Mera vuxenpoäng på gång???
Jaha, nu är dagen här då jag kastat in handduken och faktiskt börjat titta på radhus. Jag har panik, blir kallsvettig och vill egentligen fly vid tanken på radhus. Jag har alltid haft manisk panik för att bo i radhus områden som är pittoreska och där grannarna vet allt om varandra och det inte är mycket man kan göra hemma som är privat. Jag har så mycket fördomar om radhusfolk så jag kan göra listan jättelång. Klämtjäcka grannar där papporna står i gladmönstrade hawaiishorts med stekspade i högsta hugg för att visa sin manlighet vid den lilla grillen och stepfordwife liknande fruar som bakar perfekta kakor och alltid är perfekt makeade och alltid har klänningar med blommor och små förkläden och gärna vill dela med sig av sina tips för ett renare hem....!! Hela den klämmiga radhusidyllen med den stabila tryggheten har verkligen skrämt livet ur mig!!
Som tonåring brukade jag och mina kompisar som växte upp i samma betongghetto som jag skämta om att det värsta som kunde hända när man blev vuxen var att bo i radhus med ungar och en volvo och jobba på kontor. Vi skulle ju bli fotomodeller, äventyrare, framgångsrika, överdrivet välbetalda och berömda...inte kunde vi tänka oss ett futtigt liv i en närförort, med en familjebil och radhus!!!!
Faktum är att jag faktiskt haft den uppfattningen ända tills slutet av graviditeten och sedan när Vidar kom har jag radikalt ändrat mitt sätt att tänka. Det är klart att jag gärna bor i en stor, luftig lägenhet nära stan med superstor terrassbalkong och utsikt över mälaren men där jag skulle vilja bo finns det inga lekparker eller ens större parker i närheten. Vart ska Vidar ta vägen när han vill ut och vill leka? Där jag och min syster växte upp så hade vi en jättestor lekpark som mamma hade full uppsikt över från köksfönstret så vi behövde aldrig bo i villa eller radhus för vi hade ju en jättelekpark precis som villafolket! Så jag får inse att det kanske inte är så nördigt att bo i ett radhus, med volvo och barn eftersom vi måste ha en stor bil för att få plats med barnvagn och bilstol. Det är lättare att bo i radhus eller villa och bara kunna låta Vidar leka i trädgården där man kan se honom....!! Men jag tänker inte gå i förkläde med perfekt frisyr och se ut som en sterpford wife!!
Som tonåring brukade jag och mina kompisar som växte upp i samma betongghetto som jag skämta om att det värsta som kunde hända när man blev vuxen var att bo i radhus med ungar och en volvo och jobba på kontor. Vi skulle ju bli fotomodeller, äventyrare, framgångsrika, överdrivet välbetalda och berömda...inte kunde vi tänka oss ett futtigt liv i en närförort, med en familjebil och radhus!!!!
Faktum är att jag faktiskt haft den uppfattningen ända tills slutet av graviditeten och sedan när Vidar kom har jag radikalt ändrat mitt sätt att tänka. Det är klart att jag gärna bor i en stor, luftig lägenhet nära stan med superstor terrassbalkong och utsikt över mälaren men där jag skulle vilja bo finns det inga lekparker eller ens större parker i närheten. Vart ska Vidar ta vägen när han vill ut och vill leka? Där jag och min syster växte upp så hade vi en jättestor lekpark som mamma hade full uppsikt över från köksfönstret så vi behövde aldrig bo i villa eller radhus för vi hade ju en jättelekpark precis som villafolket! Så jag får inse att det kanske inte är så nördigt att bo i ett radhus, med volvo och barn eftersom vi måste ha en stor bil för att få plats med barnvagn och bilstol. Det är lättare att bo i radhus eller villa och bara kunna låta Vidar leka i trädgården där man kan se honom....!! Men jag tänker inte gå i förkläde med perfekt frisyr och se ut som en sterpford wife!!
Kommentarer
Trackback