighet....suck. Tanten bredvid mig var sur hela veckan på mig och kastade ur sig gliringar hela tiden....otroligt. Så när fredagen kom funderade jag på vad jag skulle göra och så bestämde jag mig bara för att det får vara bra...jag har ingen lust att ligga som en urvriden disktrasa och klämma ut mitt barn bara för att tanterna jagar upp sig för småsaker. Enligt gällande regler får gravida kvinnor ta ut sina dagar 60 dagar före barnet är fött så i måndags gick jag in till chefen och sa helt enkelt att jag går tidigare för jag är så trött....ok, sa hon jag förstår dig. Till saken hör att vi dessutom återigen är mitt i en flytt på jobbet och nästa vecka blir en ny vecka i kaos så vad ska jag med det till?? Jag skulle ändå gå om 1,5 vecka.

Så denna vecka förflöt i lugn och ro....typ....på jobbet. Tanten bredvid mig behövde i princip nästan hela veckan på sig att packa inför flytten så hon hade inte tid att jobba (vi flyttar ca 25 meter i samma lokaler d v s inomhus dessutom har vi inte rum vi har små bås med två bokhyllor per person). Själv slängde jag ner mina grejjor på en kvart i en kartong så var det klart. Det enda var att jag under min utbildning bråkade till mig ett par böcker som var oumbärliga för att klara jobbet. En annan tjej som nu är mitt i utbildningen kom i veckan och såg jättegenerad ut tillsammans med sin handledare och sade att chefen sagt att hon skulle få låna mina böcker eftersom jag ändå skulle gå och att böckerna tillhörde arbetsgivaren....tjena mittbena det kan dom ju hoppas på. Jag gillar den här kollegan och vet att hon ger tillbaka böckerna när jag kommer tillbaka så jag lämnade dem i tryggt förvar hos henne. Till saken hör att lagböcker är hårdvaluta hos oss. Dagen efter kom kollegan som fick låna böcker och sa i förtroende "igår när du gick så kom tanten som sitter bredvid och började dra i din lagbok, hon tog den inte för jag stod här, men se till att gömma den så hon inte tar den". Ärligt talat, tanten bredvid mig faller för varje sekund....det känns som jag ska dö och hon står över mitt kadaver och sliter i mina smycken och guldtänder.....(ok lite överdrivet...). Så naturligtvis stoppade jag den i min kartong och stoppade i arkivet...av ren princip. Men jag skäms å hennes vägnar för att hon är så pinsam, jag trodde inte att sådana fanns på riktigt men hon sliter åt sig allt - i veckan fanns det bara en frukt kvar i korgen och vi var flera som sa att vi var hungriga, tanten står ca 50 meter bort men hör att alla vill ha frukten och hon näst intill springer till fruktkorgen och låtsas som att hon inte hört och tar frukten och sätter i sig den. Vi andra stod bara och tittade och skämdes på hennes vägnar....sedan berättade hon att oj, den var inte så färsk och skrattade lite. Senare samma vecka mailar chefen ut att det finns en del golvtäckpapper (ni vet om man ska måla) att hämta i förrådet om någon vill ha. Swisch säger det och så springer denna kvinna fram och tillbaka och har då tagit alla rullarna. EFTER att hon tagit dem hör jag hur hon ringer sin man och säger "Jag tog rullarna för jag tänke att vi behöver säkert dem i framtiden". Så här har hon varit hela veckan och det bara eskalerar......De andra satt och diskuterade semestrarna i sommar och chefen sa att under två veckor så kunde inte alla få semester samtidigt. Flera av tanterna som inte har barn var jättesnälla och erbjöd sig att byta och fixa och trixa och de med barn försökte också....tanten bredvid mig drog ihop hela ansiktet som en citron och försökte gömma sig och sa inte ett ljud om det.....hon fick sin semester...och tro det eller ej så lyser hon upp och ler och säger "Oj, vilken tur att det ordnade sig så bra för alla"!!!!!

Så igår var äntligen sista dagen och sista mötet med chefen och handledaren. Vi går in i rummet, chefen tittar på mig och säger "Grattis, du är nu färdig inspektör, lycka till med mammaledigheten" och ler. Jag gillar faktiskt min chef jättemycket och därför blev jag lite förvånad över förra veckans utfall men jag tror  att det är hennes sätt att ibland ge lite till tanterna som aldrig har kunnat få jättelönelyft eftersom de inte är akademiker. Iallafall så är jag nu INSPEKTÖR, INSPECTORE, INPSPECTOR CLOUSOEU he he he. Några andra kollegor tog med mig ut och bjöd på lunch och så var det glass till eftermiddagsfikat. Några frågade om det inte kändes konstigt att vara hemma så länge....konstigt.....jag är ledsen för att jag måste fortsätta jobba i framtiden!! Men inte förräns om ett år!! Så i äkta William Wallace anda kommer det nu......."FREEEEEEEEEEEEEEEEDOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM"