Det går troll i barnvagnar
Häromdagen var den lilla vikingens farmor och hälsade på i storstan. När vi promenerade runt så kände jag hur barnvagnen var trögsvängd och obalanserad. Helt otroligt men det hade blivit punka på höger däck. Det blev till att åka hem på en gång och vara försiktig så däcket inte blev sönderskuret när vi skulle ta hem den. Dagen därpå lagade den tatuerade däcket och vi pumpade upp det ordentligt. Jag andades ut och skulle ta en långpromenad med den lilla vikingen men icke sa nicke. Halvvägs på vår promenad så blev det punka på det vänstra däcket och luften bara for ut. Den lilla vikingen undrade vad mamma höll på med. Jag fick dra hem barnvagnen på framhjulen för att återigen inte skära sönder däcket. Den tatuerade lagade återigen däcket....och än så länge verkar det hålla.
Jag blev ändå matt vid tanken på att något annat skulle vara fel med vagnen och vi skulle vara tvugna att åka tillbaka och reklamera den här också. Hos samma människa/företag där vi nu har ett ärende i allmänna reklamationsnämnden. Vad är sannolikheten att hon skulle ens försöka vara tillmötesgående och uppfylla garantin särskilt som hon lär komma ihåg att jag ville lämna tillbaks vagnen då jag inte tycker om den. Så peppar peppar så verkar det bara som att det var glasbitar i däcken.....
Jag blev ändå matt vid tanken på att något annat skulle vara fel med vagnen och vi skulle vara tvugna att åka tillbaka och reklamera den här också. Hos samma människa/företag där vi nu har ett ärende i allmänna reklamationsnämnden. Vad är sannolikheten att hon skulle ens försöka vara tillmötesgående och uppfylla garantin särskilt som hon lär komma ihåg att jag ville lämna tillbaks vagnen då jag inte tycker om den. Så peppar peppar så verkar det bara som att det var glasbitar i däcken.....
Myndigheter - i teori och praktik
För någon vecka sedan tog jag mig i kragen och skrev det sista i anmälan till Allmänna reklamationsnämnden och skickade in den. Jag var riktigt stolt över mig själv för det är av någon anledning så att det alltid är så lätt att tala om för andra vad de ska göra men när det kommer till att göra det själv så sitter det längre in. Fast jag är så irriterad för allt strul med barnvagnen och hur hon som ägde butiken har skött det så det är inte fråga om pengarna utan fråga om principen mera och det faktum att hon tyckte att det var rimligt med 45% nyttjandeavdrag.
Ok, så jag skrev ansökan och tänkte att jag undviker alltför mycket fackord så de inte fattar att jag har juridisk erfarenhet...särskilt som jag har nästan noll koll på köprätt. Jag tyckte ju att jag var rätt tydlig med vad jag ville och hur jag skrivit det, i första hand hävning och i andra han prisavdrag d v s att vi skulle inte betala något för den nya vagnen. Kortfattat så fungerar det så här:
1, vi hade rätt till avhjälp på felet (enligt lag) men det gick inte eftersom tillverkarna hade slutat och hon hade ingen på lager, konsekvensen är då att vi borde ha fryst till (som i alla pedagogiska lärofilmer) och tänkt till och krävt hävning av köpet...vilket vi gjorde. Då sa hon ja ja vad göra och det är ok MEN det är 45% i nyttjandeavdrag - va sa vi - nähä....joho sa hon och där stod vi och hade den lilla vikingen på armen som kändes tyngre och tyngre samtidigt som vi var uppskakade över vad som kunde hänt om vagnen gått sönder i en rulltrappa.
2, Ok, då är hon enligt lag skyldig att ersätta oss med en likvärdig vara...hon tyckte att hon var sjysst när vi fick tillbaka 55% av det ursprungliga priset på en vagn med konstruktionsfel och sedan 30% på vagnarna i butiken, men det var ingen specialrabatt för oss (konsumentrådgivaren tyckte att vi fått en bra deal först tills hon fick höra att det var en generell rabatt) utan det va 30% på allt i butiken.....hemmagjord marknadsföring. Vi fick iallafall betala några hundra i mellanskillnad och det skulle vi inte ha gjort men hon var inte typen som det gick att diskutera mer med. Så vi yrkade prisavdrag - vi ska inte betala någon mellanskillnad.
Idag kom det en begäran om komplettering från ARN - va!! Ska jag som är jurist behöva komplettera tänkte jag....shit...är jag så slarvig...läste igenom en gång till och ringde tjänstemannen. Han var rätt trevlig och så undrade han om vi fortfarande yrkade hävning i första hand...jo, vad ska vi göra, klart vi måste. Han var snäll, tackade för infon och NU ÄR DET ETT ÄRENDE HOS ARN. Det känns sjysst att stå för sin sak, hon var inte sjysst som sålde barnvagnen och även om vi inte får några pengar tillbaka så kanske hon lär sig att vara sjysst mot sina kunder.
Dessutom har jag bytt efternamn nu äntligen men jag tror hela tiden att posten kommer fel först och undrar vem människan på kuvertet är.
IMDB.COM Junkie
För ett tag sedan så visade någon mig sajten http://www.imdb.com/ där man kan kolla allt om filmer och skådespelare. I början kollade jag inte så mycket tills jag en dag utan att märka det själv kollade nästan alla filmer och skådespelare. Det började med att jag såg Jane Eyre och kände inte igen den manliga skådespelaren...så jag surfade upp det på IMDB...jaha...ja ja, där ser man samma kille som spelade Gustav Graves i en bondfilm. Så såg jag nyinspelningarna av Emma och Northanger Abbey, helt plötsligt dök det upp nya skådespelare som jag aldrig sett förrut och så undrade jag vad som hänt med alla dem som spelat in tidigare versioner av Jane Austen. Colin Firth, Hugh Grant och framförallt Emma Thompson har ju gjort bra ifrån sig. Kate Beckinsale är ju numera känd för andra filmer också, bland annat Underworld. Så fortsätter det...dessutom så är det länkat om skådespelaren är gift med någon också och då börjar jag kolla upp det. Egentligen tror jag att jag gillar IMDB.com så mycket för där finns det mer fakta om kändisarna och filmerna till skillnad från skvallertidningarna som hittar på egna saker eller överdriver något som inträffat. Jag brukar alltid känna mig så smutsig när jag läst en sådan tidning - som om jag själv skulle ha rotat runt i kändisarnas sopor för att hitta på nyheter om det men på IMDB får jag veta det jag är intresserad av att veta utan att känna att jag kränker någons privatliv och jag kan snoka så mycket jag vill.
Den lilla vikingen ville skriva några avslutande ord också: c§ffsg5vdxr35reddw2qf§saewsatqtawtwsazsaz
Den lilla vikingen ville skriva några avslutande ord också: c§ffsg5vdxr35reddw2qf§saewsatqtawtwsazsaz
Ur vikingens perspektiv - IV
Idag har jag varit på något som heter Öppen Förskola. Mamma pratade om det hela morgonen och jag fattade ingenting men men vi gick ut efter att jag fått second breakfast. När vi kom fram (det gick jättefort hemifrån...jag trodde typ att jag skulle vara fast i vagnen i evighet som vanligt när hon stoppar ner mig) så kom det en snäll tant som skulle sätta upp en lapp på dörren som sade att det var fullt. Mamma sa bara...jaha, va synd...så tittade tanten på mig och log och hon såg så snäll ut så jag log tillbaka då sa tanten att det var väl klart att vi skulle komma in och att det var de som kommer efter oss som fick vänta....
Oj vad det var många barn där inne. Tanten som mötte oss var lektanten på den där öppna förskolan och hon sa att vi kom precis i tid för sångstunden. Sångstund???? Mamma och jag gick in och satte oss på en stor mjuk matta där alla andra satt, jag satt i mammas knä. Lektanten tog fram en stor låda som hon knackade på...va konstigt...så tog hon fram en docka...det var jättespännande och roligt men jag fattade inte så mycket...hon sjöng en massa sånger som jag aldrig hört förrut så jag blev lite uttråkad och försökte krypa iväg och ta en bil men mamma höll i mig och försökte få mig att sjunga...precis då började de sjunga en sång jag kände igen...Imse vimse spindel....aha, jag kan visst någon sång...tjohooo mamma!!!
Jag lekte med en stor gul ballong och bredvid mig satt en annan liten kille, han pussade på mig...mamma bara skrattade medans hans mamma försökte be om ursäkt men mamma tyckte bara det var roligt...jag gungade på en gunghäst, kröp in i ett tält, smakade på några bollar och lite annat. Det var jätteroligt. Mamma säger att vi ska gå tillbaka....
Oj vad det var många barn där inne. Tanten som mötte oss var lektanten på den där öppna förskolan och hon sa att vi kom precis i tid för sångstunden. Sångstund???? Mamma och jag gick in och satte oss på en stor mjuk matta där alla andra satt, jag satt i mammas knä. Lektanten tog fram en stor låda som hon knackade på...va konstigt...så tog hon fram en docka...det var jättespännande och roligt men jag fattade inte så mycket...hon sjöng en massa sånger som jag aldrig hört förrut så jag blev lite uttråkad och försökte krypa iväg och ta en bil men mamma höll i mig och försökte få mig att sjunga...precis då började de sjunga en sång jag kände igen...Imse vimse spindel....aha, jag kan visst någon sång...tjohooo mamma!!!
Jag lekte med en stor gul ballong och bredvid mig satt en annan liten kille, han pussade på mig...mamma bara skrattade medans hans mamma försökte be om ursäkt men mamma tyckte bara det var roligt...jag gungade på en gunghäst, kröp in i ett tält, smakade på några bollar och lite annat. Det var jätteroligt. Mamma säger att vi ska gå tillbaka....
Il risotto italiano - l´ho fatto finalmente...
...fritt översatt blir det den italienska risotton - jag har äntligen gjort den.
Redan första gången jag var i Italien bestämde jag mig för att lära mig göra italiensk risotto men jag har av någon anledning aldrig gjort det. Jag har gjort en massa italienska maträtter bland annat med hjälp av en pastamaskin som jag köpte i Siena och släpade med hem till Sverige men risotton har hamnat efter. Den största anledning är egentligen att man ska ha ett speciellt ris som heter Avorio ris och jag har aldrig sett det i våran affär och så har jag kollat lite slentrianmässigt men aldrig hittat det. Så förra veckan kollade jag på Jamie Oliver som gjorde en riktigt smaskig risotto...där satt jag och dreglade och tänkte att det skulle vara gott...några dagar senare när jag och den lilla vikingen var och handlade så fanns det helt plötsligt i hyllan rakt framför mig (den hyllan där de alltid har tillfälliga produkter - den spännande hyllan) Avorio ris. Utan att tveka slängde jag ner ett paket och gick hem i triumf. Fast lite nervös var jag, jag har aldrig gjort risotto förrut. Än värre att erkänna är att jag har en massa italienska kokböcker hemma som jag fått men som jag bara suttit och dräglat över recepten i och aldrig lagat för att.....för att...för att....ok...för att det ser så komplicerat ut med alla ingredienser....men nu åkte alla kokböckerna fram samtidigt och så i lördags så lagade jag en äkta italiensk risotto. Det är väl säkert hemskt att berömma sig själv så jag berömmer kokböckerna, den var himmelsk. Jag har glömt bort hur god italiensk risotto smakar. Sist jag åt det var i italien när jag bodde hos en gammal signora som lagat det åt oss....knickedixen där var att det var små bläckfiskar i som jag fint petade tillbaka i grytan...!!!!
Nu återstår bara att göra en annan rätt som jag älskar. Aranciati som de heter på Sicilien eller Supplì som de heter i Rom (den italienska kompisen som kommer från Rom-trakten tittade undrande när jag sa aranciati...aha sa hon de heter ju Supplí) det är iallafall risbollar med lite mozzarella, ärtor och ibland köttfärs och lök som man lägger inuti en boll av avorio ris och sedan panerar man risbollen och kokar/friterar den i olivolja. Det är supergott men det är aningens klurigt för jag har aldrig friterat något hemma i hela mitt liv och det står i receptet att oljan måste uppnå 190 graders värme...hmmm
Redan första gången jag var i Italien bestämde jag mig för att lära mig göra italiensk risotto men jag har av någon anledning aldrig gjort det. Jag har gjort en massa italienska maträtter bland annat med hjälp av en pastamaskin som jag köpte i Siena och släpade med hem till Sverige men risotton har hamnat efter. Den största anledning är egentligen att man ska ha ett speciellt ris som heter Avorio ris och jag har aldrig sett det i våran affär och så har jag kollat lite slentrianmässigt men aldrig hittat det. Så förra veckan kollade jag på Jamie Oliver som gjorde en riktigt smaskig risotto...där satt jag och dreglade och tänkte att det skulle vara gott...några dagar senare när jag och den lilla vikingen var och handlade så fanns det helt plötsligt i hyllan rakt framför mig (den hyllan där de alltid har tillfälliga produkter - den spännande hyllan) Avorio ris. Utan att tveka slängde jag ner ett paket och gick hem i triumf. Fast lite nervös var jag, jag har aldrig gjort risotto förrut. Än värre att erkänna är att jag har en massa italienska kokböcker hemma som jag fått men som jag bara suttit och dräglat över recepten i och aldrig lagat för att.....för att...för att....ok...för att det ser så komplicerat ut med alla ingredienser....men nu åkte alla kokböckerna fram samtidigt och så i lördags så lagade jag en äkta italiensk risotto. Det är väl säkert hemskt att berömma sig själv så jag berömmer kokböckerna, den var himmelsk. Jag har glömt bort hur god italiensk risotto smakar. Sist jag åt det var i italien när jag bodde hos en gammal signora som lagat det åt oss....knickedixen där var att det var små bläckfiskar i som jag fint petade tillbaka i grytan...!!!!
Nu återstår bara att göra en annan rätt som jag älskar. Aranciati som de heter på Sicilien eller Supplì som de heter i Rom (den italienska kompisen som kommer från Rom-trakten tittade undrande när jag sa aranciati...aha sa hon de heter ju Supplí) det är iallafall risbollar med lite mozzarella, ärtor och ibland köttfärs och lök som man lägger inuti en boll av avorio ris och sedan panerar man risbollen och kokar/friterar den i olivolja. Det är supergott men det är aningens klurigt för jag har aldrig friterat något hemma i hela mitt liv och det står i receptet att oljan måste uppnå 190 graders värme...hmmm
Årets bokslut
Sorry Carina men jag rippade av din direkt...den var så bra!!
Årets nyhetsprioritering 1: Gatuvåldet efter att Riccardo Campogiani blev ihjälslagen av jämnåriga.
Årets nyhetsprioritering 2: Klimatet och smältningen av antarktis.
Årets acklimatisering: Stor omställning när den lilla vikingen kom ut i världen. Stor acklimatisering...den är pågående och lär väl vara det i minst 18 år till...svett...
Årets topp: Vikingen, bröllop och alla kompisar.
Årets blåshål: Utanför kyrkan när vi skulle ta bröllopsfotona och jag insåg inte att jag stod med bara axlar i riktigt snålblåst. Det gick bra ändå.
Årets Film:Harry Potter och Fenixorden och Northanger Abbey...
Årets inköp: DKNY väska i orginal i USA.
Årets CD: Edith Piaf
Årets bok: Läste jättemycket innan lilla vikingen kom ut. Nu har jag inte hittat något som jag blivit eld och lågor över så då får det bli de böcker jag nu beställt, bland annat Sebastian Faulks "Birdsong".
Årets tur-i-oturen: VI blev magsjuka i USA, tack och lov över julhelgen när allt var stängt ändå och tack och lov inte när vi skulle resa till eller från.
Årets syskonträff: Äntligen åkte vi till min syster i USA och hälsade på familjen och såg hur de bodde. Saknar henne jämt.
Årets semester: USA-resan gav helt klart mersmak. Kul, hade aldrig trott att det skulle vara så roligt att åka dit men vill helt klart tillbaka och se mer.
Årets bröllop: Vårat.
Årets bebis: Världens Goaste Lille Viking! Så vacker...
Årets födelsedag: Den tatuerades. Samma dag gifte sig min kompis så han firade ordentligt.
Årets toastmadame: Carina i Skottland. Helt klart den absolut coolaste toastmadamen. Ingen hade tråkigt i hennes närhet. Klart partystämningshöjare.
Årets brudtärna: Kompisen!!!
Årets inspiration: Den lilla vikingen.
Årets missbedömning: Förlossningen. Tog ett par dygn längre än jag trott...så kan det vara.
Årets Uppdrag Slutfört: Gifta mig. Var så nervös så jag trodde jag skulle svimma framme vid altaret ett par gånger. Har aldrig varit så nervös.
Årets infriade nyårslöfte: Gör inga sådana men passade på att sluta snusa för några veckor sedan. Bättre sent än aldrig.
Årets fredagsunderhållning: Midsomer Murders...
Årets överraskning: Pol Potts, grät och grät varje gång jag såg det på Youtube och på TV....
Äventyrare..!
Snart är det dags för mig att gå tillbaka till jobbet och så ska den tatuerade vara hemma med den lilla vikingen. Jag har nästintill ångestpanik och vill inte inte inte gå tillbaka till jobbet. Dels för att jag inte vill missa något i den lilla vikingens liv när han är liten men också för att jag vill ha ett annat jobb.
Det är jättebra att jobba statligt med 6 veckors semester, ingen som kräver övertid etc etc men jag skulle ändå vilja ha ett annat jobb. Fick jag bestämma skulle jag kunna tänka mig att vara äventyrare...eller så skulle jag kunna tänka mig att prov-gå och utvärdera nya modeller av vandringsskor och annan vandringsutrustning (men inte tält - jag gillar sängar och mygg/knott-fritt när jag ska sova), eller prova dykutrustningar (det gjorde jag ett tag faktiskt) etc.
Poängen är att jag verkligen, verkligen funderar varje dag på vad jag verkligen verkligen skulle vilja göra men jag vet inte riktigt. Skådespelare är väl alltid bra för då kan man ju prova på att vara en massa saker men jag har inte riktigt det behovet av uppmärksamhet som skådespelare har och jag är nog för gammal också faktiskt dessutom skulle jag föredra att vara stuntkvinna.... När jag var yngre (ok, jag är INTE lastgammal) valde jag i regel jobb som jag var intresserad utav och struntade i vad det betalade. Det var jätteroligt men i slutändan var jag glad om pengarna räckte till hyra, mat och annat. Ofta fick jag ta extrajobb för att få det ekonomiska att gå runt så det var ok då.
Jag tycker faktiskt att livet är för kort för att slösa bort på saker som är tråkiga, oavsett om alla snusförnuftiga säger att det måste man göra för att betala hyran. Tack för det men det är väl tämligen uppenbart poängen är att ha roligt samtidigt och inte bara nöja sig.
Jag får återigen sätta mig ner och gnugga hjärnkontoret för att se om jag kan komma på något!! Jag måste ha missat något...
Det är jättebra att jobba statligt med 6 veckors semester, ingen som kräver övertid etc etc men jag skulle ändå vilja ha ett annat jobb. Fick jag bestämma skulle jag kunna tänka mig att vara äventyrare...eller så skulle jag kunna tänka mig att prov-gå och utvärdera nya modeller av vandringsskor och annan vandringsutrustning (men inte tält - jag gillar sängar och mygg/knott-fritt när jag ska sova), eller prova dykutrustningar (det gjorde jag ett tag faktiskt) etc.
Poängen är att jag verkligen, verkligen funderar varje dag på vad jag verkligen verkligen skulle vilja göra men jag vet inte riktigt. Skådespelare är väl alltid bra för då kan man ju prova på att vara en massa saker men jag har inte riktigt det behovet av uppmärksamhet som skådespelare har och jag är nog för gammal också faktiskt dessutom skulle jag föredra att vara stuntkvinna.... När jag var yngre (ok, jag är INTE lastgammal) valde jag i regel jobb som jag var intresserad utav och struntade i vad det betalade. Det var jätteroligt men i slutändan var jag glad om pengarna räckte till hyra, mat och annat. Ofta fick jag ta extrajobb för att få det ekonomiska att gå runt så det var ok då.
Jag tycker faktiskt att livet är för kort för att slösa bort på saker som är tråkiga, oavsett om alla snusförnuftiga säger att det måste man göra för att betala hyran. Tack för det men det är väl tämligen uppenbart poängen är att ha roligt samtidigt och inte bara nöja sig.
Jag får återigen sätta mig ner och gnugga hjärnkontoret för att se om jag kan komma på något!! Jag måste ha missat något...
Tillbaka
Så här såg vårat foto ut från Saugus juldekoration. Det var så fint i USA för det var snö både i New Hampshire där vi var och i Boston också. Ärligt talat måste jag säga att jag näst intill beundrar de som har dekorerat - vilket jobb. Det var många träd som såg ut som de här, för att inte prata om hur trädgårdarna ser ut. När vi kom stod det dessutom en jultomte och två tomtenissor och delade ut polkagrisar/candycans.
Häromdagen gick vi iallafall till barnmorskan för att väga den lilla vikingen och se om han gått upp något i vikt efter maginfluensan. Vi kom ett par minuter efter att öppna mottagningen öppnat och det var nästan fullt. Saken är den att nästan alla som är där har samma barnmorska - den vi har. Jag förstår varför också, hon är så bra och avslappnad och lyssnar verkligen och kommer med bra råd utan att fördöma föräldrarna. Eftersom jag vägde lilla vikingen själv skulle jag egentligen bara låta dem skriva in vikten i deras diagram....så efter 40 minuter kom en annan barnmorska ut och frågade om hon kunde hjälpa till....jag gav upp och sa ja tack. Väl inne så kom jag på att jag skulle fråga om hans sovvanor och om hon hade något knep eftersom han haft lite svårt att somna...hon tittade på mig och sade..."ja, friktionen mellan föräldrar är ju viktig och man behöver ju inte låta en främling hålla på med barnet....." va....??? Jag hajade inte ett jota....så fortsatte hon med samma mystiska uttalanden...jag gav upp, lilla killen mår bra och det var det enda som var viktigt, det och det faktum att jag inte byter barnmorska!!!
Liten viking tänker inte sova på svensk tid!
Den lilla vikingen sover inte på svensk tid ännu. Det är snart en vecka sedan vi kom hem och i vanliga fall så somnar han mellan sju och åtta på kvällen. Nu vill han inte somna förräns vid halvtolv tolv på natten men å andra sidan sover han till 11 på dagarna om han får bestämma själv. Det får han inte.
Igår försökte jag lägga honom vanlig tid och trodde att jag rott i land med det, mäkta nöjd med mig själv kollade jag färdigt på The Bourne Ultimatum och hörde sedan att den lilla vikingen vaknat. Jag försökte lägga om honom som vanligt men varje gång jag försökte smita ut från sovrummet så vaknade han....djup djup suck och så gav jag upp och tog med honom ut i vardagsrummet. Så försökte jag gå och lägga mig tidigare istället själv med honom....jag tror han somnade vid halvtolv ändå....
Idag testar jag och den tatuerade en annan teknik istället....vi tog upp honom vid halvsju imorse och försöker nu med en chocktaktik istället. Vi får se om det fungerar....dessutom är det värsta snöfallet ute - vilket är superfint - men inte så praktiskt att dra barnvagn i innan de sandat/saltat trottoarerna (i stockholm verkar de alltid göra det på natten, den tatuerade brukar morra ur mungipan att det är för att ploggubbarna är så snåla så de vill ha nattOBet. De vill väl inte jobba för en billig dagpenning när de får dubbelt så mycket betalt på natten) så jag leker med den lille vikingen hela dagen så får vi se om han blir lite tröttare då...he he he.
Igår försökte jag lägga honom vanlig tid och trodde att jag rott i land med det, mäkta nöjd med mig själv kollade jag färdigt på The Bourne Ultimatum och hörde sedan att den lilla vikingen vaknat. Jag försökte lägga om honom som vanligt men varje gång jag försökte smita ut från sovrummet så vaknade han....djup djup suck och så gav jag upp och tog med honom ut i vardagsrummet. Så försökte jag gå och lägga mig tidigare istället själv med honom....jag tror han somnade vid halvtolv ändå....
