miriam

Idag hade jag ytterligare ett utvecklingssamtal på jobbet. En vacker dag kommer jag att vara inspektör men än så länge är jag bara aspirant. Så idag hade jag ytterligare ett samtal. Jag står inte så högt i kurs hos chefen eftersom jag är gravid och ska gå på föräldrarledighet snart. Nu var det inte så att jag PLANERADE det så men visst sammanfaller det bra. Igår hade vi dessutom möte i hela teamet. Jag var oförskämd nog att ta upp att jag var trött på en del diskussioner som är återkommande på jobbet varje eviga dag såsom vem ska gå och fika och vem ska sitta kvar??? Varje dag varje dag varje dag. Överlag var jag bara less på alla egotrippade människor som bara roffar åt sig det de vill ha och aldrig någonsin ställer upp själva. Det heter att vi ska ställa upp för teamet jämt men vi är hälften som gör det och så hälften som tror att de gör det men inte gör ett skit. Känns det igen??? Det gäller allt från vem som går på fikajävlarasten till vem som ska jobbar klämdagar, till vem som jobbar påskhelgen och gnällkärringen som sitter bredvid mig i kontorslandskapet bara gapar över "vem ska fika och vem ska sitta kvar" "vem ska jobba och vem ska inte jobba", hittintills har den enfaldiga kvinnan inte erbjudit sig själv en enda gång. Dessutom har min chef vid ett par tillfällen sagt rätt ut att jag som ändå ska på föräldrarledighet kan ju skita i saker och ting, men ärligt talat, vad är det för en chef - en kvinnlig chef - som säger sådana saker till en anställd?? Så jag får inte ha en åsikt för jag ska snart gå hem på föräldrarledighet`?

Så var det vårat utvecklingssamtal idag. Jag kan ju inte påstå att jag såg framemot det, inget nytt kom upp mer än att hon hittade på ännu mer som jag ska göra innan jag är klar. Jag är typ den enda aspiranten som har gjort allt snart. Hon har tidigare öst superlativ över mig men nu när det börjar närma sig lönepåslag så var hon väldigt neutral. Så kom det vad jag skulle få i lönepåslag, det var näst intill ett hån. I detta möte satt även min handledare med, så börjar min chef som själv är jurist att klanka på att det är en övermättad marknad på att vara jurist. Det behövs inga mer akademiker, men va i helv..... näe säger min handledare det är så överskattat att vara akademiker. Jaa, vad ska jag säga? Det finns ju en förklaring till att min chef inte praktiserar som jurist utan är chef, de största idioterna har ju en tendens att klättra. Jä...a kär....ing.