miriam

Imorgon är det ett år sedan jag åkte och min kompis i skottland och upplevde äventyret The Fellowship of the Five Sisters. Jag har ingen koll alls på vilken topp jag är här eftersom jag knappt kan uttala de gaeliska namnen men kompisen som är sjysst hade tidigare givit mig en bok om skotska ord :-). Ett år senare, det vill säga idag - så måste jag erkänna att det suger ordentligt i vandrartarmen. Det är magiskt vackert att vandra i Skottland, kolla bara in kompisens senaste vandring http://www.carinas-swecourt.blogspot.com/.

I år har den tatuerade och jag upplevt ett nytt äventyr med sonens ankomst. Det är ett äventyr att se honom växa varje dag och utvecklas. Både jag och den tatuerade är överens om att han ska drillas i skog och mark...men jag ska väl inte gå så långt att han måste leka med kottar. Däremot så tänkte vi nog att han ska få uppleva hur vackert det är att vara i naturen och där man slipper stadens hets. Jag och den tatuerade ska jag ju gifta oss snart och vi skulle allra helst vilja åka till Skottland och sitta på en munroe topp och bara njuta av sonen (som skulle vara med) utsikten och tystnaden. Underbart... men vi får väl se. Om inte annat så ska Skottlands kompisen vara Toastmadame på vårat bröllop och jag funderar seriöst på att inskaffa en Gandalf-stav till henne med en dödskalle ovanpå som hon kan slå i golvet varje gång hon vill säga något...he he he!!