miriam

I tisdags var det dags för den första träffen med föräldrargruppen. Sex par med lätt spända blivande förstagångsföräldrar föstes ihop i mödrarvårdscentralens fikarum tillsammans med vad vi alla hade gemensamt förutom bebisar = barnmorskan. Alla paren sitter spänt med sin partner.  Jag var lätt anti och ville bara gå men fick ta mig i kragen och sitta kvar eftersom det är det ansvarstagande att göra så......(jag hatar att växa upp). 

Det var inte så hemskt och gulligulligt som jag trodde, bortsett från förlossningsfilmen, (jag har fortfarande traumatiska bilder från åren i grundskolan då lärarna tvingade oss att lida igenom förlossningsgilmens alla skeden med allt slask som var med). Det enda som förvånade mig till slut var att jag tydligen var den som oroade mig minst i gruppen inför att vara gravid och att föda barnet....faktum är att jag gick därifrån och frågade sambon (som var lika förbryllad  han) om det var något fel på mig som inte oroade ihjäl mig inför gud ved allt med förlossning, och bebis och jag vet inte allt!!!! Vid ett tillfälle frågade en tjej mig rätt ut om jag verkligen inte gjort något för att förbereda mig inför förlossningen!!! Jag fick dåligt samvete tills jag sa som det var...jag kan inte se in i framtiden, jag vet inte om förlossningen kommer att ta flera dygn, timmar eller om det är över på en kvart. Man kan inte heller veta om man kommer in på sjukhuset i tid för att få bedövning, ligger bebisen fel så tar de ut den med kejsarsnitt. Jag vet det här och det lugnar mig: jag bor i en storstad där jag har fyra till fem sjukhus inom max 30 minuters bilfärd. Ingenting under graviditeten tyder på att något är fel men framförallt tycker jag inte att det är bra för bebisen att mamman går och oroar sig hela graviditeten.....jag har resten av livet på mig att oroa mig för saker jag inte ens kan föreställa mig nu. Men framförallt  har kvinnor fött barn i alla tider och de har ju överlevt även de som fött under de mest absurda förhållanden och utan läkare och barnmorskor (tänk bara på Robin Hood prince of thieves där kvinnan föder i skogen med hjälp endast av en mor vars erfarenhet är att förlösa föll och han kunde förlösa bebisen trots att den låg fel).

Som tur är för mig så har jag en underbar barnmorska som jag träffade idag och hon bara skrattade och sade att det är ju komiskt att det enda jag egentligen oroat/funderat på sedan i tisdags är om jag oroar mig för lite!!!! Så nu har jag oroat mig i två dagar, nu får det vara bra. Jag håller med den tatuerade sambon......det är bättre att vara fatalist, livet blir så mycket roligare!!