Idag testar jag och den tatuerade en annan teknik istället....vi tog upp honom vid halvsju imorse och försöker nu med en chocktaktik istället. Vi får se om det fungerar....dessutom är det värsta snöfallet ute - vilket är superfint - men inte så praktiskt att dra barnvagn i innan de sandat/saltat trottoarerna (i stockholm verkar de alltid göra det på natten, den tatuerade brukar morra ur mungipan att det är för att ploggubbarna är så snåla så de vill ha nattOBet. De vill väl inte jobba för en billig dagpenning när de får dubbelt så mycket betalt på natten) så jag leker med den lille vikingen hela dagen så får vi se om han blir lite tröttare då...he he he.
USA - En annorlunda jul
Så var det dags att åka för en vecka sedan till USA. Jag och den tatuerade hade inga högre förväntningar på Icelandair efter allt strul med biljettbokandet. Väl framme vid Arlanda (tre timmar innan avgång) var det en jättelång kö för inchekning till USA. Vi hann dock bara står 1 minut i kö innan en dam som jobbade på Arlanda hämtade oss och sa att vi skulle checka in vid sidan om istället, d v s bara jag, den tatuerade och den lilla vikingen. Det var den lilla vikingens förtjänst, det var nämligen lunchdags för honom och detta visste Arlanda-damen!
Det tog lite tid att fatta att vi väl var framme i USA. Det första vi såg var att det var så mycket juljus överallt. I Boston hade de satt julljus över nästan alla träden, både vanliga vita lampor men även träd med lampor i alla möjliga färger. En kväll något senare så åkte vi iväg till en liten stad som heter Saugus och tittade på "byborna" som hade dekorerat huset och tomterna med diverse julljus, renar, jesuskrubbor, etc etc. Jag trodde det skulle vara lite cheesy eller rent av lite vulgärt i äkta Griswold stuk men när vi väl var där och tittade så var det jättefint faktiskt och jag tror att om jag bott i ett hus i USA där det inte var så väl belyst utanför så skulle jag ärligt talat också dekorera trädgården med små renar av ljus och några glada tomtar. Det värsta jag såg var någon som hade jesus-julgruppen i något uppblåsbart plastmaterial så det såg ut som badgubbar i trädgården....
Vi hade planerat att åka till min svågers moster den 25 för att fira en riktig amerikansk julafton. Vi skulle fira både den 24 svensk jul och sedan amerikansk jul. Jag var supernyfiken på kalkonen och stuffingen till... Natten mot julafton så blev både den tatuerade maken och den lilla vikingen magsjuka i princip samma sekund. (Dagen innan hade min systerdotter och min syster varit magsjuka och det var tydligen extremt smittsamt) så hela natten vakade jag så den lille inte skulle spy på ryggen och kvävas. Så vid julbordet den 24e satt det två pigga systrar och resten var ganska slagna. På natten mot den 25 blev den lille sämre igen så vi stannade hemma den 25e istället för att åka och fira amerikansk jul vilket var lika bra eftersom min syster med sin familj precis hann åka iväg så drabbades yours truly av magviruset....
Vi hann iallfall åka in till Boston city och gå i några gallerior i hjärtat av Boston....vi gick till Tiffanys...ända sedan jag var tonåring så har jag velat gå på Tiffanys och titta på deras juveler och framförallt deras diamantringar - vart vi än gick därinne så glittrade det av diamanter och andra juveler, helt sjukt dyrt men så fina saker, folk som handlat och gick därifrån såg nästan saliga ut..... Vi hann med några gallerior, en biltvätt, och framförallt några kaffe på Starbucks också innan det var dags att åka hem.
Ur Vikingens perspektiv III...
...mamma säger att vi ska åka till min moster, morbror och kusin i USA, jag fattar ingenting!!! Däremot fattar jag att jag inte får gå ut innan vi ska resa för det rinner ur näsan och jag hostar ibland. Så mamma sa att vi ska ta det lugnt i helgen!! Jag lärde mig krypa i torsdags...mamma kallar det krypa jag kallar det att komma fram he he he...så när jag i lördags i godan ro kryper runt och försöker gömma mig för mamma så blev det alldeles mörkt hemma..."Mamma, tänd lyset igen jag ser inget i mörkret..." Mamma sprang runt och försökte tända lamporna, så öppnade hon kylen och sa "F.... elen har gått" Det var strömavbrott...jag vet inte vad det är heller men det var roligt för mamma körde upp pappa ur sängen för att plocka fram stormköket men vi behövde inte använda det för elen kom tillbaka efter några timmar..
Pust, måste hämta andan lite...ok, så eftersom jag nu har krypit i tre dagar så tyckte jag i söndags att det var dags att börja gå, jag började klättra upp på min babysitter (den jag hade när jag var liten...) så tappade jag balansen och ramlade och slog huvudet i bokhyllan....det gjorde jätteont....jätte jätte jätte jätte ont...aaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrghhhhhhhhhhhh.... Mamma fick nästan panik...jag märkte det fast hon låtsas vara lugn...hon körde upp pappa ur sängen igen (han jobbar på natten när jag sover och ändå är han inte vaken på dagarna och leker med mig) och så sa hon att jag hade en bula stor som en femkrona och hög som flera kronor ovanför ögonbrynet. Hon ringde till någon tant på någon sjukvårdsgreja som sa att vi skulle åka till sjukhuset. Ha ha ha, jag fick komma ut iallafall...så kom vi till något som heter sjukhus....det var en massa barn där bland annat en annan liten tjej som var jättesjuk. Hennes mamma berättade för min mamma att deras dotter också slagit i huvudet när hon var mindre men då var de utomlands och efter att de gjort en scanning av huvudet och inte hittat något fel så hade läkaren tyckt att de skulle skåla i vodka...hmm...
Tant doktorn sa att jag var en glad liten pojke som klarat mig jättebra så vi åkte hem igen.
Nu motionerar jag mamma och pappa, de är så lata så de kan gott röra på sig..he he he...undrar om man kan suga på den där sladdgrejjen...
Pust, måste hämta andan lite...ok, så eftersom jag nu har krypit i tre dagar så tyckte jag i söndags att det var dags att börja gå, jag började klättra upp på min babysitter (den jag hade när jag var liten...) så tappade jag balansen och ramlade och slog huvudet i bokhyllan....det gjorde jätteont....jätte jätte jätte jätte ont...aaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrghhhhhhhhhhhh.... Mamma fick nästan panik...jag märkte det fast hon låtsas vara lugn...hon körde upp pappa ur sängen igen (han jobbar på natten när jag sover och ändå är han inte vaken på dagarna och leker med mig) och så sa hon att jag hade en bula stor som en femkrona och hög som flera kronor ovanför ögonbrynet. Hon ringde till någon tant på någon sjukvårdsgreja som sa att vi skulle åka till sjukhuset. Ha ha ha, jag fick komma ut iallafall...så kom vi till något som heter sjukhus....det var en massa barn där bland annat en annan liten tjej som var jättesjuk. Hennes mamma berättade för min mamma att deras dotter också slagit i huvudet när hon var mindre men då var de utomlands och efter att de gjort en scanning av huvudet och inte hittat något fel så hade läkaren tyckt att de skulle skåla i vodka...hmm...
Tant doktorn sa att jag var en glad liten pojke som klarat mig jättebra så vi åkte hem igen.
Nu motionerar jag mamma och pappa, de är så lata så de kan gott röra på sig..he he he...undrar om man kan suga på den där sladdgrejjen...
Det som inte fick hända...
hände imorse. Vi skulle iväg till barnmorskan och i vanlig ordning sätter vi ner lilla vikingen i vagnen och ska dra upp den för ett trappsteg. Den tatuerade säger bara "sluta dra, det har hänt något med vagnen".... Va otäckt tänkte jag och kände att jag glömde andas ett ögonblick. Så släppte den tatuerade vagnen lite och den vek ner sig helt. Den hade gått sönder, i stålanordningen under den del som håller sittanordningen på plats. Den var helt slut, en helt ny vagn. Jag fick andnöd och panik och måste dölja det för annars blir den lilla vikingen också ledsen. Tänk om det hänt när vi stått i en rulltrappa...att den bara gick av.....vi hade änglavakt som råkade ut för det hemma. Vi hittade kvittot med garanti och hade sådan tur att garantin gällde en månad till. Så vi åkte iväg till Mammarazzi i Haninge där vi köpt vagnen för ett år sedan.
