miriam

En sak som jag upptäck nu när jag är mammaledig är att många tror att jag har all tid i världen att göra saker på. Det stämmer väl till viss del och det kommer att bli ännu lättare när jag slutar amma eftersom det är lättare att ge sonen mat. Nu tänker jag dock främst på alla dessa volontär arbetare som dagarna i ända står inne i stan och ska värva nya medlemmar. I princip varje dag när jag är ute så är det ett par som hoppar på mig och vill värva mig. Det börjar med att de spanar in mig när jag är ca 100 meter ifrån dem. Det syns i deras ögon hur de gör bedömningen.."aha...en mammaledig kvinna...hon är säkert känslig för hjärtefrågor...och så är hon inte purung då har hon säkert stålars att pynta med....undrar vad jag får för bonus om jag värvar så här många..."  typ. Så kommer de då leendes fram och frågar fint om jag har en minut!! Jaa...tack och lov så har jag autogiro till Rädda barnen sedan flera år tilbaka så dem kommer jag undan lätt. Men så kommer de från amnesty och vill att man ska bli medlem eller betala autogiro...så kommer det någon från naturskyddsföreningen....häromdagen var det någon annan som ville att man skulle skriva på en lista för iranska kvinnors yttrandefrihet. Sedan har vi då alla mobiloperatörer som skickar ut sina säljare på stan som nu står och delar ut gratis telefoner om man binder upp sig på abonnemang hos dem.

Ärligt talat kan en dag på stan med barnvagn ibland kännas som att vara med i ett äkta dataspel....det går ut på att upptäcka dem först och undvika dom med alla medel som går. När det kommer till volontärerna har jag inte hjärta att ljuga eftersom det skulle vara så mycket lättare att komma undan om man sa att man var medlem redan i de andra också...men mobiloperatörsmänniskorna (jag höll tungan rätt i mun nu) är som iglar och så idiotförklarar den en när man  snällt men bestämt tackar nej.

Oh my god...efter en sådan dag behöver jag sätta mig ner och dricka en god latte medans Vidar gurglar förnöjt.