Ur vikingens perspektiv...del II
Igår sa mamma till mig hela dagen att vi skulle gå och leka med de andra barnen hemma hos en mamma i mammagruppen. När vi var på väg dit så träffade vi upp en annan mamma...hon är mamma till Maja. Hon var så rolig så jag ville bara leka med henne fast jag satt i vagnen. Mamma sa hela tiden Lilla viking försök sova lite nu så du orkar leka sedan...Men jag ville ju leka NUUUU.
När vi kom fram så satt alla mammor på golvet och bebisarna som de kallar oss låg på golvet och lekte. Jag rullade fram som vanligt och låg med huvudet bland alla....ajj....ajj...det gör ont i huvdet...jag kämpar....mungiporna åker ner....det gjorde ont....mamma.....maammmaaa....mamma tar upp mig och Majas mamma säger "Men Maja du får inte dra honom i håret, det gör ont"...mamma kramade mig och sa det blir bra lilla vikingen...jag såg en rolig leksak och ville leka med en den som låg därborta...hmm...rulla..rulla...lite kast framåt...he he he...framme...aj aj aj...nääääeeee...den andra bebistjejen nöp mig i näsan....mammaaaaaaaa.....Mamma kramas...nu vill jag inte leka mer jag vill vara hos mamma. Hon säger att jag är trött....men mamma det är ju så mycket att leka med...jag ska bara vara här tills de dumma flickorna slutar nypa mig i näsan och dra mig i håret...tjejer...
När vi kom fram så satt alla mammor på golvet och bebisarna som de kallar oss låg på golvet och lekte. Jag rullade fram som vanligt och låg med huvudet bland alla....ajj....ajj...det gör ont i huvdet...jag kämpar....mungiporna åker ner....det gjorde ont....mamma.....maammmaaa....mamma tar upp mig och Majas mamma säger "Men Maja du får inte dra honom i håret, det gör ont"...mamma kramade mig och sa det blir bra lilla vikingen...jag såg en rolig leksak och ville leka med en den som låg därborta...hmm...rulla..rulla...lite kast framåt...he he he...framme...aj aj aj...nääääeeee...den andra bebistjejen nöp mig i näsan....mammaaaaaaaa.....Mamma kramas...nu vill jag inte leka mer jag vill vara hos mamma. Hon säger att jag är trött....men mamma det är ju så mycket att leka med...jag ska bara vara här tills de dumma flickorna slutar nypa mig i näsan och dra mig i håret...tjejer...
När jag var liten...
....brukade vi åka till min faster i Wilhelmina. Jag hade tre fastrar, Wilma, Vendla och Viola. Wilma bodde i en by som ligger fyra mil från närmsta stad - Wilhelmina. Hon var den ende av de tre systrarna som valde att stanna kvar. Egentligen är det min mammas fastrar men eftersom de alltid funnits i våra liv så fick de redan när vi var små (jag och min syster) heta faster Vendla, Viola och Wilma. Alla tre växte de upp på gården som en gång i tiden var en stor bondgård med massor av kossar och andra djur och med drängar och pigor. När vi var små så åkte vi upp till gården på somrarna med mamma. Wilma hade fortfarande kvar några kossor och varje sommar var man tvungen att slå gräset, härsa det (hänga upp det på trähästar så det torkade) och sedan köra in det i ladan eller sälja till grannarna som kunde ha större bondgårdar än min faster. Vi tog tåget till Wilhelmina och sedan tog vi mjölkbussen från stan till gården. Varje morgon gick bussen från gården in till stan och klockan två gick den från Wilhemina tillbaka till vår by. Varje morgon utom söndagar så ställde min faster ut mjölken i gamla hederliga mjölkärl på en mjölkpall nere vid vägen så mjölkbussen kunde ta de fulla kärlen och lämna tomma som min faster fyllde med mjölk från kossorna under dagen. I huset fanns det förvisso rinnande vatten och el men det var gamla rör och gamla ledningar. Duscha fick man göra i källaren i ett oinrett rum fullt av stora spindlar. Badrummet låg intill rummet där Wilma filtrerade mjölken som skulle iväg.. Ett annat rum i källaren hade tidigare varit ett stort kök med stor vedugn där fastrarnas mamma brukade baka tunnbröd, stoppa egen korv och allt annat som förekommer på en bondgård.
Min faster var underbar. Jag och min syster brukade vakna tidigt varje morgon och medans mamma sov och tog igen sig efter en hård dag på åkrarna (vi hade ingen traktor utan alla inklusive min mamma gick och slog höet med lie. De brukade säga att mor din ho e bra me lia, de gå undan.) eller efter att ha rensat potatislandet. Jag och min syster sprang ner till Wilma som alltid var vaken när vi kom ner och följde med till lagårn när hon skulle mjölka korna. Innan vi gick ner till lagårn brukade Wilma kisa bussigt med ögonen och fråga om vi ville ha en glass eller festis. Ha ha, party - klart vi ville det trots att mamma strängt sagt till både oss och Wilma att vi var tvugna att äta frukost först....mamma sov ju.
På gården fanns det en jätteläskig katt som hette Sessan. Varje morgon när jag kom till lagårn brukade hon stirra på mig och jag blev så rädd att jag sprang tillbaka till huset med den tokiga katten efter mig. Wilma skrattade gott men var alltid snäll och de gånger då jag stannade i lagårn hela tiden brukade hon skydda mig från katten som var mera vild än tam.
Min faster Wilma var alltid glad. Jag kan inte komma ihåg en enda gång då hon var arg. Hon blev aldrig arg fastän jag och min syster drog fram alla hennes kläder och klädde ut oss i och sprang runt i huset med dem på oss och lekte. Inte ens med finklänningarna. Hon hade alltid glimten i ögat och hade aldrig långt till ett skratt och hon skrattade gott.
Hon berikade min barndom något enormt. Det var underbart att få vara hos henne på somrarna och leva ett äkta bondliv så som man levde för länge sedan utan en massa moderniteter och med hennes glada lynne och skratt. Det är barnet i mig som nu säger hej då.
Min faster var underbar. Jag och min syster brukade vakna tidigt varje morgon och medans mamma sov och tog igen sig efter en hård dag på åkrarna (vi hade ingen traktor utan alla inklusive min mamma gick och slog höet med lie. De brukade säga att mor din ho e bra me lia, de gå undan.) eller efter att ha rensat potatislandet. Jag och min syster sprang ner till Wilma som alltid var vaken när vi kom ner och följde med till lagårn när hon skulle mjölka korna. Innan vi gick ner till lagårn brukade Wilma kisa bussigt med ögonen och fråga om vi ville ha en glass eller festis. Ha ha, party - klart vi ville det trots att mamma strängt sagt till både oss och Wilma att vi var tvugna att äta frukost först....mamma sov ju.
På gården fanns det en jätteläskig katt som hette Sessan. Varje morgon när jag kom till lagårn brukade hon stirra på mig och jag blev så rädd att jag sprang tillbaka till huset med den tokiga katten efter mig. Wilma skrattade gott men var alltid snäll och de gånger då jag stannade i lagårn hela tiden brukade hon skydda mig från katten som var mera vild än tam.
Min faster Wilma var alltid glad. Jag kan inte komma ihåg en enda gång då hon var arg. Hon blev aldrig arg fastän jag och min syster drog fram alla hennes kläder och klädde ut oss i och sprang runt i huset med dem på oss och lekte. Inte ens med finklänningarna. Hon hade alltid glimten i ögat och hade aldrig långt till ett skratt och hon skrattade gott.
Hon berikade min barndom något enormt. Det var underbart att få vara hos henne på somrarna och leva ett äkta bondliv så som man levde för länge sedan utan en massa moderniteter och med hennes glada lynne och skratt. Det är barnet i mig som nu säger hej då.
Slutet på en bok...
Jag älskar att läsa böcker. Det bästa som finns är en bok som man inte vill lägga ifrån sig utan bara vill stänga av telefonen, dra ner persiennerna och försvinna in i boken. När jag var liten var det framförallt C.S.Lewis böcker om Narnia som jag älskade. Jag läste dem om och om igen, ibland ville jag inte ens leka med mina kompisar för jag ville bara hem och läsa böckerna. C.S.Lewis böcker om Narnia är fortfarande bland favoriterna. Annars kan jag läsa det mesta. Marian Keyes har varit en stor favorit men som kompisen sa "det känns som man kan det här nu, det är ju samma stil varje gång". Jag både håller med och inte gör det. Absolut, man vet vad man får när man läser hennes böcker för det mesta och det kan ju vara trist om man är sugen på något nytt å andra sidan är det skönt att veta vilken typ av bok det är och att man med största sannolikhet kommer att bli nöjd. Andra favoriter är Donna Leons Comissario Brunetti i Venedig, Dan Browns böcker var ok (jag har även läst Helig Graal Heligt blod som Da Vinci koden bygger på och i princip så slapp han iallafall göra all research för boken själv - det var bara att läsa den), Da Vinci koden och Änglar och Demoner, de andra var inte i samma klass. Ibland är det roligt att läsa otippade författare som George Psychoundakis "Cretan Runner" som handlade om hur kretensarna överlevde under andra världskriget med att gömma sig i grottor och hur de hjälpte engelsmännen. Jag har även lästa många av de stora i litteraturhistorien, Dostovjetskis "Brott och straff" kändes mest febrig, Kafkas "processen" var intressant men rörig, Doris Lessings böcker gillar jag på det stora hela och svenska Marianne Fredrikssons böcker är underbara.