När jag kom in så sa jag bara att vår vagn av märket Mikado gått sönder. Jaha, sa hon..är det oxford modellen?? Öh..ja, "Jaa, det har varit många problem med den. Vi drar av 45% i nyttjande på priset eftersom ni använt den så ni får tillbaka 4000 kronor. Ska ni ha det i handen eller vill ni ha en ny vagn?" Ja, vad gör man när man inte har en vagn och hon är ju bara återförsäljare, inte tillverkare. Så vi stog länge och väl (en timma) och valde till slut en vagn som vi tänkte skulle vara city-anpassad. När man köper barnvagn så får man inte ångra sig eftersom den är begagnad när man väl tagit ut den ur butiken det innebär också att man inte får ta ut vagnen och prova den utanför butiken, absurt men sant.
Så vi åkte hem med den nya vagnen och måste gå och pumpa däcken, när vi går med den så undrar vi om de inte har monterat handtaget fel på vagnen, vi sparkar i vagnen hela tiden när vi går och handtaget är högt och långt fram vilket gör att det inte blir en naturlig häveffekt i vagnen när vi ska ta den upp för trottoarkanter. Den tatuerade försöker kolla om man inte kan vända på handtaget men det går inte att få upp det och instruktionsboken är på holländska. Det är inte sant...en ny skitvagn...är vi helt dumma i huvudet?? Så jag ringde för att fråga om vi kunde få ångra oss eftersom vi precis tagit den och att det var ordentliga problem att få upp den för trottoarkanten. Det tar i princip hus i hel---e när jag frågar barnvagnskvinnan det. Hon börjar gorma om att vi har stått hela eftermiddagen (en timma) och klämt och känt på vagnen och så vill vi inte ha den. Vi får inte byta, det är vårat problem tycker hon, vi kan ju prova att knuffa den uppför trottoarkanten. Vad tror hon att vi har gjort??? Stått och väntat på att vagnen ska hoppa upp av sig själv medans bilarna väntar? Jag blev så arg så jag gav bara luren till den tatuerade och stod och skakade. Den tatuerade var lugnare avslutade samtalet och gick ner för att kolla konstruktionen en gång till. Jag kunde inte lugna ner mig så jag ringde upp barnvagnskvinnan igen. Så svarar hon....Efter att ha talat om vem jag var igen sa jag
"Du har redan sålt en vagn till oss som gick sönder med vårat barn i, det var bara tur att vi var hemma och inte ute på stan när det hände, sedan köper vi en ny vagn av dig och du har mage att säga att vi har stått och klämt och känt på vagnen hela eftermiddagen när vi talade om för dig att vi bodde i stadsmiljö och behövde en stadsvagn. Vi slänger den här skitvagnen och köper en ny men du har ingen rätt att vara oförskämd mot oss efter allt det här"...
"Men så sa jag ju inte"..."
Jo, det gjorde du"...
"Ja, men det var ju inte så jag menade, ni har ju känt på vagnen och tagit ett beslut"....
"Som jag sa så slänger vi den här skitvagnen du sålt oss nu, pengarna är inte problemet, det är principen och att du är oförskämd och inte verkar förstå att det ska vara ETT BARN i vagnen"
"Ja, men det var ju inte meningen så då ber jag om ursäkt."
Bra sa jag och slängde på luren.
Nu är jag livrädd för att vi har köpt en ny vagn som går sönder av henne. Konsumentköplagen är jättefint formulerad och låter ju slagkraftig men är i själva verket en papperstiger. Vi får inte lämna tillbaka vagnen utan är fast med den eftersom det är lagstadgat så. Dumma dumma dumma.
När jag kom in så sa jag bara att vår vagn av märket Mikado gått sönder. Jaha, sa hon..är det oxford modellen?? Öh..ja, "Jaa, det har varit många problem med den. Vi drar av 45% i nyttjande på priset eftersom ni använt den så ni får tillbaka 4000 kronor. Ska ni ha det i handen eller vill ni ha en ny vagn?" Ja, vad gör man när man inte har en vagn och hon är ju bara återförsäljare, inte tillverkare. Så vi stog länge och väl (en timma) och valde till slut en vagn som vi tänkte skulle vara city-anpassad. När man köper barnvagn så får man inte ångra sig eftersom den är begagnad när man väl tagit ut den ur butiken det innebär också att man inte får ta ut vagnen och prova den utanför butiken, absurt men sant.
Så vi åkte hem med den nya vagnen och måste gå och pumpa däcken, när vi går med den så undrar vi om de inte har monterat handtaget fel på vagnen, vi sparkar i vagnen hela tiden när vi går och handtaget är högt och långt fram vilket gör att det inte blir en naturlig häveffekt i vagnen när vi ska ta den upp för trottoarkanter. Den tatuerade försöker kolla om man inte kan vända på handtaget men det går inte att få upp det och instruktionsboken är på holländska. Det är inte sant...en ny skitvagn...är vi helt dumma i huvudet?? Så jag ringde för att fråga om vi kunde få ångra oss eftersom vi precis tagit den och att det var ordentliga problem att få upp den för trottoarkanten. Det tar i princip hus i hel---e när jag frågar barnvagnskvinnan det. Hon börjar gorma om att vi har stått hela eftermiddagen (en timma) och klämt och känt på vagnen och så vill vi inte ha den. Vi får inte byta, det är vårat problem tycker hon, vi kan ju prova att knuffa den uppför trottoarkanten. Vad tror hon att vi har gjort??? Stått och väntat på att vagnen ska hoppa upp av sig själv medans bilarna väntar? Jag blev så arg så jag gav bara luren till den tatuerade och stod och skakade. Den tatuerade var lugnare avslutade samtalet och gick ner för att kolla konstruktionen en gång till. Jag kunde inte lugna ner mig så jag ringde upp barnvagnskvinnan igen. Så svarar hon....Efter att ha talat om vem jag var igen sa jag
"Du har redan sålt en vagn till oss som gick sönder med vårat barn i, det var bara tur att vi var hemma och inte ute på stan när det hände, sedan köper vi en ny vagn av dig och du har mage att säga att vi har stått och klämt och känt på vagnen hela eftermiddagen när vi talade om för dig att vi bodde i stadsmiljö och behövde en stadsvagn. Vi slänger den här skitvagnen och köper en ny men du har ingen rätt att vara oförskämd mot oss efter allt det här"...
"Men så sa jag ju inte"..."
Jo, det gjorde du"...
"Ja, men det var ju inte så jag menade, ni har ju känt på vagnen och tagit ett beslut"....
"Som jag sa så slänger vi den här skitvagnen du sålt oss nu, pengarna är inte problemet, det är principen och att du är oförskämd och inte verkar förstå att det ska vara ETT BARN i vagnen"
"Ja, men det var ju inte meningen så då ber jag om ursäkt."
Bra sa jag och slängde på luren.
Nu är jag livrädd för att vi har köpt en ny vagn som går sönder av henne. Konsumentköplagen är jättefint formulerad och låter ju slagkraftig men är i själva verket en papperstiger. Vi får inte lämna tillbaka vagnen utan är fast med den eftersom det är lagstadgat så. Dumma dumma dumma.
Julbord
I år åker jag, den tatuerade och den lilla vikingen utomlands för att fira jul (vi ska inte till Mallorca på grisfest) så för en gångs skull tyckte jag att det skulle bli jättekul att gå på julbord (i vanliga fall tycker jag inte om att tjuvstarta med julbordet för när det väl är dags för julbordet på julafton så har jag redan tröttnat på allt utom köttbullarna och julskinkan) men i år såg jag fram emot det eftersom jag inte har en aning om vad vi får att äta på julafton och då har jag åtminsone fått äta skinka en gång.
Jag kom lite för tidigt till restaurangen och gick och frågade efter bokningen. Personalen blev förvånade eftersom de inte hade någon bokning för arbetsgivaren där. Snopet, var jag där fel dag? Så såg jag två kollegor och gick glatt fram till dem....först tittade de bara på mig och undrade vem jag var!!! Men.....har de redan glömt bort mig? Så länge har jag inte varit ifrån jobbet...!! Så kom de på vem jag var...hmmm....så dök det upp fler och fler kollegor....de flesta tittade undrande på mig, sa hej lite artigt och fortsatte prata med sina kollegor...jag började undra om de tyckte illa om mig när jag var på jobbet...så kom en annan gammal kollega fram som jag jobbade med innan jag blev gravid. Hon var glad så vi satte oss till bordet tillsammans....så efter ett tag kom en av kollegorna som hälsat svalt fram och sade med ett varmt glatt leende....."jag kände inte igen dig först...det är bara halva du kvar, du har blivit så smal. "Under kvällen kom fler fram och sa samma sak och var jätteglada och trevliga så jag kunde andas ut och behöver nu inte ha panik för att mina kollegor inte gillar mig när jag ska tillbaka till jobbet så småningom. Eftersom de var så snälla och sa att jag gått ner så mycket i vikt passade jag på att lassa in lite extra av dessertbordet he he he.
Jag kom lite för tidigt till restaurangen och gick och frågade efter bokningen. Personalen blev förvånade eftersom de inte hade någon bokning för arbetsgivaren där. Snopet, var jag där fel dag? Så såg jag två kollegor och gick glatt fram till dem....först tittade de bara på mig och undrade vem jag var!!! Men.....har de redan glömt bort mig? Så länge har jag inte varit ifrån jobbet...!! Så kom de på vem jag var...hmmm....så dök det upp fler och fler kollegor....de flesta tittade undrande på mig, sa hej lite artigt och fortsatte prata med sina kollegor...jag började undra om de tyckte illa om mig när jag var på jobbet...så kom en annan gammal kollega fram som jag jobbade med innan jag blev gravid. Hon var glad så vi satte oss till bordet tillsammans....så efter ett tag kom en av kollegorna som hälsat svalt fram och sade med ett varmt glatt leende....."jag kände inte igen dig först...det är bara halva du kvar, du har blivit så smal. "Under kvällen kom fler fram och sa samma sak och var jätteglada och trevliga så jag kunde andas ut och behöver nu inte ha panik för att mina kollegor inte gillar mig när jag ska tillbaka till jobbet så småningom. Eftersom de var så snälla och sa att jag gått ner så mycket i vikt passade jag på att lassa in lite extra av dessertbordet he he he.
Harry Potter feber....et moi??
Otåligt väntade jag på att Harry Potter och Fenixorden skulle ha DVD-release och förra veckan var det dags. Äntligen skulle jag få se fortsättningen. Den var underbar....men jag har blivit helt Harry Potter galen. Innan har jag tyckt om filmerna och tyckt att de är underhållande men nu blir jag snart tokig. Dessutom fattade jag inte riktigt heller för när senaste filmen kom på bio så var det ju samtidigt release på boken så jag trodde att det här var upplösningen, sista filmen och sista boken...så när jag såg filmen blev jag lite snopen....så jag kollade naturligtvis extramaterialet i filmen och där pratade de om de två andra filmerna...va, två filmer till??? Jag messade skottlandskompisen som sa att jodå, de spelar in den just nu i Skottland. Ärligt talat är det tur att jag inte bor i Skottland för jag hade blivit en Harry Potter inspelnings-stolker...he he he
Så jag traskade iväg till bokhandeln igår för att även köpa böckerna - det räcker inte med filmerna - då gick ljuset upp för mig!! Det var ju den sjunde och sista boken som hade release samtidigt som den här filmen. Nu är jag på ordentligt prov eftersom jag vill slänga mig över böckerna men jag har alltid sett filmerna först och sedan läst böckerna och jag tror att det är bättre så för de gånger då jag gjort tvärtom alltså läst boken först och sedan kollat på filmen så blir jag alltid sur för filmen var ju aldrig så som jag tänkt mig.
Så, jag ska nog köpa mig en trollerilåda i julklapp...he he he
Ur vikingens perspektiv...del II
Igår sa mamma till mig hela dagen att vi skulle gå och leka med de andra barnen hemma hos en mamma i mammagruppen. När vi var på väg dit så träffade vi upp en annan mamma...hon är mamma till Maja. Hon var så rolig så jag ville bara leka med henne fast jag satt i vagnen. Mamma sa hela tiden Lilla viking försök sova lite nu så du orkar leka sedan...Men jag ville ju leka NUUUU.
När vi kom fram så satt alla mammor på golvet och bebisarna som de kallar oss låg på golvet och lekte. Jag rullade fram som vanligt och låg med huvudet bland alla....ajj....ajj...det gör ont i huvdet...jag kämpar....mungiporna åker ner....det gjorde ont....mamma.....maammmaaa....mamma tar upp mig och Majas mamma säger "Men Maja du får inte dra honom i håret, det gör ont"...mamma kramade mig och sa det blir bra lilla vikingen...jag såg en rolig leksak och ville leka med en den som låg därborta...hmm...rulla..rulla...lite kast framåt...he he he...framme...aj aj aj...nääääeeee...den andra bebistjejen nöp mig i näsan....mammaaaaaaaa.....Mamma kramas...nu vill jag inte leka mer jag vill vara hos mamma. Hon säger att jag är trött....men mamma det är ju så mycket att leka med...jag ska bara vara här tills de dumma flickorna slutar nypa mig i näsan och dra mig i håret...tjejer...
När vi kom fram så satt alla mammor på golvet och bebisarna som de kallar oss låg på golvet och lekte. Jag rullade fram som vanligt och låg med huvudet bland alla....ajj....ajj...det gör ont i huvdet...jag kämpar....mungiporna åker ner....det gjorde ont....mamma.....maammmaaa....mamma tar upp mig och Majas mamma säger "Men Maja du får inte dra honom i håret, det gör ont"...mamma kramade mig och sa det blir bra lilla vikingen...jag såg en rolig leksak och ville leka med en den som låg därborta...hmm...rulla..rulla...lite kast framåt...he he he...framme...aj aj aj...nääääeeee...den andra bebistjejen nöp mig i näsan....mammaaaaaaaa.....Mamma kramas...nu vill jag inte leka mer jag vill vara hos mamma. Hon säger att jag är trött....men mamma det är ju så mycket att leka med...jag ska bara vara här tills de dumma flickorna slutar nypa mig i näsan och dra mig i håret...tjejer...
När jag var liten...
....brukade vi åka till min faster i Wilhelmina. Jag hade tre fastrar, Wilma, Vendla och Viola. Wilma bodde i en by som ligger fyra mil från närmsta stad - Wilhelmina. Hon var den ende av de tre systrarna som valde att stanna kvar. Egentligen är det min mammas fastrar men eftersom de alltid funnits i våra liv så fick de redan när vi var små (jag och min syster) heta faster Vendla, Viola och Wilma. Alla tre växte de upp på gården som en gång i tiden var en stor bondgård med massor av kossar och andra djur och med drängar och pigor. När vi var små så åkte vi upp till gården på somrarna med mamma. Wilma hade fortfarande kvar några kossor och varje sommar var man tvungen att slå gräset, härsa det (hänga upp det på trähästar så det torkade) och sedan köra in det i ladan eller sälja till grannarna som kunde ha större bondgårdar än min faster. Vi tog tåget till Wilhelmina och sedan tog vi mjölkbussen från stan till gården. Varje morgon gick bussen från gården in till stan och klockan två gick den från Wilhemina tillbaka till vår by. Varje morgon utom söndagar så ställde min faster ut mjölken i gamla hederliga mjölkärl på en mjölkpall nere vid vägen så mjölkbussen kunde ta de fulla kärlen och lämna tomma som min faster fyllde med mjölk från kossorna under dagen. I huset fanns det förvisso rinnande vatten och el men det var gamla rör och gamla ledningar. Duscha fick man göra i källaren i ett oinrett rum fullt av stora spindlar. Badrummet låg intill rummet där Wilma filtrerade mjölken som skulle iväg.. Ett annat rum i källaren hade tidigare varit ett stort kök med stor vedugn där fastrarnas mamma brukade baka tunnbröd, stoppa egen korv och allt annat som förekommer på en bondgård.
Min faster var underbar. Jag och min syster brukade vakna tidigt varje morgon och medans mamma sov och tog igen sig efter en hård dag på åkrarna (vi hade ingen traktor utan alla inklusive min mamma gick och slog höet med lie. De brukade säga att mor din ho e bra me lia, de gå undan.) eller efter att ha rensat potatislandet. Jag och min syster sprang ner till Wilma som alltid var vaken när vi kom ner och följde med till lagårn när hon skulle mjölka korna. Innan vi gick ner till lagårn brukade Wilma kisa bussigt med ögonen och fråga om vi ville ha en glass eller festis. Ha ha, party - klart vi ville det trots att mamma strängt sagt till både oss och Wilma att vi var tvugna att äta frukost först....mamma sov ju.
På gården fanns det en jätteläskig katt som hette Sessan. Varje morgon när jag kom till lagårn brukade hon stirra på mig och jag blev så rädd att jag sprang tillbaka till huset med den tokiga katten efter mig. Wilma skrattade gott men var alltid snäll och de gånger då jag stannade i lagårn hela tiden brukade hon skydda mig från katten som var mera vild än tam.
Min faster Wilma var alltid glad. Jag kan inte komma ihåg en enda gång då hon var arg. Hon blev aldrig arg fastän jag och min syster drog fram alla hennes kläder och klädde ut oss i och sprang runt i huset med dem på oss och lekte. Inte ens med finklänningarna. Hon hade alltid glimten i ögat och hade aldrig långt till ett skratt och hon skrattade gott.
Hon berikade min barndom något enormt. Det var underbart att få vara hos henne på somrarna och leva ett äkta bondliv så som man levde för länge sedan utan en massa moderniteter och med hennes glada lynne och skratt. Det är barnet i mig som nu säger hej då.
Min faster var underbar. Jag och min syster brukade vakna tidigt varje morgon och medans mamma sov och tog igen sig efter en hård dag på åkrarna (vi hade ingen traktor utan alla inklusive min mamma gick och slog höet med lie. De brukade säga att mor din ho e bra me lia, de gå undan.) eller efter att ha rensat potatislandet. Jag och min syster sprang ner till Wilma som alltid var vaken när vi kom ner och följde med till lagårn när hon skulle mjölka korna. Innan vi gick ner till lagårn brukade Wilma kisa bussigt med ögonen och fråga om vi ville ha en glass eller festis. Ha ha, party - klart vi ville det trots att mamma strängt sagt till både oss och Wilma att vi var tvugna att äta frukost först....mamma sov ju.
På gården fanns det en jätteläskig katt som hette Sessan. Varje morgon när jag kom till lagårn brukade hon stirra på mig och jag blev så rädd att jag sprang tillbaka till huset med den tokiga katten efter mig. Wilma skrattade gott men var alltid snäll och de gånger då jag stannade i lagårn hela tiden brukade hon skydda mig från katten som var mera vild än tam.
Min faster Wilma var alltid glad. Jag kan inte komma ihåg en enda gång då hon var arg. Hon blev aldrig arg fastän jag och min syster drog fram alla hennes kläder och klädde ut oss i och sprang runt i huset med dem på oss och lekte. Inte ens med finklänningarna. Hon hade alltid glimten i ögat och hade aldrig långt till ett skratt och hon skrattade gott.
Hon berikade min barndom något enormt. Det var underbart att få vara hos henne på somrarna och leva ett äkta bondliv så som man levde för länge sedan utan en massa moderniteter och med hennes glada lynne och skratt. Det är barnet i mig som nu säger hej då.
Slutet på en bok...
Jag älskar att läsa böcker. Det bästa som finns är en bok som man inte vill lägga ifrån sig utan bara vill stänga av telefonen, dra ner persiennerna och försvinna in i boken. När jag var liten var det framförallt C.S.Lewis böcker om Narnia som jag älskade. Jag läste dem om och om igen, ibland ville jag inte ens leka med mina kompisar för jag ville bara hem och läsa böckerna. C.S.Lewis böcker om Narnia är fortfarande bland favoriterna. Annars kan jag läsa det mesta. Marian Keyes har varit en stor favorit men som kompisen sa "det känns som man kan det här nu, det är ju samma stil varje gång". Jag både håller med och inte gör det. Absolut, man vet vad man får när man läser hennes böcker för det mesta och det kan ju vara trist om man är sugen på något nytt å andra sidan är det skönt att veta vilken typ av bok det är och att man med största sannolikhet kommer att bli nöjd. Andra favoriter är Donna Leons Comissario Brunetti i Venedig, Dan Browns böcker var ok (jag har även läst Helig Graal Heligt blod som Da Vinci koden bygger på och i princip så slapp han iallafall göra all research för boken själv - det var bara att läsa den), Da Vinci koden och Änglar och Demoner, de andra var inte i samma klass. Ibland är det roligt att läsa otippade författare som George Psychoundakis "Cretan Runner" som handlade om hur kretensarna överlevde under andra världskriget med att gömma sig i grottor och hur de hjälpte engelsmännen. Jag har även lästa många av de stora i litteraturhistorien, Dostovjetskis "Brott och straff" kändes mest febrig, Kafkas "processen" var intressant men rörig, Doris Lessings böcker gillar jag på det stora hela och svenska Marianne Fredrikssons böcker är underbara.
Just nu är jag snart färdig med Alexander Mcall Smiths serie om Scotland Street 44 och det är som vanligt med böcker jag älskar ett visst vemod att snart vara färdig med den. Det känns så tomt när sista sidan är läst. Dessutom har jag förvånat mig själv eftersom jag i vanliga fall undviker böcker som ges ut i flera serier....(med undantag för fantasy serien om Belgarion) eller uppföljare eftersom det ändå kan vara skönt att variera genren. Nu är som sagt "Love over Scotland" snart slut och det är dags att leta efter en annan bok. Kompisen har rekommenderat Diana Gabbaldons böcker så jag ska väl se om jag kan hitta dem....annars är jag öppen för förslag.
Just nu är jag snart färdig med Alexander Mcall Smiths serie om Scotland Street 44 och det är som vanligt med böcker jag älskar ett visst vemod att snart vara färdig med den. Det känns så tomt när sista sidan är läst. Dessutom har jag förvånat mig själv eftersom jag i vanliga fall undviker böcker som ges ut i flera serier....(med undantag för fantasy serien om Belgarion) eller uppföljare eftersom det ändå kan vara skönt att variera genren. Nu är som sagt "Love over Scotland" snart slut och det är dags att leta efter en annan bok. Kompisen har rekommenderat Diana Gabbaldons böcker så jag ska väl se om jag kan hitta dem....annars är jag öppen för förslag.
Tantmagneten
Det låter väl som jag skryter om den lilla vikingen och jag kan inte jämföra med andra bebisar för jag vet inte hur det är med dem men den lilla vikingen drar till sig tanter som en magnet. Häromdagen skulle jag till stan och sprang in på vår pressbyrå. Tanterna där är inte de gladaste här i landet och när man handlar slänger de nästan sakerna på en när man kommer. Så skulle jag betala och helt plötsligt spricker surtantens ansikte upp i ett jätteleedne och jollrande....vad gör man...det var nästan rörande. Så på väg in kom nästa tant och bara började jollra med den lilla vikingen. Väl på tunnelbanan kom nästa tant och började jollra och när vi skulle in i hissen började en annan jollra. Ett tag undrade jag om det var alla gummors dag eller något...det roliga är att den lilla vikingen gör inget mer än tuggar på nappen och tittar på tanterna. Han ler inte eller gör något annat ändå står tanterna och jollrar. När jag senare samma dag stog och skulle betala så började en annan tant jollra när jag stod med ryggen till. Ärligt talat så är det bara gulligt...dessvärre är det inte lika gulligt när tanterna börjar hänga på barnvagnens handtag...när man säger till blir de skitsura...men hur kul är det när de står och jollrar om den lilla vikingen flyger ur vagnen för att de står och jollrar!!!!
Sms - på gott och ont
Sms är ju en väldigt bekväm form av kommunikation. Man kan kortfattat tala om vad man vill eller helt enkelt bara höra av sig utan att vilja något men tala om att man tänker på den man smsar till. För det mesta trevligt tycker jag som tidigare var en väldigt frekvent smsare. Med lilla vikingen nu tycker jag mest att det är praktiskt att skicka sms. Det finns dock ett par förutsättningar att sms ska vara bekvämt när man skickar och inte bli besvärligt. Till att börja med fungerar det bra när man ska boka fika om man bara är två - är man fler är mailen bekvämare då alla kan ta del av samma mail. Häromdagen hade jag och kompisen ett missförstånd - jag trodde att vi bokat lunchdate en dag och hon en annan. Dessutom trodde jag att lyckats dubbelboka mig och då blev det rörigt när man ska smsa - i de lägena är det enklare att ringa!! Det går snabbare att reda ut missförstånd. I detta fall mailade jag dock istället vilket gick bra.
Jag blir i regel väldigt glad av sms men det finns tillfällen då jag inte gillar att folk skickar sms. Bland annat är det när någon ställer in en träff och gör det i sista minuten. Att skicka ett sms och bara säga att man inte kan för att man är sjuk och man får ses någon annan gång är respektlöshet för andras tid. Naturligtvis behöver man inte betvivla att den man skulle träffat de facto är sjuk MEN den personen bör uppskatta att jag (eller annan i min sits) faktiskt kan ha avböjt andra saker eller fått planera om tiden för att träffa denna människa och så kan denne inte ens ringa och tala om de inte kan. Det är helt enkelt vanlig respekt. Innan mobiltelefonerna och mailen så var det vanligt att man hörde av sig och talade om att man inte kunde (ok, naturligtvis hände det att kompisar inte dök upp eftersom de inte fick tag i en och likaså jag men man ringde varandra och berättade vad som hänt.) Jag önskar att jag kunde säga att jag var konsekvent i detta men faktum är att jag är selektiv, så när en del smsar och säger att de inte kan för att de är sjuka är det ok för mig för jag vet att de menar inget illa när de inte ringer. Det är ju dem som i vanliga fall inte blir sjuka.
Däremot har jag en numera före detta bekant som återigen gjorde vad hon tidigare gjort (http://miriam.blogg.se/2007/february/det-var-det-dar-om-rodluvan-och-vargen.html) det vill säga hon bokar en träff och sedan ställer hon in det - alltid med ursäkten att hon är sjuk. Denna gång gjorde hon likadant, dock förekom jag henne när varningstecken dök upp, hon blev lite snopen och trots att poängen med största sannolikhet gick fram....så kommer hon att fortsätta i samma stil. Jag har gett upp och kommer inte att boka någon mer träff med henne, jag tycker det är slöseri med tid....
Jag blir i regel väldigt glad av sms men det finns tillfällen då jag inte gillar att folk skickar sms. Bland annat är det när någon ställer in en träff och gör det i sista minuten. Att skicka ett sms och bara säga att man inte kan för att man är sjuk och man får ses någon annan gång är respektlöshet för andras tid. Naturligtvis behöver man inte betvivla att den man skulle träffat de facto är sjuk MEN den personen bör uppskatta att jag (eller annan i min sits) faktiskt kan ha avböjt andra saker eller fått planera om tiden för att träffa denna människa och så kan denne inte ens ringa och tala om de inte kan. Det är helt enkelt vanlig respekt. Innan mobiltelefonerna och mailen så var det vanligt att man hörde av sig och talade om att man inte kunde (ok, naturligtvis hände det att kompisar inte dök upp eftersom de inte fick tag i en och likaså jag men man ringde varandra och berättade vad som hänt.) Jag önskar att jag kunde säga att jag var konsekvent i detta men faktum är att jag är selektiv, så när en del smsar och säger att de inte kan för att de är sjuka är det ok för mig för jag vet att de menar inget illa när de inte ringer. Det är ju dem som i vanliga fall inte blir sjuka.
Däremot har jag en numera före detta bekant som återigen gjorde vad hon tidigare gjort (http://miriam.blogg.se/2007/february/det-var-det-dar-om-rodluvan-och-vargen.html) det vill säga hon bokar en träff och sedan ställer hon in det - alltid med ursäkten att hon är sjuk. Denna gång gjorde hon likadant, dock förekom jag henne när varningstecken dök upp, hon blev lite snopen och trots att poängen med största sannolikhet gick fram....så kommer hon att fortsätta i samma stil. Jag har gett upp och kommer inte att boka någon mer träff med henne, jag tycker det är slöseri med tid....
Scrapbooking - en konstform
För några veckor sedan gick jag med en kompis på en scrapbooking kurs. Kompisen började för över ett år sedan att hålla på med scrapbooking. I början när hon berättade det tänkte jag mest på en del skumma hemma gjorda kort jag fått från folk med väldigt...hmmm...tantiga motiv. Jag undrade i mitt stilla sinne varför kompisen ville hålla på med tantgrej, men men det var ju upp till henne. Så var vi där på middag förra hösten och efter att vi tjatat fick vi se lite som hon gjort - det var jättefint. Inte alls som jag trott...(så är det när man har fördomar, alltid lika trevligt när de blir satta ur spel.) Så skulle vi gifta oss och kompisen som också var brudtärna gjorde inbjudningskorten. De var jättefina och vänner och släktingar ringde och talade om vilka fina kort det var. (Jag berättade att det var min kompis som gjort det även om det var frestande att ta åt mig äran själv...he he he).
Så blev jag också sugen på att testa lite själv. Kompisen bokade in oss på en grundkurs i julkort och så gick vi. Vi var bara fem stycken så det var en ganska trevlig liten grupp. Så började "läraren" att instruera. Hon vände sig mest till två kvinnor som var lite äldre (än mig). Hon vände sig mest till dem när hon pratade också. Vi brydde oss inte så mycket hon kanske kände dem. Kursen skulle vara två timmar. När vi börjat med det första kortet och pysslat i fem minuter börjar läraren att med återhållsam irritation säga till oss alla att skynda oss på lite eftersom vi skulle göra fler kort. Så då började vi stressa. Så när vi ska ha på lite glitterlim på korten och jag och kompisen precis fått lådan med glitterlim så säger läraren - denna gång mindre återhållsamt och mer irriterat - skicka vidare lådan till de andra!!!!! Oj då.
Så vi stressar oss igenom två kort till. Ett hon gjorde tyckte jag var ganska fult så jag gjorde en egen version - tror hon blev ännu surare för det - så var vi klara. Efter en timma och 20 minuter. Men kursen skulle ju vara två timmar??? Hon var inte riktigt den typen som man säger till att vi hade ju kunnat ta det lugnare eller kanske göra ett kort till. Så det var roligt att göra korten men jag tror jag går till ett annat ställe nästa gång där man får ha glitterlimslådan lite längre!!!
Så blev jag också sugen på att testa lite själv. Kompisen bokade in oss på en grundkurs i julkort och så gick vi. Vi var bara fem stycken så det var en ganska trevlig liten grupp. Så började "läraren" att instruera. Hon vände sig mest till två kvinnor som var lite äldre (än mig). Hon vände sig mest till dem när hon pratade också. Vi brydde oss inte så mycket hon kanske kände dem. Kursen skulle vara två timmar. När vi börjat med det första kortet och pysslat i fem minuter börjar läraren att med återhållsam irritation säga till oss alla att skynda oss på lite eftersom vi skulle göra fler kort. Så då började vi stressa. Så när vi ska ha på lite glitterlim på korten och jag och kompisen precis fått lådan med glitterlim så säger läraren - denna gång mindre återhållsamt och mer irriterat - skicka vidare lådan till de andra!!!!! Oj då.
Så vi stressar oss igenom två kort till. Ett hon gjorde tyckte jag var ganska fult så jag gjorde en egen version - tror hon blev ännu surare för det - så var vi klara. Efter en timma och 20 minuter. Men kursen skulle ju vara två timmar??? Hon var inte riktigt den typen som man säger till att vi hade ju kunnat ta det lugnare eller kanske göra ett kort till. Så det var roligt att göra korten men jag tror jag går till ett annat ställe nästa gång där man får ha glitterlimslådan lite längre!!!