miriam

För en vecka sedan fick Vidar en kallelse till Föräldrargrupp. Jag tyckte det var underbart att det var han som blev kallad och inte föräldrarna. Vi har fått en ny barnmorska eftersom den första vi hade slutade. Vi har sån tur, den nya barnmorskan är lite äldre och hon är underbar. Hon har inte en massa bestämda regler och hon är väldigt försynt när hon talar om något som är viktigt och så har hon en massa humor. Trots detta så kändes det drygt att ta sig till föräldrargruppen och jag jagade febrilt efter en ursäkt att inte gå dit. Men vad ska man göra där? Jämföra bebisarnas utveckling och återigen ska jag behöva känna mig dum därför att vi har haft sådan tur med Vidar och då han för det mesta är en snäll och glad bebis som sover på nätterna? Den enda gången då han kan bli kinkig är när det är för mycket folk runt omkring som kräver hans uppmärksamhet konstant, han är ju bara fyra månader så hans kapacitet att ta intryck är ju ganska begränsad. Dessutom har han blivit ganska mammig och pappig så det är inte alla som får hålla på och leka med honom. Nåväl....jag tog mig i kragen och så gick vi i en trupp tillsamman, jag, den tatuerade sambon och Vidar.

Det var väl ingen överraskning att den tatuerade var ensam pappa i gruppen så han bestämde sig för att hålla låg profil. Det var 12 kallade men det var bara 5 som kom och det var faktiskt jättebra. Helt klart en positiv överraskning. Alla mammor var jättetrevliga och det var en trevlig stämning och jag var så glad för en annan mamma sa att det var skönt att höra att inte bara hon var överbeskyddande. Jag tyckte det var skönt att höra att de andra mammorna på sista tiden hade plockat upp mod att säga ifrån när andra försökte hålla på för mycket med deras bebisar. Jag håller precis på att repa det modet. Så det var verkligen en positiv överraskning och jag är glad. Framförallt är jag glad över den nya barnmorskan som är så himla så bra!!!