Bebisen som aldrig ville komma ut

Nu har jag gått en och en halv vecka över tiden. Bebisen har inte gjort några märkbara tecken på att den vill komma ut heller. Vi var på ultraljud häromdagen. Då mätte en barnmorska bebisen kors och tvärs och sedan sa hon att bebisen väger mellan 3,9-4,4 kg.  Det är en jättebebis som är på väg. Det märks, de sista veckorna har det från vecka till vecka blivit markant svårare att gå.  Jag har så mycket vatten i kroppen så på morgonen när jag vaknar är fötterna så svullna så jag kan knappt gå och jag måste böja dem försiktigt för att inte skada skelettet. Jag har sedan en tid tillbaka bara fått plats med fötterna i ett enda par skor, nu är det en kamp att få ner fötterna i dem också. Jag har svällt så mycket att jag får bara plats i ett par av mina mammabyxor. Jag är högerhänt och i höger hand/arm har jag fått ett gravidtillstånd jag inte ens kan uttala. Den tatuerade sambon sa det så lätt häromdagen "hur går det med din canullusclugusskopeloposgrejs?" "Che...?" Vad det är är helt enkelt att en nerv kommer i kläm i armen och handen på grund av allt vatten i kroppen så fingrarna i den dominanta handen - d v s den hand man är van att använda mest. Så höger långfinger och ringfinger är sedan ett par veckor konstant bortdomnade, på morgonen när jag vaknar så har i regel hela handen domnat. Det tar ett par timmar så har det kommit igång utom i ringfinger och långfinger. Det känns lite läskigt när man ska skriva på tangentbordet för jag har ingen riktig känsel i fingrarna - det skulle lika bra kunna vara stumpar. Hm....det kanske är så det känns när man förfryst dem och använder stumpar...Dessutom blir man jätteklumpig i handen för att man inte kan greppa något så igår när vi var ute och åt så kom en servitris och gav mig en tallrik och när jag tog emot den hade jag ingen kraft alls i handen så tallriken bara dunkade ner i bordet och tomatssåsen skvätte, all personal vände sig om för de trodde jag var arg!!! Vad ska jag göra? Ställa mig upp och förklara för alla att jag har canullustulluspluppiluppus??


För att avsluta detta klämkäcka inlägg..:-)...så är hormonerna om möjligt i ännu värre svallning än någonsin. Jag har klarat mig jättebra genom hela gravidieten från det mesta utom viss klåda. Men sista månaden har vattnet kommit i kroppen, hemsk klåda, domningar, problem att gå och hormonsvängningar i humöret så den tatuerade sambon duckar. Vem har sagt att det är så underbart att vara gravid?

Kommentarer
Postat av: MOSTER

Jahadu! Du berättade bara hälften för mig idag...men man ska ju inte klaga heter det ju, så det var väl det du inte gjorde ;=/ tänker på dina bortdomnade fingrar.
Kul det här med blogg...
Kram

2007-04-28 @ 22:20:38
Postat av: Mimmi

Aaa, välkommen moster oster. Ibland segar mina kommentar när de publiceras men nu ser jag. Jaa, jag orkar inte beklaga mig hela tiden, den tatuerade har händerna fulla med mina hormonsvängningar ändå...:-)

2007-04-29 @ 10:51:00
Postat av: Eva

Gogmorgon!
Jag har inte läst om den tatuerade ännu, men förstår att Ch har tatuerat sig. Ja, nu har du ju ett ID på honom ifall du skulle tappa bort honom eller att du glömt hur han ser ut. kanske skulle du tatuera samma sak ifall du glömmer hans ID också :o
Kram

2007-04-29 @ 12:09:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback