Oh my...
En dag bestämde jag att det var dags för mig att lära mig amma på stan. Jag visste inte det om mig själv men jag är väldigt privat av mig och tanken på att sitta på ett kafé och amma tilltalar mig inte alls. Jag tycker att det är privat och skulle känna mig stressad vilket skulle påverka Vidar när han ska äta. Det stör mig inte alls när andra sitter och ammar offentligt och det har det aldrig gjort (enda gången jag blivit irreterad var när jag och den tatuerade sambon satt på en restaurang och precis fått in vår mat och en stolt morfar som satt med familj och nyfödd bebis bredvid oss började byta blöja mitt i restaurangen...).
Inne i stan finns det ett varhus som har ett amningsrum. Jag tänkte jag skulle börja med att öva där....det är jättefint. Ett stort rum med två mikrovågsugnar och tre skötplatser, ett separat rum för amning och en toalett för föräldrarna. Jag öppnar dörren till amningsrummet och där sitter en kvinna och ammar och hennes man!! Men ursäkta mig....ska karlar sitta därinne??? Jag sa inget utan parkerade vagnen så jag skulle vara dold när jag ammade. Så börjar den andra kvinnan att fråga mig hur gammal Vidar var precis när jag skulle släppa ut tutten...mmmm...en månad svarade jag kort....så fortsatte hon så till slut svarade jag bara att hon fick ursäkta men jag tyckte att det var lite privat att amma så....(underförstått = put a sock in it). Hon förstod på en gång och hennes man som inte vänt sig om och tittat frågade med sin nacke på en gång om jag ville att han skulle gå ut? Näe, eftersom han var så artig och frågade så fick jag inse att de bara ville vara trevliga och tog hänsyn (jag är tredje generationens stockholmare och vi är ju inte alltid artiga det första vi är). Efter ett par minuter så hade Vidar börjat äta (antagligen skulle han kunna sitta mitt i världens folksamling med jättemycket liv och inte bry sig om något annat än att äta). Den andra mamman var så glad och trevlig och gav mig så mycket bra tips så nästa gång ska jag själv börja prata först!!!