miriam

Igår var vi och träffade prästen inför dop och vigsel. Det var ju lite nervöst eftesom jag aldrig varit på en vigsel i Svenska Kyrkan någon gång. Nåväl, prästen går igenom lite av tågordning med oss och vi pratar lite. Efter ett tag märker jag hur hon börjar snegla på mig och titta lite avvaktande. Vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att säga men Herregud, jag blev lite generad eftersom det är att bryta mot ett av budorden att missbruka guds namn. Prästen sa inget dock, bara tittade lite. Efter att vi var klara med genomgången så pratade jag och den tatuerade lite och jag kommenterade att jag sagt Herregud. Den tatuerade bara flinade och sa du sa det mer än en gång...VA!!!! Så började jag tänka efter, och det är sant, det är hemskt. För några år sedan så försökte jag sluta svära så mycket och då har jag istället börja dra till med: men herregud, Åh Gud vilken.... etc, och jag gör det oftare när jag är nervös eller uppjagad. Så jag måste väl ha dragit in Guds namn i var och varannan mening!!!! Det var nog en snäll präst som inte kommenterade att jag bröt mot det andra budordet...he he he....men det förklara varför jag fick onda ögat då och då! Oops!