Just nu är jag snart färdig med Alexander Mcall Smiths serie om Scotland Street 44 och det är som vanligt med böcker jag älskar ett visst vemod att snart vara färdig med den. Det känns så tomt när sista sidan är läst. Dessutom har jag förvånat mig själv eftersom jag i vanliga fall undviker böcker som ges ut i flera serier....(med undantag för fantasy serien om Belgarion) eller uppföljare eftersom det ändå kan vara skönt att variera genren. Nu är som sagt "Love over Scotland" snart slut och det är dags att leta efter en annan bok. Kompisen har rekommenderat Diana Gabbaldons böcker så jag ska väl se om jag kan hitta dem....annars är jag öppen för förslag.
Just nu är jag snart färdig med Alexander Mcall Smiths serie om Scotland Street 44 och det är som vanligt med böcker jag älskar ett visst vemod att snart vara färdig med den. Det känns så tomt när sista sidan är läst. Dessutom har jag förvånat mig själv eftersom jag i vanliga fall undviker böcker som ges ut i flera serier....(med undantag för fantasy serien om Belgarion) eller uppföljare eftersom det ändå kan vara skönt att variera genren. Nu är som sagt "Love over Scotland" snart slut och det är dags att leta efter en annan bok. Kompisen har rekommenderat Diana Gabbaldons böcker så jag ska väl se om jag kan hitta dem....annars är jag öppen för förslag.
Tantmagneten
Det låter väl som jag skryter om den lilla vikingen och jag kan inte jämföra med andra bebisar för jag vet inte hur det är med dem men den lilla vikingen drar till sig tanter som en magnet. Häromdagen skulle jag till stan och sprang in på vår pressbyrå. Tanterna där är inte de gladaste här i landet och när man handlar slänger de nästan sakerna på en när man kommer. Så skulle jag betala och helt plötsligt spricker surtantens ansikte upp i ett jätteleedne och jollrande....vad gör man...det var nästan rörande. Så på väg in kom nästa tant och bara började jollra med den lilla vikingen. Väl på tunnelbanan kom nästa tant och började jollra och när vi skulle in i hissen började en annan jollra. Ett tag undrade jag om det var alla gummors dag eller något...det roliga är att den lilla vikingen gör inget mer än tuggar på nappen och tittar på tanterna. Han ler inte eller gör något annat ändå står tanterna och jollrar. När jag senare samma dag stog och skulle betala så började en annan tant jollra när jag stod med ryggen till. Ärligt talat så är det bara gulligt...dessvärre är det inte lika gulligt när tanterna börjar hänga på barnvagnens handtag...när man säger till blir de skitsura...men hur kul är det när de står och jollrar om den lilla vikingen flyger ur vagnen för att de står och jollrar!!!!
Sms - på gott och ont
Sms är ju en väldigt bekväm form av kommunikation. Man kan kortfattat tala om vad man vill eller helt enkelt bara höra av sig utan att vilja något men tala om att man tänker på den man smsar till. För det mesta trevligt tycker jag som tidigare var en väldigt frekvent smsare. Med lilla vikingen nu tycker jag mest att det är praktiskt att skicka sms. Det finns dock ett par förutsättningar att sms ska vara bekvämt när man skickar och inte bli besvärligt. Till att börja med fungerar det bra när man ska boka fika om man bara är två - är man fler är mailen bekvämare då alla kan ta del av samma mail. Häromdagen hade jag och kompisen ett missförstånd - jag trodde att vi bokat lunchdate en dag och hon en annan. Dessutom trodde jag att lyckats dubbelboka mig och då blev det rörigt när man ska smsa - i de lägena är det enklare att ringa!! Det går snabbare att reda ut missförstånd. I detta fall mailade jag dock istället vilket gick bra.
