miriam

Alla har ett favoritdjur av något slag för det mesta. För mig är det faktiskt bläckfiskar och jag kan inte riktigt förklara varför men de är bara så mäktiga. Jag försökte ladda ner en bild på en Kolossbläckfisk som lever i Antarktis och som några nya zeeländska fiskare med forskare fann häromdagen, kolla länken http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597, så kanske fotot på kolossbläckfisken ligger kvar. Den är supermäktig. Den lever på så stora djup så det finns inte så mycket dykteknologi som kan ta sig ner på sådana djup och ingen vet egentligen heller varför dessa bläckfiskar tar sig upp på grundare djup heller eftersom de inte behöver komma upp. De som kommer upp är tydligen de som håller på att dö eller har dött. Så var det några glada fiskare som fick stora svärdfiskar på kroken, bläckfisken såg maten och tuggade i sig och tyvärr fastnade den på kroken. Som tur var för mänskligheten fanns det en biolog med på båten som insåg hur ovanligt det var att inte få upp en rutten bläckfisk och såg till att fiskarna omedelbart frös in jättebläckfisken. För Sveriges del så innbar det att en grupp forskare här fick ögonen som är spekatakulära eftersom de kan bli upp till 40 cm stora. Den bläckfiska man fann vägde ett halvt ton och var lite längre än 10 meter från huvud till arm. Vad jag undrar är varför forskare är så angelägna om att döda bläckfiskarna och dissikera dem så fort de kan?? Varför? Om man nu har en sådan tur att man får en så stor och vacker bläckfisk och bestämmer sig för att inte släppa tillbaks den - är det då inte bättre att betrakta den i fångenskap.....förutsatt att den överlever. Man vet så lite om de fiskar, bläckfiskar, valar, hajar och ännu oupptäckta havsdjur som lever på stora djup. Varför måste man döda dem och dissikera deras ögon för att undersöka en teori om hur ögonen storlek påverkar artens överlevnad....det blir ju motsägelsefullt...de har ju precis dödat en av sin art och ingen vet om det finns fler kvar.