miriam

Jag är ingen lättstressad människa i vanliga fall men de sista veckorna måste jag erkänna att minsta lilla grej med bröllopet gör att humöret snabbt växlar. Vadan detta då? Utan att beklaga mig måste jag erkänna att nu har de senaste månadernas sömnbrist till viss del börjat ta ut sin rätt lite grand. Jag är inte jättetrött men mycket av energin går åt till bröllopsbestyren just nu och det är små sakerna som gör mig stressad. Häromdagen ringde jag för att boka en tid med bröllopsbutiken där jag hyr klänningen, jag skulle boka tid för att sy in den. Samma expedit som tog bokningen i juni (och då kommenterade att jag var VÄLDIGT sent ute med klänning) sa nu släppigt att det var ju såååååååå lång tid kvar men i nästa sekund hörde jag hur hon snubblade över orden och sa "Men oj, den här klänningen är ju inte bokad för dig den helgen" varpå mitt hjärta åker upp i halsgropen och en massa bilder rullar upp i huvudet på hur de missat min bokning trots att jag betalat i förskott och den är uthyrd till någon annan och jag ska tre veckor innan bröllopet behöva börja leta en ny klänning. Jag svalde och stönade lite, då kvittrade expediten i telefonen och sa "ingen fara på taket, den är inte uthyrd till någon annan"!!! Mmmm...... Så, bortsett från att halva släkten inte hade bokat boende och ingrt hotellrum fanns ledigt så har det tillkommit gäster som kom på efter OSA datumet att de nog kunde komma iallafall. Från början ville jag inte ha någon bordsplacering men den tatuerade insisterade på att det skulle finnas ett honnörsbord för familjen, då måste ju faktiskt de som har en roll på bröllopet också placeras och till slut så blev det så löjligt då det var ett fåtal kvar som inte skulle bli placerade.....men det är ju bara jönsigt, då kan ju lika bra alla placeras. Okej, det kommer säkert bli roligt men jag väntar fortfarande på att jag bara ska få känslan att bara go with the flow men den gömmer sig på något hemligt ställe och för att toppa det här så kan jag knappt repetera vigseln hemma med den tatuerade utan att bryta ihop i hysteriskt fnittrande vilket jag är livrädd för att göra på själva bröllopsdagen och jag vet fortfarande inte hur jag ska komma upp från knäböjande ställning i kyrkan utan att landa på ansiktet......