Jag blir i regel väldigt glad av sms men det finns tillfällen då jag inte gillar att folk skickar sms. Bland annat är det när någon ställer in en träff och gör det i sista minuten. Att skicka ett sms och bara säga att man inte kan för att man är sjuk och man får ses någon annan gång är respektlöshet för andras tid. Naturligtvis behöver man inte betvivla att den man skulle träffat de facto är sjuk MEN den personen bör uppskatta att jag (eller annan i min sits) faktiskt kan ha avböjt andra saker eller fått planera om tiden för att träffa denna människa och så kan denne inte ens ringa och tala om de inte kan. Det är helt enkelt vanlig respekt. Innan mobiltelefonerna och mailen så var det vanligt att man hörde av sig och talade om att man inte kunde (ok, naturligtvis hände det att kompisar inte dök upp eftersom de inte fick tag i en och likaså jag men man ringde varandra och berättade vad som hänt.) Jag önskar att jag kunde säga att jag var konsekvent i detta men faktum är att jag är selektiv, så när en del smsar och säger att de inte kan för att de är sjuka är det ok för mig för jag vet att de menar inget illa när de inte ringer. Det är ju dem som i vanliga fall inte blir sjuka.
Däremot har jag en numera före detta bekant som återigen gjorde vad hon tidigare gjort (http://miriam.blogg.se/2007/february/det-var-det-dar-om-rodluvan-och-vargen.html) det vill säga hon bokar en träff och sedan ställer hon in det - alltid med ursäkten att hon är sjuk. Denna gång gjorde hon likadant, dock förekom jag henne när varningstecken dök upp, hon blev lite snopen och trots att poängen med största sannolikhet gick fram....så kommer hon att fortsätta i samma stil. Jag har gett upp och kommer inte att boka någon mer träff med henne, jag tycker det är slöseri med tid....
Jag blir i regel väldigt glad av sms men det finns tillfällen då jag inte gillar att folk skickar sms. Bland annat är det när någon ställer in en träff och gör det i sista minuten. Att skicka ett sms och bara säga att man inte kan för att man är sjuk och man får ses någon annan gång är respektlöshet för andras tid. Naturligtvis behöver man inte betvivla att den man skulle träffat de facto är sjuk MEN den personen bör uppskatta att jag (eller annan i min sits) faktiskt kan ha avböjt andra saker eller fått planera om tiden för att träffa denna människa och så kan denne inte ens ringa och tala om de inte kan. Det är helt enkelt vanlig respekt. Innan mobiltelefonerna och mailen så var det vanligt att man hörde av sig och talade om att man inte kunde (ok, naturligtvis hände det att kompisar inte dök upp eftersom de inte fick tag i en och likaså jag men man ringde varandra och berättade vad som hänt.) Jag önskar att jag kunde säga att jag var konsekvent i detta men faktum är att jag är selektiv, så när en del smsar och säger att de inte kan för att de är sjuka är det ok för mig för jag vet att de menar inget illa när de inte ringer. Det är ju dem som i vanliga fall inte blir sjuka.
Däremot har jag en numera före detta bekant som återigen gjorde vad hon tidigare gjort (http://miriam.blogg.se/2007/february/det-var-det-dar-om-rodluvan-och-vargen.html) det vill säga hon bokar en träff och sedan ställer hon in det - alltid med ursäkten att hon är sjuk. Denna gång gjorde hon likadant, dock förekom jag henne när varningstecken dök upp, hon blev lite snopen och trots att poängen med största sannolikhet gick fram....så kommer hon att fortsätta i samma stil. Jag har gett upp och kommer inte att boka någon mer träff med henne, jag tycker det är slöseri med tid....
Scrapbooking - en konstform
För några veckor sedan gick jag med en kompis på en scrapbooking kurs. Kompisen började för över ett år sedan att hålla på med scrapbooking. I början när hon berättade det tänkte jag mest på en del skumma hemma gjorda kort jag fått från folk med väldigt...hmmm...tantiga motiv. Jag undrade i mitt stilla sinne varför kompisen ville hålla på med tantgrej, men men det var ju upp till henne. Så var vi där på middag förra hösten och efter att vi tjatat fick vi se lite som hon gjort - det var jättefint. Inte alls som jag trott...(så är det när man har fördomar, alltid lika trevligt när de blir satta ur spel.) Så skulle vi gifta oss och kompisen som också var brudtärna gjorde inbjudningskorten. De var jättefina och vänner och släktingar ringde och talade om vilka fina kort det var. (Jag berättade att det var min kompis som gjort det även om det var frestande att ta åt mig äran själv...he he he).
Så blev jag också sugen på att testa lite själv. Kompisen bokade in oss på en grundkurs i julkort och så gick vi. Vi var bara fem stycken så det var en ganska trevlig liten grupp. Så började "läraren" att instruera. Hon vände sig mest till två kvinnor som var lite äldre (än mig). Hon vände sig mest till dem när hon pratade också. Vi brydde oss inte så mycket hon kanske kände dem. Kursen skulle vara två timmar. När vi börjat med det första kortet och pysslat i fem minuter börjar läraren att med återhållsam irritation säga till oss alla att skynda oss på lite eftersom vi skulle göra fler kort. Så då började vi stressa. Så när vi ska ha på lite glitterlim på korten och jag och kompisen precis fått lådan med glitterlim så säger läraren - denna gång mindre återhållsamt och mer irriterat - skicka vidare lådan till de andra!!!!! Oj då.
