miriam

Kolla in mig i solbrillor....snyggt va!! Pappa säger att det är viktigt att skydda ögonen på sommaren!!!

Hej

Tänkte jag skulle uppdatera er med mina äventyr. Jag har varit lite upptagen på sista tiden med att lära mig lite nya saker så jag har inte haft tid att berätta vad som händer. Häromdagen så skulle jag krypa lite på golvet med nappen i munnen men så slant jag med arm och ben och nappen skar upp lite i munnen så en framtand som inte skulle komma fram riktigt än är nu på väg men barnmorskan säger att det är ok!!!

Idag har jag varit med mamma på öppna förskolan och så har jag lärt mig att klättra i trappan upp till rutschkanan. Det var roligt. Mamma säger att jag är duktig för hon behövde bara hjälpa mig lite och sedan kunde jag själv. Det är roligt att lura mamma, jag kommer ihåg allt hon lär mig jag bara väljer att använda det när det passar mig. Som att komma ner från soffan själv - hon lärde mig det i julas men jag har inte haft lust att kliva ner från soffan förräns för någon vecka sedan, nu är kruxet hur jag kommer upp i soffan....mamma hjälper mig det det också nu.

Idag har jag ätit god middag som mamma lagat. Frikadeller och pasta med tomatsås. Fast mamma sitter och delar frikadellerna i jättesmå bitar så jag ska tugga. Men hallååå det tar ju en evighet att bli mätt så när mamma inte var helt vaksam slet jag åt mig en frikadell och åt själv. Mamma gapade (hon har gjort frikadellerna själv så de är ganska stora) och så sa hon bara att jag skulle bita av små bitar och inte trycka in hela i munnen på en gång. Vet jag väl!!! Sedan slapp jag småbitarna och fick äta frikadellerna med händerna.

Snart fyller jag år och då ska jag ha fest.

Hej då så länge.

Häromdagen ringde chefen tillbaka och meddelade att jag får vara kvar på mitt gamla kontor men får byta grupp. Efter att ha fundrat ett tag så insåg jag att det faktiskt var riktigt bra förrutom att jag inte får ha min gamla chef som jag verkligen gillar men i övrigt så är det verkligen bra. Jag insåg att jag drog en djup lättnadens suck när jag insåg att jag skulle slippa en av tanterna i min gamla grupp som jag satt bredvid sist (kontorslandskap) och hon gick mig verkligen på nerverna med allt till slut, sin röst, sitt sätt, att hon bara existerade och nu slipper jag henne - det är faktiskt en lättnad att slippa jobba med henne. Så det kan kanske bliännu bättre än det var innan - så det kan bli.

Nu är snart den lilla vikingen ett år och det är dags för mig att gå tillbaka till jobbet och den tatuerade ska istället stanna hemma. För någon månad sedan damp det då ner ett brev från försäkringskassan som informerade om att när den tatuerade varit hemma sina tre månader som han enligt lagstifning är berättigad till, så skulle han inte få någon sjukersättning därefter om han skulle bli sjuk under föräldrarledigheten....skumt. Vi ringde till försäkringskassan där tanten bara suckade och sa "ja, så är det". Varför det undrade vi, ingen av oss är arbetslös så varför behöver man tillämpa sådana regler då? Särskilt med en regering som uppmanar föräldrar att stanna hemma så länge som möjligt...otroligt.

Så ringde de som sagt från jobbet och började försiktigt tala om att jag eventuellt skulle bli flyttade till ett annat kontor inom enheten på grund av personalbrist. Hur ställde jag mig till det? Jo, sa jag rätt ut - det vill jag inte eftersom jag tycker om min chef och har ingen som helst lust att ha någon annan. Men kunde jag inte åka ut och träffa de nya cheferna...? Hrm...jag svarade inte, har ingen som helst lust att lägga en dag på att åka och träffa några chefer när jag snart ska tillbaka i tjänst och ändå kommer att träffa dem. TIll slut tyckte den stora chefen att det var på sin plats att informera om att jag ändå kunde bli förflyttad dit, (hon var väldigt snäll så det var inget hot utan bara saklig information), Jag har nu tagit mig i kragen och kollat lagen om föräldrarledighet eftersom jag dessutom ska få löneförhöjning trots att jag varit föräldrarledig - för den talas det nämligen väldigt tyst om. Ärligt talat så känns det inte superkul att gå tillbaka till jobbet. När vinner jag på lotto egentligen???

Igår när jag var i badrummet och skulle torka håret med handduken lyckades jag komma åt den tatuerades spegel som åkte i golvet och gick sönder....nej skrek jag högt. Sju års olycka....men det är ju bara skrock sa den tatuerade..kom igen...jaha tänkte jag, hoppas han har rätt.

Så kom skattedeklarationen med posten...i bakhuvudet trummade att spegeln gått sönder så jag öppnade deklarationen skeptiskt men fick till min förtjusning se att jag får tillbaka på skatten. Hmm...han hade nog rätt den tatuerade, ingen fara på taket tänkte jag samtidigt som telefonen ringde och det var den högsta chefen för vår enhet som ringde. Hmm....vad kan hon vilja? Jag ska ju inte börja jobba än....jo, kunde jag tänka mig att byta kontor? Eller åtminstone fundera på det? Jag behövde inte svara på en gång utan hon skulle ringa tillbaka i nästa vecka...vilken kalldusch, jag insåg hur bra jag ha det som bara gått hemma och omgivit mig med folk som jag gillar och som gillar mig. Jag kan själv bestämma över min tid och i princip bara anpassa mig till den lilla killen. Nu knackar verkligheten på och det känns inte så roligt om jag ska vara ärlig....jag kan tänka mig att byta avdelning på kontoret där jag är men jag kan inte tänka mig att byta geografiskt kontor för då blir det ännu längre resväg...ók...tänkte jag, här kommer de sju dåliga åren nu då....

Den lilla har dessutom varit sjuk och återhämtar sig sakta men är fortfarande dålig. Själv vaknade jag imorse och kunde inte prata längre...jag bara kraxar och är superhes....jag och den lille vikingen gick iallafall iväg till förskolan och lekte lite varvid jag använde upp alla mina röstresurser så återigen fundrade jag på om det var sju års olycka...tills vi kom hem och det började regna och snöa omvartannat...nähä, inte var det någon sjuårig olycka. Jag har ju tur....hellre sjuk när det är dåligt väder än när det är strålande sol och man bara vill vara ute och vad beträffar jobbet...ja ja, jag har iallafall ett jobb att gå tillbaka till och jag börjar med det så får vi se sen.

Äntligen har jag fått inspiration att vara kreativ igen. Det har ju varit så mycket annat så jag har inte haft tid eller ork och i ärlighetens namn så har inspirationen fattats mig också så bortsett från att jag gick en målarkurs när jag var gravid så har jag inte ens orkat tittat på mina gamla tavlor utan bara petat in dem lite längre in bakom garderoben för att inte bli påmind. Så kom påsken och den tatuerade gick och var så nöjd över att ha en bra påskpresent (jag visste inte att det var en stegräknare) själv försökte jag ta mig i kragen och ta mig någonstans där de sålde giftfri vattenfärg för att kunna göra något åt honom med lilla vikingen i....typ vikingens handavtryck på duk...men all vattenfärg jag hittade rekommenderades för de över tre år och inte någonstans stod det att den var giftfri så istället fick jag måla tavlorna på annat sätt....och helt plötsligt kom jag på hur roligt det är att måla....det är superkul...huruvida jag har talang eller inte vet jag inte men jag har roligt. Jag har gått några kurser genom åren (typ 2-3) men man ska alltid måla stilleben och det är sååååååååååååååååå tråkigt...särskilt när den ena läraren hade åsikter om allt och menade mer eller mindre att om man inte var född till konstnär göra man sig icke besvär egentligen medans den andra kursläraren var underbar och tyckte att det viktiga var att man hade roligt och var intresserad av att lära sig. För det är ju det det handlar om tycker jag, att ha roligt. Helt plötslig poppar det upp olika ideér i huvudet på mig vad jag vill göra....jag tror även att det har med det härliga vårväder som äntligen har kommit.

Så nu åker penslarna fram igen!!!