Läsa tidningen
Jag har denna vecka hunnit läsa DN på morgonen på väg till jobbet. Jag är glad för det finns alltid intressanta saker att läsa. Igår var det en stor artikel om en tysk familj som fann det svårt att lära känna svenskar och skapa närmare relationer med svenskar. Mannen och kvinnan hade flyttat hit från Tyskland oberoende av varandra och träffats i Sverige. Båda hade in i det sista försökt undivka att umgås med andra tyskar för att lära känna svenskar men till slut gav de upp och umgicks med tyskar och så träffades de. Nåväl, det var ingen klagovisa i artikeln utan det gick helt enkelt ut på att det var svårt att lära känna svenskar. Mannen hade bjudit hem killarna från jobbet på öl och organiserat fotbollskvällar, d v s de spelade fotboll själva som underhållning. Efter ett tag rann det ut i sanden, killarna kom med ursäkter för att inte komma och spela Det tyska paret bjöd även hem svenska par etc på middag och paren sa då att det var så trevligt och de skulle bjuda igen men det tyska paret väntade förgäves på att få en inbjudan.
Men hallå, svenskar är likadana mot svenskar. Ärligt talat, svenska par är likadana mot varandra. Antingen så umgås de svenska paren väldigt mycket med varandra eller så är det en enstaka middag en till två gånger per år för artighetens skull. Visst kan det vara så att vi inte har samma sociala umgänge som i andra länder, absolut.
När jag bodde i Italien sa många av studenterna samma sak - det är så svårt att lära känna italienare på riktigt och man blir sällan insläppt på riktigt etc etc. Jag vet inte om jag kan hålla med om det! Jag bodde med en gammal dam och vi hade jätteroligt, på söndagarna bjöd hon hem familjen på lunch och jag hade en stående inbjudan vilken jag i regel antog. Den andra studenten som bodde där deltog aldrig i luncherna men tillhörde gruppen som gnällde om att det var svårt att lära känna italienare. I wonder why? Våra grannar - två unga tjejer - kom ofta över och tog en fika om inte deras hamster eller hundvalp smet in i vår lägenhet. Livligt, stökigt och jätteroligt.
Så till den delen kan jag hålla med den tyska familjen att svenskar har ibland en enorm tendens att känna efter för mycket. Själv har jag slutat ha middagar hemma då jag är less på mina kompisars inställning till att behöva åka utanför innerstadsgränsen, herregud det tar hela 20 minuter med tunnelbana hem till mig!
Men visst förstår jag den tyska familjen, vilken tur för dom att deras tyska vänner är mer förstående!
Men hallå, svenskar är likadana mot svenskar. Ärligt talat, svenska par är likadana mot varandra. Antingen så umgås de svenska paren väldigt mycket med varandra eller så är det en enstaka middag en till två gånger per år för artighetens skull. Visst kan det vara så att vi inte har samma sociala umgänge som i andra länder, absolut.
När jag bodde i Italien sa många av studenterna samma sak - det är så svårt att lära känna italienare på riktigt och man blir sällan insläppt på riktigt etc etc. Jag vet inte om jag kan hålla med om det! Jag bodde med en gammal dam och vi hade jätteroligt, på söndagarna bjöd hon hem familjen på lunch och jag hade en stående inbjudan vilken jag i regel antog. Den andra studenten som bodde där deltog aldrig i luncherna men tillhörde gruppen som gnällde om att det var svårt att lära känna italienare. I wonder why? Våra grannar - två unga tjejer - kom ofta över och tog en fika om inte deras hamster eller hundvalp smet in i vår lägenhet. Livligt, stökigt och jätteroligt.
Så till den delen kan jag hålla med den tyska familjen att svenskar har ibland en enorm tendens att känna efter för mycket. Själv har jag slutat ha middagar hemma då jag är less på mina kompisars inställning till att behöva åka utanför innerstadsgränsen, herregud det tar hela 20 minuter med tunnelbana hem till mig!
Men visst förstår jag den tyska familjen, vilken tur för dom att deras tyska vänner är mer förstående!
Kommentarer
Trackback