Så vi stressar oss igenom två kort till. Ett hon gjorde tyckte jag var ganska fult så jag gjorde en egen version - tror hon blev ännu surare för det - så var vi klara. Efter en timma och 20 minuter. Men kursen skulle ju vara två timmar??? Hon var inte riktigt den typen som man säger till att vi hade ju kunnat ta det lugnare eller kanske göra ett kort till. Så det var roligt att göra korten men jag tror jag går till ett annat ställe nästa gång där man får ha glitterlimslådan lite längre!!!
Så blev jag också sugen på att testa lite själv. Kompisen bokade in oss på en grundkurs i julkort och så gick vi. Vi var bara fem stycken så det var en ganska trevlig liten grupp. Så började "läraren" att instruera. Hon vände sig mest till två kvinnor som var lite äldre (än mig). Hon vände sig mest till dem när hon pratade också. Vi brydde oss inte så mycket hon kanske kände dem. Kursen skulle vara två timmar. När vi börjat med det första kortet och pysslat i fem minuter börjar läraren att med återhållsam irritation säga till oss alla att skynda oss på lite eftersom vi skulle göra fler kort. Så då började vi stressa. Så när vi ska ha på lite glitterlim på korten och jag och kompisen precis fått lådan med glitterlim så säger läraren - denna gång mindre återhållsamt och mer irriterat - skicka vidare lådan till de andra!!!!! Oj då.
Så vi stressar oss igenom två kort till. Ett hon gjorde tyckte jag var ganska fult så jag gjorde en egen version - tror hon blev ännu surare för det - så var vi klara. Efter en timma och 20 minuter. Men kursen skulle ju vara två timmar??? Hon var inte riktigt den typen som man säger till att vi hade ju kunnat ta det lugnare eller kanske göra ett kort till. Så det var roligt att göra korten men jag tror jag går till ett annat ställe nästa gång där man får ha glitterlimslådan lite längre!!!
Ur vikingens perspektiv
"....imorse när jag vaknade bredvid mamma så låg hon och sov...jag filifjonkade lite och började rulla runt i sängen. Den är ju så stor....he he he..mamma sover så hon märker inget iallafall...rull...rull...rull...he he he en till....neeeej, det fanns inget under mig när jag rullade ner nu...aj.....AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJ.....mmmm..snyft mamma kommer och tar upp mig nu...hon vaknade....mamma...hon säger till pappa att jag rullat ner för sängen på golvet men hade sådan tur att det låg en väska så jag ramlade inte mer än en decimeter....det var ändå läskigt...tur att mamma finns och kan plocka upp mig...hon ser lite uppskakad ut och säger till pappa att nu skjuter hon ändå in sängen mot väggen och lägger kuddar på golvet runt sängen inatt..."
Samma dag lite senare:
"...mmmm...mat...undrar vad jag får för läckert idag...mums....på med haklappen, ner i stolen och nu kommer skeden, bäst att gapa stort....blääää...det är äckligt.....bläää...det smakar bläää....jag vill inte ha, har provat flera gånger....mamma säger att det är gröt och att jag måste äta för det är så nyttigt....vill inte...biter ihop gommarna...ok mamma bara för att jag tycker om dig tar jag några tuggor till....vatten...blääää...nu får det vara bra mamma. Tack..........oj, det var så läbbigt så allt kom upp på mammas tröja...hon säger att jag inte behöver äta mer gröt på länge om jag far så illa av banangröt...."
Mamma kramas och säger att det är tufft att vara liten viking ibland.
Samma dag lite senare:
"...mmmm...mat...undrar vad jag får för läckert idag...mums....på med haklappen, ner i stolen och nu kommer skeden, bäst att gapa stort....blääää...det är äckligt.....bläää...det smakar bläää....jag vill inte ha, har provat flera gånger....mamma säger att det är gröt och att jag måste äta för det är så nyttigt....vill inte...biter ihop gommarna...ok mamma bara för att jag tycker om dig tar jag några tuggor till....vatten...blääää...nu får det vara bra mamma. Tack..........oj, det var så läbbigt så allt kom upp på mammas tröja...hon säger att jag inte behöver äta mer gröt på länge om jag far så illa av banangröt...."
Mamma kramas och säger att det är tufft att vara liten viking ibland.