miriam

Nu är det officiellt.....det började för ett flera år sedan...min syster som jag står nära emigrerade till USA , träffade en man, gifte sig och skaffade barn. För ett par år sedan kastade en nära kompis in handduken och deklarerade att hon nu fått nog av storstan och flyttade tillbaka till den södra landsdelen som hon kommer från, ungefär samtidigt kungjorde en annan kompis att hon också tröttnat på att trots hon var välutbildad och borde vara attraktiv på arbetsmarknaden så fick hon inget jobb inte ens en intervju så hon tog sitt pick och pack samma år och flyttade till Skottland. Där går det bra för henne och inom en snar framtid lär hon vara chef/manager på en bank/försäkringsbolag men i Sverige fick hon inte ens komma på intervju. Sedan följde nästa kompis som i och för sig bara flyttade till en stad utanför storstan där jag bor men det är ändå så pass långt att det är ett dagsprojekt att ta sig dit. Jaa, häromdagen berättade min bästa kompis att även hon skulle lämna storstan för ett jobb hon inte kunde tacka nej till i de södra delarna av sverige och inom ett par år är jag säker på att hon kommer bli erbjuden jobb i köpenhamn. Själv  är jag kvar i stan där jag är född och uppväxt med en bebis i magen och alla bara försvann, undrar om det var min deodorant???? Näe, skämt åsido har jag full förståelse och skulle säkert ha gjort samma sak i deras skor....