Semester....äntligen
Jag har nu varit tillbaka på jobbet i 4 veckor och personligen tycker jag att det känns som ett år. Snart är det dags för semester tack och lov och tro det eller ej men den är välbehövlig....jag har redan märkt semestertecknen som jag trodde jag skulle slippa den här gången. Känner ni igen dem....en kollega går mig på nerverna bara hon visar sig snart, hon kan inte säga ett enda trevligt eller bra ord, allt som kommer ut ur hennes mun är hur jobbigt allt är och att hon faktiskt lider....jag funderade själv på om jag överdrev tills kompiskollegan kom och himlade med ögonen och sa att hon fått nog av samma kollega och dennes gnäll. Jag känner hur väggarna krymper när jag sitter inne och att det finns en stor värld därute som jag måste upptäcka med liten viking och tatuerad make....och snart åker vi till de underbara munroes i Skottland där vi ska leka alla tre med skottlandskompisen!!! Jag tror faktiskt att jag måste få gå i pension nu med full lön!!!!
Segern är miiiiiiiiiiin
Efter en verkligen knäpp dag på jobbet kom jag hem till min efterlängtade lilla viking och tatuerade make. Trött slängde jag väskan på golvet och gick för att kolla dagens post. Med tanke på hur den här dagen börjat (halvvägs till tåget kom jag på att jag glömt hälften av mina grejjor hemma så jag fick vackert stega hemåt i gryningen för att hämta allt och med det missa ett tåg och komma in något sent på jobbet, väl på jobbet knäppade en kollega ut fullständigt och gav mig the silent treatment hela dagen och låtsades som om hon inte gjorde det när jag frågade vad det var som var fel för att sedan fortsätta med the silent treatment) så när jag väl kom hem och såg brevet från allmänna reklamationsnämnden så tog jag en ordentlig funderare på om jag verkligen skulle öppna brevet idag eller vänta tills dagen efter. Med viss resignation bestämde jag att det var bättre att ta alla blää-saker samma dag istället. För att sammanfatta det hela så har jag reklamerat ett barnvagnsköp. Jag visste att det var rätt dåliga odds för att jag skulle få rätt eftersom det står tydligt på ARNs hemsida. Så jag öppnade kuvertet och slet ut beslutet bara för att läsa...."Nämnden rekommenderar företaget XX att genast betala tillbaka summan XX till undertecknad". VA.....VA.....VA....jag skummade igenom yrkanden för att hitta beslutsmotiveringen där nämnden mer eller mindre bifaller det jag sökt om och de anser att det jag anfört är skäligt!!!!! Dessutom är det en ordförande och fyra ledamöter som bestämt det och beslutet är ENHÄLLIGT!!!!! Tjohoooooooooooooo....jag jublade!!! Underbart. Det är knappast några megasummor det handlar om, dessutom är det bara en rekommendation men det var principen det handlade om och jag fick rätt. Jag tror bara Irene Kara kan uttrycka det mitt i prick "What a feeling...." (Flashdance låten).
Shoppa
Jaha, nu är jag då en yrkesarbetande småbarnsmamma i karriären....(ok..nästan iallafall) som måste klämma in absolut nödvändig shopping någonstans i schema. Ärligt talat så är det inte så stressigt att ha småbarn men problemet är att jag jobbar hela dagarna och skyndar mig hem för att få äta middag med liten viking och den tatuerade maken. Sedan leker vi lite och så är det dags för den lilla vikingen att gå och lägga sig. De små timmarna på eftermiddagen med den lilla vikingen är SÅ värdefulla nu för tiden. Det går så fort, när som helst kommer han att ta sina första steg och jag vill verkligen inte missa det. Så vad gör man åt resten? Till saken hör att när jag var mammaledig så brydde jag mig inte ens om att shoppa så mycket kläder eftersom jag till att börja med var stor som ett hus efter graviditeten och när jag sedan gick ner i vikt så fanns det inga behov att köpa nya kläder eftersom jag kunde ha mina gamla. Så nu när jag är tillbaka på jobbet så har det verkligen lyckats gå hål på alla jeansen...otroligt men sant!!!! När ska jag då hinna handla? Timmarna med lilla vikingen är för värdefulla för att offra på att kanske hitta ett par jeans som passar.
Till att börja med får jag lov att vara direkt rå mot mig själv och inse exakt vilken storlek jag faktiskt har och inte vilken storlek jag skulle vilja ha. Det effektiviserar tiden istället för att plocka in en massa brallor i storlekar jag inte kan ha.
För det andra har jag tack och lov ett köpcentrum nära jobbet så på lunchen får jag rusa dit och slita åt mig det jag kan hitta och prova.
Det funkade!! Jag hittade ett par supersnygga jeans idag på en gång. Faktum är att jag var så glad för de andra jag provade i MIN storlek var för stora - det känns ju alltid bra. Dessutom hann jag hem i lugn och ro för att leka med den lilla vikingen. Underbart!!!
En annan lösning jag skulle kunna tänka mig är att vi inför siesta stängt för alla affärer i city och så får de hålla öppet mellan 17-22 så vanligt folk kan shoppa i lugn och ro!!!
Till att börja med får jag lov att vara direkt rå mot mig själv och inse exakt vilken storlek jag faktiskt har och inte vilken storlek jag skulle vilja ha. Det effektiviserar tiden istället för att plocka in en massa brallor i storlekar jag inte kan ha.
För det andra har jag tack och lov ett köpcentrum nära jobbet så på lunchen får jag rusa dit och slita åt mig det jag kan hitta och prova.
Det funkade!! Jag hittade ett par supersnygga jeans idag på en gång. Faktum är att jag var så glad för de andra jag provade i MIN storlek var för stora - det känns ju alltid bra. Dessutom hann jag hem i lugn och ro för att leka med den lilla vikingen. Underbart!!!
En annan lösning jag skulle kunna tänka mig är att vi inför siesta stängt för alla affärer i city och så får de hålla öppet mellan 17-22 så vanligt folk kan shoppa i lugn och ro!!!
Första veckan!
Så har den första veckan gått på jobbet och jag kan i ärlighetens namn säga att det känns som tre veckor. Absolut inte för att det varit tråkigt, tvärtom - det har varit en händelserik vecka innehållande allt möjligt från utbildningar till nya tjänster och en massa annat. Snarare känns det som det varit så lång tid för jag är verkligen inte van att vara utanför min egen verklighetsbubbla. Jag är ju van att spendera dagarna som jag och lilla vikingen planerat och det är då bara fråga om att se till att vikingen får mat, sova och leka så är allt bra. Nu har jag varit tvungen att åka hemifrån tidigt på morgonen, åka till jobbet och tillbringa HELA dagen där.
Veckan har varit jättebra, som sagt var - jag är i ett nytt team med en ny chef och efter att ha varit där en vecka och skrapat på ytan måste jag säga att det är glada kollegor med humor som jobbar där och jag är så nöjd. Chefen är också rolig och verkar faktiskt ha en ganska bra distans till sig själv.
Farhågorna att lilla vikingen skulle sakna mig kunde jag lugnt lägga åt sidan. Dag två ringde den tatuerade och så sa han bara skrattandes "Lyssna på det här.....Imse Vimse spindel klättra upp för trån......nerfallerregnetspolarspindelnbort" samtidigt skrattar den lilla vikingen så han håller på att kikna och få magont!! Kollegan började fnissa bakom också när hon hörde dels den tatuerade sjunga och den lilla vikingen skratta.
Så ärligt talat har den här veckan varit över förväntan och varit mer innehållsrik än förväntat. Bland annat vart jag tvungen att helt oförberedd försöka sälja in mig på ett jobb och lite annat men som sagt det roligaste var att den lilla vikingen och den tatuerade har så roligt tillsammans!!!
Dags att börja jobba...läskigt!!!
Så imorgon är det då dags att åter börja jobba efter 13 månaders ledighet. Jag kom ihåg när jag började min ledighet för att vara föräldrarledig (jag passade på att gå några veckor innan bara för att få lite egen tid) så sa de på jobbet "du kommer tycka att det är så skönt att komma tillbaka"....här är jag nu och jag tycker inte alls att det är speciellt skönt att gå tillbaka till jobbet. Faktum är att jag undrar om dessa människor är fullständigt borta i bollen. Hur kan man föredra att gå tillbaka till jobbet när alternativet är att vara hemma och leka med världens roligaste viking och hans kompisar och kompisarnas föräldrar. Jag har verkligen tyckt att det varit helt underbart att vakna i ottan med lilla vikingen enbart för att veta att någon timma senare ska vi somna om och sova morgon och sedan börjar dagen långsamt med fika och lek och kompisar, både den lilla vikingens och mammas. Vad är det som är så roligt med att gå tillbaka till jobbet? Den nya chefen ringde och sade lite fint att det är ju faktiskt en lyx att man kan vara hemma så länge med barn. Jaha - jag fattade inte vad han ville säga med det först, det är ju inte så att man är ledig som semesterledig direkt - föräldrar är lediga för att ta hand om sina barn!!! Även om det är jätteroligt och man kan styra sin dag till viss del. Så jag antog att det var någon form av kommentar att ställa min ledighet i relation till chefen som inte hade barn och därmed inte varit ledig ett år!!! Okej....
Jag ska inte gå in på alla oro, ångest, tårar och svackor som de sista veckorna varit för att jag ska börja jobba igen. Min syster hade förberett mig väl för vad som komma skulle men likväl så blev jag väldigt överraskad av känsloflödet.
Jag är tacksam för att jag har ett jobb att gå tillbaka till men jag är ändå jätteglad för att den lilla vikingen ska vara hemma med den tatuerade maken....de kommer nog hitta på en massa bus, bara jag inte kommer hem till en liten tatuerad viking!!!
Jag ska inte gå in på alla oro, ångest, tårar och svackor som de sista veckorna varit för att jag ska börja jobba igen. Min syster hade förberett mig väl för vad som komma skulle men likväl så blev jag väldigt överraskad av känsloflödet.
Jag är tacksam för att jag har ett jobb att gå tillbaka till men jag är ändå jätteglad för att den lilla vikingen ska vara hemma med den tatuerade maken....de kommer nog hitta på en massa bus, bara jag inte kommer hem till en liten tatuerad viking!!!
Vååååååårrr....
Kolla in mig i solbrillor....snyggt va!! Pappa säger att det är viktigt att skydda ögonen på sommaren!!!
Lilla vikingen här...!
Hej
Tänkte jag skulle uppdatera er med mina äventyr. Jag har varit lite upptagen på sista tiden med att lära mig lite nya saker så jag har inte haft tid att berätta vad som händer. Häromdagen så skulle jag krypa lite på golvet med nappen i munnen men så slant jag med arm och ben och nappen skar upp lite i munnen så en framtand som inte skulle komma fram riktigt än är nu på väg men barnmorskan säger att det är ok!!!
