miriam

Så mitt i att sonen kommit och i princip upptar all vår uppmärksamhet så har vi då planerat att gifta oss till hösten..september närmare bestämt. När den tatuerade hade friat för över ett år sedan så såg bröllopsplanerna lite annorlunda ut men så fick vi veta att vi var med barn och bröllopet kom i andra hand. Vi planerade om och bestämde att vi bara skulle bjuda närmsta familjen och vännerna på bröllopet. Allting är i princip fixat och klart, dessutom ska vi ha dopp. En kompis gjorde jättefina inbjudningskort som vi fått mycket beröm för, maten är klar och det mesta av markservicen är planerad. Så kom vi till kapitel klänning. Som sagt det är bara 1,5 månad sedan jag födde Vidar och innan dess kändes det ju knappast som någon större idé att titta på klänningar eftersom jag mest liknande en uppsvälld valross.

I dagarna drog jag med den tatuerade sambon och sonen som snällt väntade utanför butikerna när jag gick in och tittade. I samtliga butiker förklarade jag att vi skulle gifta oss, det var kombinerat dopp och bröllop så jag tyckte inte att det var så passande att jag stod i en vit brudklänning (det är en smaksak men jag fyller 35 år och har fött ett barn....det känns inte jätte jungfrulikt....!!) I butik nummer ett var de jättetrevliga men de hyrde inte ut klänningar de bara sålde dem...men de var jättetrevliga. I butik nummer två åkte mungiporna ner när jag sa att jag inte skulle gifta mig i vitt, jag blev förpassad till en annan avdelning och det var knappt det...i butik nummer tre var de trevliga men hade panik över att jag var ute så sent...det var nästan för sent. Jag förklarade att jag kommer ju att gå ner i vikt mer inför bröllopet....ja ja ja du måste boka klänningen nu!!! I butik nummer fyra så var jag själv med barnvagn, det står tre expediter där medans jag försöker knöla in barnvagnen uppför två trappsteg och dra in den...ingen kom och hjälpte till utan när jag väl lyckats få in sonen utan att klämma ihjäl honom tittar de uppfordrande. Jag förklarade...jag kunde verkligen se hur långt ner i prislistan jag kom. Jag vet mycket väl att jag lika bra skulle kunna gifta mig i Ivoryvitt, men jag vill inte. Det ligger inte heller för mig att ha klänningen hänga i garderoben resten av livet för att ta fram den vid vårstädningar borsta av den och hänga tillbaks den. 

 Ändå kände jag mig nertryckt i skorna....precis som om mitt bröllop är mindre värt bara för att jag inte väljer deras dyraste kreationer. Gudarna ska veta att det inte är billigt att köpa eller hyra de andra klänningarna och det är egentligen inte pengarna det handlar om heller. Jag känner att den lilla bridezillan i mig vaknar till liv....grrrr!!!