Sista sekunden förhandlingar
Idag ruttnade jag fullständigt på arbetsgivaren. Liksom alla andra måste jag löneförhandla trots att jag ligger i sista fasen i en stege. Det började när jag kom tillbaka från mammaledigheten så påtalade jag att det trots allt var dags för nästa steg....min chef såg förvånad ut men så ett par veckor senare så bara sa han till mig att vi var tvugna att diskutera min lön omgående. Han gav mig bra betyg och talade om vad höjningen skulle bli. Men någon förhandling var det inte. Nåja, förvirrad så fick jag väl vara nöjd. Så vart det diskussion om att jag var aktuell för en tjänst på en annan avdelning vilket jag tyckte skulle vara jättekul eftersom det skulle inneburit vidareutveckling och mer utnyttjande av den kompetens jag har. Efter några veckor och jag inte hört något frågade jag själv varvid svaret blev nej tyvärr så tänker de lösa det på annat sätt. Hmm...ok, jag vet att jag bara är anställd men ledningen kan väl iallafall säga något?? Jag sökte ytterligare en annan tjänst på en annan avdelning, personalavdelningen ringde och frågade om jag kunde komma på intervju - javisst sa jag. Bra kan du komma i rödaste rappet? Nej, sa jag då vi skulle på semester - jag kan komma om en vecka. Nej sa de, det är för bråttom, tack ändå!!! Snopet och avhugget.
Så för några veckor sedan när jag i vanlig ordning arbetar och har alla tankar på jobbet och går förbi chefen kläcker denne ur sig...det är dags för din slutfas i stegen om ett par veckor - vad vill du ha i lön??? Öhh....ok, nog för att jag funderar på vad jag vill ha men ärligt talat så tycker jag att man måste få lite mer tid på sig att förbereda argumenteringen än 5 sekunder....så jag sa vad jag ville ha för jag har lärt mig att man ska dra till med mer än vad man vill ha. Han tappade andand för det jag krävde innebar att jag skulle ligga bara ett par tusen ifrån honom...så kan det ju inte vara. Men det kan det visst för det är stor skillnad i våra kompetens områden och jag har en mer adekvat utbildning än min chef. Chefen ska inget utan släppte ämnet utan att vilja svara på fler frågor. Idag när det redan var det sedvanliga kaoset på jobbet ringer en fackrepresentant sen eftermiddag och frågar om jag kommer bli nöjd med påslaget och berättar vad jag ska få. Jag blev faktiskt fly förbannad, det är inte dåligt men det är inte tillräckligt bra heller. Fackrepresentanten berättade att han imorgon dag skulle förhandla och vad ville jag att han skulle anföra - men ärligt talat, ska det vara så att jag bara har studs på mig för att förbereda min argumentering? Är det här någon medveten strategi från arbetsgivaren att överrumpla den anställde så man inte ska ha någon möjlighet att förhandla om lönen på goda grunder utan är tvungen att dra till med första bästa man kommer på??
Stackars kompis som kom förbi på kvällen fick höra hela historien. Jag känner mig som en idiot, det är ju så lönen är eller hur, arbetsgivarens sätt att säga hur mycket man är värd. Trots min klagovisa så ska jag inte ge mig här för nu blev jag arg på metodiken så imorgon är det jag som jagar reda på fackrepresentanter. Inte för att jag tror att det blir så mycket bättre den här gången men kanske kanske tänker de sig för nästa gång iallafall....typ!!!
www.tattootomten.blogspot.com
Låter minst sagt som en medveten strategi... Vad jag kan snea ur på är att de inte är öppna på förhand med vad de "vill ha" heller. För mig har det tagit tre år att "lära" mig företagets spelregler och hur de tycker bra "bevis" för min kompetens ser ut. Det är inte tillräckligt att cheferna ser mig på golvet och ser vad jag gör utan jag ska "bevisa" vad jag gör. Och nu har jag insett att vad som gäller är fina ord och uttryck som kan betyda vad som helst, men som inte behöver backas upp. Så nu ger jag dem det.
Hoppas du kommer nånstans. ibland är det ju som att försöka vända Titanic...
Jag resignerade och bestämde mig för att det var bättre att välja sina strider. Den här slutade med att cheferna ringde runt till fackrepresentanterna och tjafsade...ganska pinsamt tycker jag.