Idag har jag varit med mamma på öppna förskolan och så har jag lärt mig att klättra i trappan upp till rutschkanan. Det var roligt. Mamma säger att jag är duktig för hon behövde bara hjälpa mig lite och sedan kunde jag själv. Det är roligt att lura mamma, jag kommer ihåg allt hon lär mig jag bara väljer att använda det när det passar mig. Som att komma ner från soffan själv - hon lärde mig det i julas men jag har inte haft lust att kliva ner från soffan förräns för någon vecka sedan, nu är kruxet hur jag kommer upp i soffan....mamma hjälper mig det det också nu.
Idag har jag ätit god middag som mamma lagat. Frikadeller och pasta med tomatsås. Fast mamma sitter och delar frikadellerna i jättesmå bitar så jag ska tugga. Men hallååå det tar ju en evighet att bli mätt så när mamma inte var helt vaksam slet jag åt mig en frikadell och åt själv. Mamma gapade (hon har gjort frikadellerna själv så de är ganska stora) och så sa hon bara att jag skulle bita av små bitar och inte trycka in hela i munnen på en gång. Vet jag väl!!! Sedan slapp jag småbitarna och fick äta frikadellerna med händerna.
Snart fyller jag år och då ska jag ha fest.
Hej då så länge.
Tänkte jag skulle uppdatera er med mina äventyr. Jag har varit lite upptagen på sista tiden med att lära mig lite nya saker så jag har inte haft tid att berätta vad som händer. Häromdagen så skulle jag krypa lite på golvet med nappen i munnen men så slant jag med arm och ben och nappen skar upp lite i munnen så en framtand som inte skulle komma fram riktigt än är nu på väg men barnmorskan säger att det är ok!!!
Idag har jag varit med mamma på öppna förskolan och så har jag lärt mig att klättra i trappan upp till rutschkanan. Det var roligt. Mamma säger att jag är duktig för hon behövde bara hjälpa mig lite och sedan kunde jag själv. Det är roligt att lura mamma, jag kommer ihåg allt hon lär mig jag bara väljer att använda det när det passar mig. Som att komma ner från soffan själv - hon lärde mig det i julas men jag har inte haft lust att kliva ner från soffan förräns för någon vecka sedan, nu är kruxet hur jag kommer upp i soffan....mamma hjälper mig det det också nu.
Idag har jag ätit god middag som mamma lagat. Frikadeller och pasta med tomatsås. Fast mamma sitter och delar frikadellerna i jättesmå bitar så jag ska tugga. Men hallååå det tar ju en evighet att bli mätt så när mamma inte var helt vaksam slet jag åt mig en frikadell och åt själv. Mamma gapade (hon har gjort frikadellerna själv så de är ganska stora) och så sa hon bara att jag skulle bita av små bitar och inte trycka in hela i munnen på en gång. Vet jag väl!!! Sedan slapp jag småbitarna och fick äta frikadellerna med händerna.
Snart fyller jag år och då ska jag ha fest.
Hej då så länge.
Snart är det dags igen....!!!
Häromdagen ringde chefen tillbaka och meddelade att jag får vara kvar på mitt gamla kontor men får byta grupp. Efter att ha fundrat ett tag så insåg jag att det faktiskt var riktigt bra förrutom att jag inte får ha min gamla chef som jag verkligen gillar men i övrigt så är det verkligen bra. Jag insåg att jag drog en djup lättnadens suck när jag insåg att jag skulle slippa en av tanterna i min gamla grupp som jag satt bredvid sist (kontorslandskap) och hon gick mig verkligen på nerverna med allt till slut, sin röst, sitt sätt, att hon bara existerade och nu slipper jag henne - det är faktiskt en lättnad att slippa jobba med henne. Så det kan kanske bliännu bättre än det var innan - så det kan bli.
Lagar, lagar, lagar
Nu är snart den lilla vikingen ett år och det är dags för mig att gå tillbaka till jobbet och den tatuerade ska istället stanna hemma. För någon månad sedan damp det då ner ett brev från försäkringskassan som informerade om att när den tatuerade varit hemma sina tre månader som han enligt lagstifning är berättigad till, så skulle han inte få någon sjukersättning därefter om han skulle bli sjuk under föräldrarledigheten....skumt. Vi ringde till försäkringskassan där tanten bara suckade och sa "ja, så är det". Varför det undrade vi, ingen av oss är arbetslös så varför behöver man tillämpa sådana regler då? Särskilt med en regering som uppmanar föräldrar att stanna hemma så länge som möjligt...otroligt.
Så ringde de som sagt från jobbet och började försiktigt tala om att jag eventuellt skulle bli flyttade till ett annat kontor inom enheten på grund av personalbrist. Hur ställde jag mig till det? Jo, sa jag rätt ut - det vill jag inte eftersom jag tycker om min chef och har ingen som helst lust att ha någon annan. Men kunde jag inte åka ut och träffa de nya cheferna...? Hrm...jag svarade inte, har ingen som helst lust att lägga en dag på att åka och träffa några chefer när jag snart ska tillbaka i tjänst och ändå kommer att träffa dem. TIll slut tyckte den stora chefen att det var på sin plats att informera om att jag ändå kunde bli förflyttad dit, (hon var väldigt snäll så det var inget hot utan bara saklig information), Jag har nu tagit mig i kragen och kollat lagen om föräldrarledighet eftersom jag dessutom ska få löneförhöjning trots att jag varit föräldrarledig - för den talas det nämligen väldigt tyst om. Ärligt talat så känns det inte superkul att gå tillbaka till jobbet. När vinner jag på lotto egentligen???
Så ringde de som sagt från jobbet och började försiktigt tala om att jag eventuellt skulle bli flyttade till ett annat kontor inom enheten på grund av personalbrist. Hur ställde jag mig till det? Jo, sa jag rätt ut - det vill jag inte eftersom jag tycker om min chef och har ingen som helst lust att ha någon annan. Men kunde jag inte åka ut och träffa de nya cheferna...? Hrm...jag svarade inte, har ingen som helst lust att lägga en dag på att åka och träffa några chefer när jag snart ska tillbaka i tjänst och ändå kommer att träffa dem. TIll slut tyckte den stora chefen att det var på sin plats att informera om att jag ändå kunde bli förflyttad dit, (hon var väldigt snäll så det var inget hot utan bara saklig information), Jag har nu tagit mig i kragen och kollat lagen om föräldrarledighet eftersom jag dessutom ska få löneförhöjning trots att jag varit föräldrarledig - för den talas det nämligen väldigt tyst om. Ärligt talat så känns det inte superkul att gå tillbaka till jobbet. När vinner jag på lotto egentligen???
Sju års olycka eller....??
Igår när jag var i badrummet och skulle torka håret med handduken lyckades jag komma åt den tatuerades spegel som åkte i golvet och gick sönder....nej skrek jag högt. Sju års olycka....men det är ju bara skrock sa den tatuerade..kom igen...jaha tänkte jag, hoppas han har rätt.
Så kom skattedeklarationen med posten...i bakhuvudet trummade att spegeln gått sönder så jag öppnade deklarationen skeptiskt men fick till min förtjusning se att jag får tillbaka på skatten. Hmm...han hade nog rätt den tatuerade, ingen fara på taket tänkte jag samtidigt som telefonen ringde och det var den högsta chefen för vår enhet som ringde. Hmm....vad kan hon vilja? Jag ska ju inte börja jobba än....jo, kunde jag tänka mig att byta kontor? Eller åtminstone fundera på det? Jag behövde inte svara på en gång utan hon skulle ringa tillbaka i nästa vecka...vilken kalldusch, jag insåg hur bra jag ha det som bara gått hemma och omgivit mig med folk som jag gillar och som gillar mig. Jag kan själv bestämma över min tid och i princip bara anpassa mig till den lilla killen. Nu knackar verkligheten på och det känns inte så roligt om jag ska vara ärlig....jag kan tänka mig att byta avdelning på kontoret där jag är men jag kan inte tänka mig att byta geografiskt kontor för då blir det ännu längre resväg...ók...tänkte jag, här kommer de sju dåliga åren nu då....
Den lilla har dessutom varit sjuk och återhämtar sig sakta men är fortfarande dålig. Själv vaknade jag imorse och kunde inte prata längre...jag bara kraxar och är superhes....jag och den lille vikingen gick iallafall iväg till förskolan och lekte lite varvid jag använde upp alla mina röstresurser så återigen fundrade jag på om det var sju års olycka...tills vi kom hem och det började regna och snöa omvartannat...nähä, inte var det någon sjuårig olycka. Jag har ju tur....hellre sjuk när det är dåligt väder än när det är strålande sol och man bara vill vara ute och vad beträffar jobbet...ja ja, jag har iallafall ett jobb att gå tillbaka till och jag börjar med det så får vi se sen.
Så kom skattedeklarationen med posten...i bakhuvudet trummade att spegeln gått sönder så jag öppnade deklarationen skeptiskt men fick till min förtjusning se att jag får tillbaka på skatten. Hmm...han hade nog rätt den tatuerade, ingen fara på taket tänkte jag samtidigt som telefonen ringde och det var den högsta chefen för vår enhet som ringde. Hmm....vad kan hon vilja? Jag ska ju inte börja jobba än....jo, kunde jag tänka mig att byta kontor? Eller åtminstone fundera på det? Jag behövde inte svara på en gång utan hon skulle ringa tillbaka i nästa vecka...vilken kalldusch, jag insåg hur bra jag ha det som bara gått hemma och omgivit mig med folk som jag gillar och som gillar mig. Jag kan själv bestämma över min tid och i princip bara anpassa mig till den lilla killen. Nu knackar verkligheten på och det känns inte så roligt om jag ska vara ärlig....jag kan tänka mig att byta avdelning på kontoret där jag är men jag kan inte tänka mig att byta geografiskt kontor för då blir det ännu längre resväg...ók...tänkte jag, här kommer de sju dåliga åren nu då....
Den lilla har dessutom varit sjuk och återhämtar sig sakta men är fortfarande dålig. Själv vaknade jag imorse och kunde inte prata längre...jag bara kraxar och är superhes....jag och den lille vikingen gick iallafall iväg till förskolan och lekte lite varvid jag använde upp alla mina röstresurser så återigen fundrade jag på om det var sju års olycka...tills vi kom hem och det började regna och snöa omvartannat...nähä, inte var det någon sjuårig olycka. Jag har ju tur....hellre sjuk när det är dåligt väder än när det är strålande sol och man bara vill vara ute och vad beträffar jobbet...ja ja, jag har iallafall ett jobb att gå tillbaka till och jag börjar med det så får vi se sen.
Inspiration
Äntligen har jag fått inspiration att vara kreativ igen. Det har ju varit så mycket annat så jag har inte haft tid eller ork och i ärlighetens namn så har inspirationen fattats mig också så bortsett från att jag gick en målarkurs när jag var gravid så har jag inte ens orkat tittat på mina gamla tavlor utan bara petat in dem lite längre in bakom garderoben för att inte bli påmind. Så kom påsken och den tatuerade gick och var så nöjd över att ha en bra påskpresent (jag visste inte att det var en stegräknare) själv försökte jag ta mig i kragen och ta mig någonstans där de sålde giftfri vattenfärg för att kunna göra något åt honom med lilla vikingen i....typ vikingens handavtryck på duk...men all vattenfärg jag hittade rekommenderades för de över tre år och inte någonstans stod det att den var giftfri så istället fick jag måla tavlorna på annat sätt....och helt plötsligt kom jag på hur roligt det är att måla....det är superkul...huruvida jag har talang eller inte vet jag inte men jag har roligt. Jag har gått några kurser genom åren (typ 2-3) men man ska alltid måla stilleben och det är sååååååååååååååååå tråkigt...särskilt när den ena läraren hade åsikter om allt och menade mer eller mindre att om man inte var född till konstnär göra man sig icke besvär egentligen medans den andra kursläraren var underbar och tyckte att det viktiga var att man hade roligt och var intresserad av att lära sig. För det är ju det det handlar om tycker jag, att ha roligt. Helt plötslig poppar det upp olika ideér i huvudet på mig vad jag vill göra....jag tror även att det har med det härliga vårväder som äntligen har kommit.
Så nu åker penslarna fram igen!!!
Så nu åker penslarna fram igen!!!
Besatt av steg
I påskpresent fick jag en stegräknare, jag hade önskat mig den så det var inte så att man den tatuerade maken kom med en pik. Jag tog med den på skoj första dagen för att mäta hur långt jag går - den räknar min steglängd och så får jag ut avståndet. Jag blev helt fast redan efter första promenaden som var på lite drygt 10 000 steg. Det måste jag ju bräcka och så har det nu hållt på. Idag hade jag ångan uppe då den lille vikingen sov i vagnen och jag tågade på ordentligt över ett övergångsstället och körde rätt på en gammal gammal gubbe eller rättare sagt jag körde rätt på hans käpp som åkte undan. I en splitt sekund fick jag panik när jag trodde att gubben skulle slå omkull och bryta något...men det hände ingenting...jag vet inte ens om han fattade att någon körde på hans käpp, jag bad om ursäkt men han reagerade inte...läskigt, det kanske var en mumie.
Stegräknaren räknar även ut hur många kalorier man bränner. Den delen gillar jag inte för jag tycker att jag bränner för lite. När jag har gått en mil så tycker den att jag bränt 570 kcal. Men hallå - jag har ju gått en miiiiiil, knuffandes på en barnvagn. Då sa kompisen idag - den tar ju inte hänsyn till uppförsbackar eller andra hinder som gör att dte blir tuffare....sant.
En annan kompis som länge har haft en stegräknare berättade vad hon hade som rekord häromdagen, det var nästan 30 000 steg. Jag har lyckats gå 20 800 som bäst men då bär jag inte runt den hemma än....he he he. Så bäst att lägga tungan rätt i munnen, på med skorna och gå, gå. gå.
Tjuvlyssnar på cafér
Idag passade jag på att åka till stan och handla en present till kompisen som fyllde år i helgen. När jag ändå var inne så tänkte jag att jag hinner gå och sätta mig och fika innan jag åker hem och bara ta det lugnt. Vilken tur..jag hade helt glömt bort att innan den lilla vikingen kom så var det ju ett av mina största nöjen att bara sitta och fika och ibland tjuvlyssna på folk och ibland bara glo och hitta på egna historier om dem. (Det är alltid roligt att ha med lilla vikingen och han är ett suveränt sällskap....så inget ont om honom). Idag satt det en kille i keps och en size-0 tjej mitt emot mig. Han med keps och hon supersnygg och så slängde de sig med en massa engelska termer, bredvid mig satt fyra tjejer och var högljudda såsom bara tjejer kan vara men det var bara underhållande. Jag var ganska inne i min bok dock idag så det tog ett tag innan jag hajade att tjejerna gått, istället kom det en man och en kvinna som jag tog för givet var ett par. Här kommer nu mina fördomar, först såg jag dem bara snabbt och bestämde mig för att de var kollegor på en advokatbyrå eller på mäklarbyrå, el dylikt och hon var lite yngre än honom så antingen var han en playboy som ville ha en yngre kvinna eller så hade de en affär bakom ryggen på hans fru, de hade passat på att smita ut på ett "eftermiddagsmöte" och skulle nu påbörja romansen med att fika och lära känna varandra...he he he. (Kom ihåg, det var en snabb blick som jag lyckades med allt detta på...) så jag fortsatte läsa min bok....efter ett tag börjar kvinnan att prata och jag som då bara lyssnar undrar hur jag kunde ta så fel. Av deras samtal att döma så måste det ju vara dotter och far som är ute och fikar...hon med ganska gnällig och liten röst säger "jag är inte så sugen på något men du kan väl ta något"...osökt går tankarna till alla tonåringar som bantar ner sig till anorexia...han svarar något förvånat "jag trodde du ville gå och fika...vill du inte ha något? Kan du inte ta något litet bara?"...jag var tvungen att titta upp på dem för att se hur jag kunnat ha så fel...men det hade jag inte..hon var definitivt ingen tonåring och han var inte purung men inte gamma
10-månaders kontroll och kusiner
Det är jag den lilla vikingen som nu trummar på tangentbordet...jag har tittat på hur mamma gör så nu gör jag själv he he he....hon tror att jag leker med min brio nyckelpiga...he he he
I helgen bodde min moster och kusin hemma hos oss. De bor i USA egentligen....där har jag varit och hälsat på...i USA....amerikat. Det var så roligt att de var här och hälsade på att i lördagskväll så kunde jag inte somna...och så blir mamma alltid lite ledsen när hon vet att min moster ska åka hem igen...jag har lekt jättemycket och så lekte jag med min gudmor också i helgen. Vi skulle träffa henne på ett café i lördags. Först kom jag och mamma dit och så åt mamma först sin macka för jag var inte så hungrig. Medans hon satt och åt kröp det något som hon sa var en mask över bordet...först stirrade hon bara på den....sedan tog hon ett papper och lindade in masken i och slängde den i soporna....hmm....sedan satt hon bara och stirrade på sin smörgås och sedan slutade hon äta på den och drack bara sin caffe latte..sedan kom min gudmor och hon skulle också äta...när hon började äta på sin macka så stirrade hon också på mackan och så drog hon ett låååångt hårstrå ur mackan och såg lite sjuk ut faktiskt....
Idag har jag varit hos barnmorskan på 10-månaderskontroll. De säger att jag mår jättebra...men det gör jag ju alltid!!!
Bokrea
Förra veckan så började åter årets bokrea. Jag har tänkt att så småningom ska jag och den lilla vikingen vara med någon gång när de öppnar bokrean vid midnatt men än så länge är han för liten. Trots alla reklamblad och pr för bokreorna måste jag säga att det inte alls är lika mycket som förrut. Enligt dagstidningarna ska detta bland annat bero på att nätbokhandlarna inte respekterar det officiella datumet. För mig själv kan jag nog bara säga att det egentligen handlar om att hitta rätt böcker på rean. Jag handlar på nätbutikerna för de har i regel billigare priser och framförallt har de pocketversionerna av det mesta. Jag föredrar pocket då den inte väger så mycket i handväskan och dessutom inte tar så stor plats i bokhyllan. Hade jag dock utrymme skulle jag ha ett megabibliotek hemma och kunna bada i mina böcker ungefär som Joakim von Anka badar i sina pengar. Jag kom dock hem med två fynd iallafall - en bok om bohemer som jag länge varit nyfiken på och C.S Lewis alla sju böcker om Narnia.
Den lille vikingen vill säga något också....
Jaa, jag var med mamma och pappa på bokrean. Det roligaste var nog att fika men mamma gav mig en tidning som jag fick läsa medans de kollade på böcker. Jag försökte nå dem men mina armar är inte tillräckligt långa än. Jag läste iallafall tidningen, mamma sa att det var lite våldsamt för att jag rev sönder den i smådelar MEN HALLÅ MAMMA - jag kan inte läsa så stora tidningar. Mamma hade fickorna fulla med mina småtidningar som jag rev till istället. Dessutom ska jag nu berätta att jag har en egen tandborste så varje kväll och varje morgon borstar jag nu tanden!!!
Den lille vikingen vill säga något också....
Jaa, jag var med mamma och pappa på bokrean. Det roligaste var nog att fika men mamma gav mig en tidning som jag fick läsa medans de kollade på böcker. Jag försökte nå dem men mina armar är inte tillräckligt långa än. Jag läste iallafall tidningen, mamma sa att det var lite våldsamt för att jag rev sönder den i smådelar MEN HALLÅ MAMMA - jag kan inte läsa så stora tidningar. Mamma hade fickorna fulla med mina småtidningar som jag rev till istället. Dessutom ska jag nu berätta att jag har en egen tandborste så varje kväll och varje morgon borstar jag nu tanden!!!
Den lille vikingen
Nu har mamma somnat så då ska jag berätta hur veckan varit. Jag har varit lite trött och inte så hungrig den senaste veckan. Mamma var jätteorolig för några dagar sedan för då sa hon att jag gått ner jättemycket i vikt och att jag verkat ha fått någon maggrej som konstigt nog inte smittade mamma och pappa och så ville jag inte äta. Mamma försökte med allt, hon gav mig min favoritmat men jag ville inte ha. Jag var inte så sugen på mat eller det andra hon försökte ge mig. Hon gav mig en massa att drdicka och jag var faktiskt jättetörstig så det var gott.
Det har kliat och känts konstigt i munnen. Det är jobbigt när mamma och pappa inte fattar. Jag försöker ju förklara, jag stoppar ju till och med in fingrarna i munnen för att visa men de hajjar ju ingenting...åhhh...päron.
Så häromnatten var det riktigt illa, det kliade och gjorde ont i munnen och jag kunde inte sova. Jag försökte hitta en ställning att sova i för att få bort det onda...om jag sov på ansiktet kanske....men då vaknade mamma och snurrade mig på sidan....något om att man inte ska sova på ansiktet....på morgonen när jag brukar sova så gick inte det heller för det bara fortsatte. Pappa sov och mamma försökte vila med mig men det gick inte att vila för det var så irriterande och jag ville bara få bort det och mamma sa att det verkade klia i hela kroppen på mig fast jag var så trött så jag borde svimma. Så helt plötsligt ser mamma lite konstig ut och säger...."Jag undrar om..., kan det vara så???" Så stoppade hon in sitt finger i min mun och kände runt. Det smakade mamma om fingret och så sa hon "....mammas lilla hjärta...du har ju fått din första tand...ja, jösses det är väl klart att det är jobbigt för dig. Lilla vännen att mamma och pappa inte fattat det innan...." Det är okej mamma, jag är ju enda lilla vikingen i den här familjen. Mamma strök på något i munnen så kliandet gick över och jag kunde äntligen somna. Undrar vad en tand är....kanske den där hårda grejjen som mamma och pappa vill känna på hela tiden. Jag skriker till ibland när det får vara nog...vi ska ju leka!
Det har kliat och känts konstigt i munnen. Det är jobbigt när mamma och pappa inte fattar. Jag försöker ju förklara, jag stoppar ju till och med in fingrarna i munnen för att visa men de hajjar ju ingenting...åhhh...päron.
Så häromnatten var det riktigt illa, det kliade och gjorde ont i munnen och jag kunde inte sova. Jag försökte hitta en ställning att sova i för att få bort det onda...om jag sov på ansiktet kanske....men då vaknade mamma och snurrade mig på sidan....något om att man inte ska sova på ansiktet....på morgonen när jag brukar sova så gick inte det heller för det bara fortsatte. Pappa sov och mamma försökte vila med mig men det gick inte att vila för det var så irriterande och jag ville bara få bort det och mamma sa att det verkade klia i hela kroppen på mig fast jag var så trött så jag borde svimma. Så helt plötsligt ser mamma lite konstig ut och säger...."Jag undrar om..., kan det vara så???" Så stoppade hon in sitt finger i min mun och kände runt. Det smakade mamma om fingret och så sa hon "....mammas lilla hjärta...du har ju fått din första tand...ja, jösses det är väl klart att det är jobbigt för dig. Lilla vännen att mamma och pappa inte fattat det innan...." Det är okej mamma, jag är ju enda lilla vikingen i den här familjen. Mamma strök på något i munnen så kliandet gick över och jag kunde äntligen somna. Undrar vad en tand är....kanske den där hårda grejjen som mamma och pappa vill känna på hela tiden. Jag skriker till ibland när det får vara nog...vi ska ju leka!
Barnvagnen del...oh it never ends does it???
För er som följt sagan om den trasiga barnvagnen så vet ni nu att ärendet ligger hos Allmänna reklamationsnämnden. För några veckor sedan fick jag svara på en skrivelse från motparten. Motparten hade skrivit en del saker som inte var sanna (bland annat att hon erbjudit en ny vagn istället för den gamla) och då fick jag tillfälle att svara på dessa. Igår kom svaret på mitt svar och nu helt plötsligt kan återförsäljaren inte längre förstå vad problemet är eftersom hon har gjort det hon ska... Bland annat så tycker hon att det är väl samma sak att häva köpet och ge tillbaka 55% av pengarna och så köper vi en ny av henne för de futtiga pengarna vi fick tillbaka, som att hon ersätter oss med en helt ny barnvagn istället för den som gick sönder!!! Men det är en jätteskillnad...en ny vagn för samma pris som den ursprungliga är en ersättning enligt Konsumentköplagen....ett hävt köp där den lilla restsumman går till att köpa en ny vagn är inte alls samma sak, där har konsumenten förlorat pengar men det tyckte inte hon, vilket kan vara naturligt kanske för henne. Men efter att ha skrivit några svar så kan hon inte längre förstå problemet....
I svarsskrivelserna ska man bara skriva om man kan tillföra något nytt i ärendet inte mer förtydliganden och jag känner mig snart som en långrandig jurist som kör uttröttningstricket bara för att vinna. Nu kan det ta upp till 6 månader innan ARN avgör ärendet...!!!
Mitt riktiga namn...
...som bekant har ju jag och den lilla vikingen nu bytt namn och tagit den tatuerades som familjenamn. Det gick ganska smärtifritt vad gäller registrering hos myndigheter och banker. Faktum är att det gick så fort att jag inte ens hann berätta det själv. Jag sprang på min chef bara några dagar efter att vi bytt namn och hon glad i hågen sa "Din filur, du har ju bytt namn...det var en överraskning"...ja, men tänkte jag - det är ju bara några dagar sedan det gick igenom.
Så gick jag in på min internetbank och undrade hur jag kunnat komma in på någon annans banksida...det tog ett tag innan jag fattade att jag bytt namn själv och det var ju faktiskt min sida. Så kom jag på att det kanske är läge att byta bankkorten också utifall att jag skulle behöva dra dem i slip...ni vet som på den gamla goda tiden (jag kommer ihåg en gång i Grekland när jag och den tatuerade köpta guldsmycke och den glade butiksägaren bara drog fram en av de där gamla slipparna som man drog kortet i utan att ens be om leg....vi undrade om vi ens betalade för smyckena eller om han bara gav bort dem...vi betalade) så jag ringde till kundtjänst där han gladeligen skulle hjälpa mig...ja visst vad är det riktiga namn sa han?? Va??? Mitt riktiga namn? Jo det nya men det gamla var väl också riktigt?? Så fortsatte samtalet på samma sätt med vad är mitt riktiga namn??? Jag började skratta för det var så komiskt men det tyckte inte han på banken som blev surare och surare på rösten... till slut fick jag mina nya kort iallafall.
Så gick jag in på min internetbank och undrade hur jag kunnat komma in på någon annans banksida...det tog ett tag innan jag fattade att jag bytt namn själv och det var ju faktiskt min sida. Så kom jag på att det kanske är läge att byta bankkorten också utifall att jag skulle behöva dra dem i slip...ni vet som på den gamla goda tiden (jag kommer ihåg en gång i Grekland när jag och den tatuerade köpta guldsmycke och den glade butiksägaren bara drog fram en av de där gamla slipparna som man drog kortet i utan att ens be om leg....vi undrade om vi ens betalade för smyckena eller om han bara gav bort dem...vi betalade) så jag ringde till kundtjänst där han gladeligen skulle hjälpa mig...ja visst vad är det riktiga namn sa han?? Va??? Mitt riktiga namn? Jo det nya men det gamla var väl också riktigt?? Så fortsatte samtalet på samma sätt med vad är mitt riktiga namn??? Jag började skratta för det var så komiskt men det tyckte inte han på banken som blev surare och surare på rösten... till slut fick jag mina nya kort iallafall.
Liten Viking på nya äventyr
För några veckor sa mamma att vi skulle gå till något som hette öppna förskolan...jag visste inte vad det var men mamma bestämmer ändå allt så det brukar bara vara att följa med och hoppas på att det är roligt. Det var jätteroligt...fullt med andra barn och föräldrar....de hade en stor mjuk matta på golvet så det var mycket skönare att krypa runt på golvet för knäna.
Nu har jag varit där några gånger och idag så kröp jag iväg utan att ens titta på var mamma var. Jag behöver väl inte det...jag är ju stora killen nu och klarar mig själv..he he he. Dessutom var jag tvungen att visa min nya frisyr för de andra barnen där. Mamma och pappa klippte mig häromdagen...jag förstår inte riktigt varför de sjåsar så mycket om det....men helt plötsligt var det kallare om öronen ochdet var skönt att inte ha en massa hår i ögonen. Så idag kom jag till öppna förskolan för att visa mitt nya kortklippta hår...då hade Jonathans föräldrar klippt hans hår ännu kortare, superkort och hans pappa är långhårig. Jaaa, det är inte lätt att vara liten...det ska ni veta.
Idag bestämde jag mig för att jag ville se vad som fanns i lådan som lektanten alltid knackar på och öppnar. Vi sitter alltid i ring och sjunger och så knackar lektanten på lådan och plockar upp olika grejjor...idag ville jag också se vad som fanns i. Jag fick krypa över hela mattan för att komma dit, på vägen så var det flera bebisar och barn som försökte stoppa mig....en hoppade på mig bakifrån, en annan försökte dra mig i håret och en satte sig i vägen...mamma sa att det var rena Golgata för mig att komma fram men jag lyckades he he he Tjohooooo!!! Jag knackade också på lådan...he he he dessutom kan jag nypa till andra barn också fast jag brukar låta bli för det finns mycket roligare saker att göra.
Nu har jag varit där några gånger och idag så kröp jag iväg utan att ens titta på var mamma var. Jag behöver väl inte det...jag är ju stora killen nu och klarar mig själv..he he he. Dessutom var jag tvungen att visa min nya frisyr för de andra barnen där. Mamma och pappa klippte mig häromdagen...jag förstår inte riktigt varför de sjåsar så mycket om det....men helt plötsligt var det kallare om öronen ochdet var skönt att inte ha en massa hår i ögonen. Så idag kom jag till öppna förskolan för att visa mitt nya kortklippta hår...då hade Jonathans föräldrar klippt hans hår ännu kortare, superkort och hans pappa är långhårig. Jaaa, det är inte lätt att vara liten...det ska ni veta.
Idag bestämde jag mig för att jag ville se vad som fanns i lådan som lektanten alltid knackar på och öppnar. Vi sitter alltid i ring och sjunger och så knackar lektanten på lådan och plockar upp olika grejjor...idag ville jag också se vad som fanns i. Jag fick krypa över hela mattan för att komma dit, på vägen så var det flera bebisar och barn som försökte stoppa mig....en hoppade på mig bakifrån, en annan försökte dra mig i håret och en satte sig i vägen...mamma sa att det var rena Golgata för mig att komma fram men jag lyckades he he he Tjohooooo!!! Jag knackade också på lådan...he he he dessutom kan jag nypa till andra barn också fast jag brukar låta bli för det finns mycket roligare saker att göra.
Hur sörjer man?
Hur sörjer man? Finns det verkligen ett rätt sätt att sörja på? Ett sätt som är bättre än alla andra? Det vanligaste jag hör är att jag ska släppa ut det. Hur släpper man ut det? Måste jag gråta mig rödögd? Jag har inga sådana tårar. Hon som dog var älskad av många. Hon var underbar och hon var alltid glad. Det är bara så jag kan minnas henne...hon var alltid glad. Hade alltid nära till ett skratt som växte från magen och klingade härligt samtidigt som hon kisade med ögonen. Jag vill inte gråta för jag kan bara minnas henne med glädje...hon var en del av mitt liv som barn, som tonåring och som vuxen.
Det är alltid svårt att veta hur man ska trösta de som finns kvar efter någon som försvunnit ur våra liv och varit älskade. Hur tröstar vi hennes man som var hennes följeslagare genom livet i över 50 år? Hur talar man om för honom att livet går vidare? Jag gör det inte, jag vägrar. Det finns ingen handbok i hur man gör när människor man älskar försvinner. Jag har nog alltid tagit för given att när man är ledsen så gråter man ögonen ur sig och så tar man ett djupt andetag och börjar om. Jag trodde inte att det skulle vara så här, jag vägrar, hon var älskad och hon var underbar. Jag sörjer också att jag inte får träffa henne mer i denna livstid men det är ju bara denna livstid...det kommer flera men jag tänker inte gråta floder...
Nästa inlägg blir lite piggare!!
Det är alltid svårt att veta hur man ska trösta de som finns kvar efter någon som försvunnit ur våra liv och varit älskade. Hur tröstar vi hennes man som var hennes följeslagare genom livet i över 50 år? Hur talar man om för honom att livet går vidare? Jag gör det inte, jag vägrar. Det finns ingen handbok i hur man gör när människor man älskar försvinner. Jag har nog alltid tagit för given att när man är ledsen så gråter man ögonen ur sig och så tar man ett djupt andetag och börjar om. Jag trodde inte att det skulle vara så här, jag vägrar, hon var älskad och hon var underbar. Jag sörjer också att jag inte får träffa henne mer i denna livstid men det är ju bara denna livstid...det kommer flera men jag tänker inte gråta floder...
Nästa inlägg blir lite piggare!!