Världens sötaste viking

Häromdagen skulle jag och den lilla vikingen ut på promenad. I vanlig ordning så bär jag honom ner för alla trappor och ner till källarförrådet där barnvagnen står (vi har ingen hiss). I regel när man öppnar dörren ut till trapphuset så brukar en stark unken doft av gammal rök och gamla fimpar slå emot oss eftersom grannen längst ner röker som en borstbindare och gärna i trapphuset när han ska gå ut. När Pundar-Per (vi kallar honom så för när han flyttade in såg han verkligen ut som en gammal pundare och Per är ett passande namn tycker jag, har ingen aningen vad karln heter egentligen) flyttade in i lägenheten efter sin väldigt gamla mamma - hon var typ 80 år så han är säkert runt 60 men ser ut som 70 år -  så rökte han hej vilt. Granntjejen bredvid mig blev så less eftersom vi har så dålig ventilation i lägenheterna (gamla hus) så det stinker rök i hallen och ibland i sovrummet  så hon satte upp lappar i trapphuset att det var förbjudet att röka på allmän plats. Pundar-Per fick för sig att det var jag som satt upp dem och sa aldrig hej. Jag steg väl inte högre i kurs heller när han efter att ha bott i huset ett par veckor började springa och ringa på och fråga om han kunde få låna pengar eller åtminstone telefonen. Jag sa nej och han sa aldrig mer hej till mig, bara till den tatuerade sambon. Med åren har Pundar-Per snyggat till sig lite men han röker lika mycket som innan (så vi fick köpa ett svindyrt draperi i tung sammet till hallen för att hålla röken ute, grannen under köpte säkerhetsdörr och slipper röklukten, grannparet flyttade och grannarna längst ner bara suckar tungt när man pratar om ventilationen - "men vad ska vi göra"...). Så häromdagen när jag och lilla vikingen skulle ut så kommer Pundar-Per och han blir som förbytt från den sura grannen längst ner som tycker att jag är trapphusragatan som man gör bäst i att undvika och hälsa på så stannar han upp och ett lyckligt pojkleende sprider sig över hela ansiktet när han ser den lilla vikingen. Han tittade försiktigt på mig, jag blev helt ställd över att se denna karl börja jollra lyckligt med den lilla vikingen. Han var uppriktigt helt betagen av den lilla vikingen som glatt log åt grannen. Pundar-Per blev så tagen av den lilla vikingen så han ville så gärna hjälpa mig med vagnen eller åtminstone få hålla upp porten när jag skulle ut.....!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback