Från javaslurpare till tesnobb

Jag har alltid varit en utpräglad kaffedrickare. Kaffe har alltid  varit mitt livselixir. Min första blogg handlade i början uteslutande om kaffedrickande och hur, när och var det skulle drickas. Så blev jag gravid och ve och fasa jag var tvungen att dra ner på koffeinintaget. Jag fick bara dricka tre koppar om dagen....tre koppar var vad jag fick i mig på en förmiddag...typ. Så antingen tre koppar kaffe eller fem koppar te men inte både och på samma dag. Syster yster som bor i USA sa bara "var glad för det du för i USA får man inte dricka något kaffe alls när man är gravid" gulp???

Så jag började dricka lite mer te eftersom det var en snorkall vinter här. Jag har nästan alltid druckit vanligt påste och har aldrig förstått tesnobbar som säger att de bara kan dricka te i lösvikt och det måste dra en viss tid och bla bla bla....jag är inte heller så förtjust i andra tesorter än Earl Grey och närliggande smaker. En dag knallade jag in i en engelsk tebutik och tänkte att jag ska prova "riktigt" löste och inte sånt som man köper på affären...någon lyx ska jag unna mig när jag var gravid. När jag kom hem och provade så blev jag överraskad av den rika smaken i det fina earl grey teet...mmm..helt ok men inte lika bra som kaffe men det fick duga. Så månaderna gick och jag drack Earl Grey på lösvikt vilket underlättades av att när vi var i London i december så köpte jag och den tatuerade sambon temuggar på Whitleys med en "teinsats", d v s en liten insats där man häller i löstet, sätter på ett till temuggen tillhörande lock och så får teet stå och dra. (Jag har en jättegullig mugg med en mur på med små glada skottar som hänger ur fönstergluggar och skottgluggar så står det Scotland)

Häromdagen skulle jag göra en snabb kvällsmacka och en kopp te medans sonen låg och sov. Jag iddes inte filifjonka med lösteet utan släppte ner en vanlig earl grey påse. Men ve och fasa när jag tog den första klunken...hallå....vem glömde smaksätta teet...det smakade ingenting...helt smaklöst. Först undrade jag om tepåsarna blivit gamla, men ett halvår ska de väl klara - det är ju torrvara. Det är nog bara att inse att jag vant mig vid det aromrika lösteet och nu är det ingen återvändo längre....om jag ska överleva påste så måste jag nog ha i minst två påsar, vara riktigt förkyld och inte ha något annat alternativ!!!!

Kommentarer
Postat av: Carina D

Ha, ha, ha!!! Underbar utveckling. Det ar verkligen skillnad! Har ar loste mycket dyrare an i Sverige (och de har inte ens halften av smakvariationerna - markligt nog!) sa loste ar lyxte for mig, typ for helgbruk... tja, sanning att saga, pa vardagsmornar ar jag sa trott att det vore sloseri for jag orkar knappt kanna vad det smakar. Mm, blev sugen nu...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback