Långt hår - kort hår - långt hår - kort hår
Ni vet hur det är när man bara vaknar en dag och inser att man borde ha klippt håret för länge sedan. Jag som är ganska lat orkar inte ha alltför korta frisyrer eftersom det kräver en del arbete för att jag inte ska se ut som en höstack i huvudet. Så vaknade jag en dag och insåg att det var dags att trimma barret. Bokade en tid i måndags och gick hela helgen och tänkte att det skulle bli så skönt att klippa det långa håret. Jag funderade på att klippa av allt hår till en page eller bob men så ångrade jag mig på söndag kväll men en decimeter kunde jag väl ändå klippa av tyckte jag.
Idag var det dags. Jag gick dit och var förväntansfull, när jag sa vad jag tänkt mig tittade min frisör lite undrande men sa inget. Ööhh sa jag, vill du klippa det på något annat sätt?? Hmm...nej sa hon, vi tar av en decimeter om det är det du vill.... Hon är jättebra så henne är jag nöjd med jag bara önskar att hon stod på sig med vad hon tyckte mer ibland för nu har jag fått min vilja igenom. Jag ser nu ut som Miriam 12 år som bestämde sig för att klippa etappklippning och så ligger håret nästan slickat. Det är bara ryggsäck och plåster på knäna som saknas. Jag kan inte fatta att jag klippte av mig allt håret. Jag som tänkte att det skulle vara så bra att klippa av håret och se lite mer vuxen ut, men jag ser inte vuxen ut i håret - jag ser ut som 12 år!!!! Dessutom får man betala extra för att de fönar håret så det hade jag tänkt klara mig utan men då sa hon att hon var tvungen att torka det för att flika topparna, jaha - ja tänkte jag men det är väl ok - men så fick jag betala för det trots att det var hon som var tvungen att torka det för att flicka med någon rakkniv....blääää!!!
Idag var det dags. Jag gick dit och var förväntansfull, när jag sa vad jag tänkt mig tittade min frisör lite undrande men sa inget. Ööhh sa jag, vill du klippa det på något annat sätt?? Hmm...nej sa hon, vi tar av en decimeter om det är det du vill.... Hon är jättebra så henne är jag nöjd med jag bara önskar att hon stod på sig med vad hon tyckte mer ibland för nu har jag fått min vilja igenom. Jag ser nu ut som Miriam 12 år som bestämde sig för att klippa etappklippning och så ligger håret nästan slickat. Det är bara ryggsäck och plåster på knäna som saknas. Jag kan inte fatta att jag klippte av mig allt håret. Jag som tänkte att det skulle vara så bra att klippa av håret och se lite mer vuxen ut, men jag ser inte vuxen ut i håret - jag ser ut som 12 år!!!! Dessutom får man betala extra för att de fönar håret så det hade jag tänkt klara mig utan men då sa hon att hon var tvungen att torka det för att flika topparna, jaha - ja tänkte jag men det är väl ok - men så fick jag betala för det trots att det var hon som var tvungen att torka det för att flicka med någon rakkniv....blääää!!!
Sov du lilla videung...
Det är slutet av juli och värmebölja ute. Jag längtar hela dagarna efter att få gå hem så jag kan få leka med lilla vikingen. Både igår och idag så har jag kommit hem skyndandes från jobbet bara för att få leka lite med lilla vikingen. Igår satt han i den tatuerades knä vid 19-tiden och somnade rätt och slätt. Jag kunde till och med torka av hans ansikte med vatten utan att han vaknade. Samma visa idag....jag kom hem...vi åt...vi skulle gå ut men fick leta länge och väl efter den lilla vikingens skor tills vi hittade dem. När jag väl tagit ut honom var han så trött så han bara ramlade hela tiden. Jag fick jättedåligt samvete som plågade mitt barn att vara ute och leka när han klockan 18 på eftermiddagen höll på att svimma av trötthet så det var bara att knalla hem och äta lite kvällsmat så somnade han i knäet...eller svimmade...!! Ja ja, han är iallafall som balsam för själen när man kommer hem från jobbet!!
Hysterisk vecka och äntligen helg
Denna vecka har varit hysterisk på jobbet och det blev inte bättre av att kompisen http://aikmansgirl.webblogg.se/ inte sitter med samma arbetsuppgifter. Det som dock varit roligt är att det bara varit kollegor på jobbet som jag gillar så det har varit rätt roligt iallafall. Trots det har jag kommit hem på kvällarna och varit så trött så jag har slocknat i soffan när den lilla vikingen har somnat, jag har nog inte varit världens roligaste sällskap för den tatuerade maken. Inte blev det bättre på jobbet av att chefen varit skum den här veckan så jag har gjort mitt bästa för att hålla mig undan när han kommer. Jag har bara längtat fram till helgen...underbara härliga helg då jag äntligen skulle få vara ledig. På söndag fyller jag år så jag har planerat att äta mängder med glass. Jag har inte sagt något på jobbet eftersom det känns så fånigt...d v s jag har ingen lust att gå och tala om för alla att jag fyller år för då känns det som man uppmanar till att uppmärksamma mig på ett eller annat sätt. Jag berättade inte ens när jag skulle gifta mig att jag skulle göra det vilket några av tanterna blev sura för.
Så idag var det osedvanligt stressigt igen trots att jag hoppats på en lugnare dag men så blev det inte. Fram emot lunch var jag helt slut och undrade seriöst hur jag skulle orka vara trevlig mot kompisen som skulle komma på middag som jag dessutom verkligen sett fram emot. Blä blä blä för jobbet ibland. Jag tycker ganska ofta att det är en omänskligt orättvisa att jag måste jobba...så det så...tyvärr betalar ju ingen annan mina räkningar så....
Jag var iallafall tvungen att springa ut och köpa en lunchmacka och när jag kom tillbaka så stod det en stor bukett blommor på bordet. Först fattade jag ingenting förräns kollegan som sitter bredvid mig sa GRATTIS....åååhhh...åhh...de visste att jag fyllde år och hade samlat ihop pengar fast vi bara var fyra allt som allt och köpt blommor till mig. Jag blev jätteglad och lite förlägen och kände mig som fyra år och precis fått en jättegodispåse....jag fick en massa bra energi resten av dagen och hade supertevligt på kvällen med kompisen och familjen. Livet är rätt bra fast jag måste jobba!!
Så idag var det osedvanligt stressigt igen trots att jag hoppats på en lugnare dag men så blev det inte. Fram emot lunch var jag helt slut och undrade seriöst hur jag skulle orka vara trevlig mot kompisen som skulle komma på middag som jag dessutom verkligen sett fram emot. Blä blä blä för jobbet ibland. Jag tycker ganska ofta att det är en omänskligt orättvisa att jag måste jobba...så det så...tyvärr betalar ju ingen annan mina räkningar så....
Jag var iallafall tvungen att springa ut och köpa en lunchmacka och när jag kom tillbaka så stod det en stor bukett blommor på bordet. Först fattade jag ingenting förräns kollegan som sitter bredvid mig sa GRATTIS....åååhhh...åhh...de visste att jag fyllde år och hade samlat ihop pengar fast vi bara var fyra allt som allt och köpt blommor till mig. Jag blev jätteglad och lite förlägen och kände mig som fyra år och precis fått en jättegodispåse....jag fick en massa bra energi resten av dagen och hade supertevligt på kvällen med kompisen och familjen. Livet är rätt bra fast jag måste jobba!!
Vrickad vrickad vrickad
För en vecka sedan vrickade jag foten. Helt otroligt, jag var ute och gick och medans jag pratade med kompisen så satte jag foten i en grop utan att se den och snapp!! sa det så var foten böjd i en onaturlig vinke. Det blev inte bättre av att sitta och köra bil hela dagen heller. På kvällen var fotknölen som en tennisboll...schmerze!!
Dagen efter var jag på en trevlig middag hos en annan kompis och på väg hem med huvud och mage fulla av goda skratt och en kulinarisk upplevelse vred jag till foten igen, den här gången tappade jag nästan andan av smärta och det var bara ren och skär självbehärskning som gjorde att jag inte började storgråta mitt på gatan. Jag fick linka hem och den tatuerade maken gav mig onda ögat, gick iväg och mer eller mindre rev ut hela garderoben (det var en stor hög med kläder och annat intressant) innan han slet ut ett stödbandage. Så jag fick lov att sätta på det.
Hela veckan har jag då varit duktig och gått med stödbandaget på mig trots att jag på höger fot nu har en riktigt skum solbränna om man jämför med den vänstra......!!
I förrgår hade jag dessutom andra skor på mig för att variera mig tyckte jag....ha ha ha tyckte fötterna och jag fick grymma skavsår av skorna och dessutom skavde stödbandaget på det nya såret...blääää!!! Återigen var jag tvungen att köra bil en stor del av dagen - något jag i vanliga fall tycker är kul - men denna dag skavde det överallt och efter ett tag undrade jag om foten höll på att domna trots att den var på gasen...!!
Idag bestämde jag mig för att lämna stödbandaget hemma. Kom igen...hur länge ska man behöva ha den där grejjen på sig?? Kort promenad till tåget gick jättebra, på det stora hela gick det väldigt bra. Så skulle jag i rask takt hämta en akt på kollegans bord..snapp snapp gjorde foten och jag föll mot hennes skrivbord med foten i samma onaturliga vinkel under benet. Det gjorde så ont...den här gången fick jag faktiskt bita mig i läppen för att inte gråta. Jättebarnsligt..jag vet men det kan inte hjälpas, det gjorde så ont och jag som glatt mig så åt att det var bättre och att jag kunde ta promenader igen. Men icke sa nicke så här sitter jag med stödbandaget på och ärligt talat så skäms jagä ndå lite när jag vet hur Skottlandskompisen har det med knäet...
Dagen efter var jag på en trevlig middag hos en annan kompis och på väg hem med huvud och mage fulla av goda skratt och en kulinarisk upplevelse vred jag till foten igen, den här gången tappade jag nästan andan av smärta och det var bara ren och skär självbehärskning som gjorde att jag inte började storgråta mitt på gatan. Jag fick linka hem och den tatuerade maken gav mig onda ögat, gick iväg och mer eller mindre rev ut hela garderoben (det var en stor hög med kläder och annat intressant) innan han slet ut ett stödbandage. Så jag fick lov att sätta på det.
Hela veckan har jag då varit duktig och gått med stödbandaget på mig trots att jag på höger fot nu har en riktigt skum solbränna om man jämför med den vänstra......!!
I förrgår hade jag dessutom andra skor på mig för att variera mig tyckte jag....ha ha ha tyckte fötterna och jag fick grymma skavsår av skorna och dessutom skavde stödbandaget på det nya såret...blääää!!! Återigen var jag tvungen att köra bil en stor del av dagen - något jag i vanliga fall tycker är kul - men denna dag skavde det överallt och efter ett tag undrade jag om foten höll på att domna trots att den var på gasen...!!
Idag bestämde jag mig för att lämna stödbandaget hemma. Kom igen...hur länge ska man behöva ha den där grejjen på sig?? Kort promenad till tåget gick jättebra, på det stora hela gick det väldigt bra. Så skulle jag i rask takt hämta en akt på kollegans bord..snapp snapp gjorde foten och jag föll mot hennes skrivbord med foten i samma onaturliga vinkel under benet. Det gjorde så ont...den här gången fick jag faktiskt bita mig i läppen för att inte gråta. Jättebarnsligt..jag vet men det kan inte hjälpas, det gjorde så ont och jag som glatt mig så åt att det var bättre och att jag kunde ta promenader igen. Men icke sa nicke så här sitter jag med stödbandaget på och ärligt talat så skäms jagä ndå lite när jag vet hur Skottlandskompisen har det med knäet...