Ur Vikingens perspektiv III...
Pust, måste hämta andan lite...ok, så eftersom jag nu har krypit i tre dagar så tyckte jag i söndags att det var dags att börja gå, jag började klättra upp på min babysitter (den jag hade när jag var liten...) så tappade jag balansen och ramlade och slog huvudet i bokhyllan....det gjorde jätteont....jätte jätte jätte jätte ont...aaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrghhhhhhhhhhhh.... Mamma fick nästan panik...jag märkte det fast hon låtsas vara lugn...hon körde upp pappa ur sängen igen (han jobbar på natten när jag sover och ändå är han inte vaken på dagarna och leker med mig) och så sa hon att jag hade en bula stor som en femkrona och hög som flera kronor ovanför ögonbrynet. Hon ringde till någon tant på någon sjukvårdsgreja som sa att vi skulle åka till sjukhuset. Ha ha ha, jag fick komma ut iallafall...så kom vi till något som heter sjukhus....det var en massa barn där bland annat en annan liten tjej som var jättesjuk. Hennes mamma berättade för min mamma att deras dotter också slagit i huvudet när hon var mindre men då var de utomlands och efter att de gjort en scanning av huvudet och inte hittat något fel så hade läkaren tyckt att de skulle skåla i vodka...hmm...
Tant doktorn sa att jag var en glad liten pojke som klarat mig jättebra så vi åkte hem igen.
Nu motionerar jag mamma och pappa, de är så lata så de kan gott röra på sig..he he he...undrar om man kan suga på den där sladdgrejjen...
Ha, ha, ha - FLÄMT - aaaah - ha, ha, ha!
Du bjuder verkligen på underhållning på den här bloggen! Älskar vikingens äventyr, det är ju kanonläsning ju! Herregud, krypit i tre dar och tro att man kan gå... tuffing! Skönt att allt gick bra också. Det är ju så svårt med de där små, man vet aldrig med skallskador... Puh. Låter som att det är slut med lugnet nu i vart fall, ha, ha. Tja, det är bara tjugofem år kvar innan ni kan slappna av nu. ;-) Hoppas ni får det kanonkul i amerikat!!!
Ha, ha, ha - FLÄMT - aaaah - ha, ha, ha!
Du bjuder verkligen på underhållning på den här bloggen! Älskar vikingens äventyr, det är ju kanonläsning ju! Herregud, krypit i tre dar och tro att man kan gå... tuffing! Skönt att allt gick bra också. Det är ju så svårt med de där små, man vet aldrig med skallskador... Puh. Låter som att det är slut med lugnet nu i vart fall, ha, ha. Tja, det är bara tjugofem år kvar innan ni kan slappna av nu. ;-) Hoppas ni får det kanonkul i amerikat!!!
Ja vikingen har det inte lätt...! :)
Hoppas ni får en trevlig resa till Boston och en riktigt GOD JUL till er alla tre!!!
Stora kramar Marie
Första flygresan, du väljer dina resmål med omsorg, Vidar : ) Långresa direkt och så rätt - ska man flyga så ska det sannerligen vara värt besväret också...
Julkramar från en beundrarinna & hennes "Potentiella" !
Om du har lust - hälsa mamma och pappa. Om inte, låt bli.