Hur sörjer man?

Hur sörjer man? Finns det verkligen ett rätt sätt att sörja på? Ett sätt som är bättre än alla andra? Det vanligaste jag hör är att jag ska släppa ut det. Hur släpper man ut det? Måste jag gråta mig rödögd? Jag har inga sådana tårar. Hon som dog var älskad av många. Hon var underbar och hon var alltid glad. Det är bara så jag kan minnas henne...hon var alltid glad. Hade alltid nära till ett skratt som växte från magen och klingade härligt samtidigt som hon kisade med ögonen. Jag vill inte gråta för jag kan bara minnas henne med glädje...hon var en del av mitt liv som barn, som tonåring och som vuxen.

Det är alltid svårt att veta hur man ska trösta de som finns kvar efter någon som försvunnit ur våra liv och varit älskade. Hur tröstar vi hennes man som var hennes följeslagare genom livet i över 50 år? Hur talar man om för honom att livet går vidare? Jag gör det inte, jag vägrar.  Det finns ingen handbok i hur man gör när människor man älskar försvinner. Jag har nog alltid tagit för given att när man är ledsen så gråter man ögonen ur sig och så tar man ett djupt andetag och börjar om. Jag trodde inte att det skulle vara så här, jag vägrar, hon var älskad och hon var underbar. Jag sörjer också att jag inte får träffa henne mer i denna livstid men det är ju bara denna livstid...det kommer flera men jag tänker inte gråta floder...

Nästa inlägg blir lite piggare!!

Kommentarer
Postat av: Carina D

Som du säger, det finns ingen handbok - så då måste det väl vara ok att göra som man själv känner? Det kanske är det som är ledordet, känna efter, agera på känslorna. Känns det då rätt att gråta så gör man det och känns det rätt att prata anekdoter med någon och skratta åt dem så gör man det. Vissa människor vill man kanske bara dela med sig av, föra vidare lite av allt det goda. Vissa kanske man ska fira istället för att sörja?! Fast det känner man nog bäst själv. Ibland känns det bara... tomt. KRAM på dig, vännen.

Postat av: Max

Var och en måste få sörja på sitt eget sätt. Det finns inget rätt eller fel. Troligtvis något mycket personligt. Hur ska man kunna veta innan hur man kommer att reagera och bete sig eller känna...
Vad menas med att trösta någon ?
Vi som lever kvar på den här jorden har förhoppningsvis ljusa och vackra minnen. Lev med dem! Kom ihåg det vackra, det stunder som ingav lycka...
Livet på jorden är bara till låns som allt annat.
Jag tror att livet går vidare någon annanstans, men det är omöjligt att förstå på vilket sätt. Och jag brottas mellan rädsla, spänning och förväntan. Rädsla för att lämna allt underbart omkring mig, att inte veta vad som händer men jag tror på en fortsättning...
Missförstå mig inte - jag vill leva länge i detta jordeliv!

2008-02-21 @ 19:44:07
Postat av: Miriam

Jag tycker ni är så bra. Jag håller med. Jag känner att det var en gåva att få ha henne i mitt liv liksom många andra i mitt liv. Så då far man ta till vara de minnen man har.

2008-02-23 @ 11:25:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback