miriam

Jag hatar sjukhus. Jag hatar dem verkligen med varje fiber i min kropp. Så fort jag ser dem börjar det, de är stora och inte särskilt inbjudande. Det påminner alltid om mentalsjukhus och det är bara obehagligt att gå in. Barnmorskan mer eller mindre tvingade  oss att gå på förlossningsavdelningens föreläsning/introduktion. Vi är på väg dit....och ser sjukhuset.....det är stort och trist och inte särskilt inbjudande....det står folk på kryckor utanför och röker....när man kommer in är det som en labyrint av korridorer och skyltar överallt....det är folk överallt och det är bara så mycket att ta in. Värst är doften...det luktar alltid sterilt på sjukhusen. Jag vet inte vad det är men jag kan inte slappna av på sjukhus.

Så vi är iallafall tvugna att gå då det är vår läxa inför nästa föräldrargrupp. Inte nog med att jag måste in och stå ut där i två timmar, dessutom är det ett annat par från vår föräldrargruppen där, naturligtvis det enda paret som vi inte gillade så mycket. Hon är så självgod i sin graviditet och i sitt blivande moderskap att jag faktiskt får impulser att stampa till henne på foten så hon landar lite....man skulle kunna tro att hon är den första kvinna på jorden som ska få barn. Dessutom synar hon mig och den tatuerade sambon från topp till tå...tittar på oss nedlåtande....och vänder sig om utan att låtsas om att hon sett oss. Kossa!!!! Den tatuerade sambon börjar nu bli lite obekväm...han är rädd att jag ska ställa till en scen av något slag och verkligen stampa till henne på foten....jag håller egentligen med honom, kossan är inte värd att bry sig om men jag kan ändå inte låta bli att undra vem hon tror att hon är. Blääää......

Tack gode gud för alla dessa underbara barnmorskor. Undrar var de får sitt tålamod ifrån....de är så rara jämt, och de verkligen bryr sig och är måna om att alla har det bra. De är verkligen som balsam på såren...vi satt i salen och så fort de började prata slappnade jag av och började nästan gråta och kände att jag ska nog kunna föda mitt barn på sjukhus också utan att bli ihjälslagen av någon galen psykpatient vägg i vägg med förlossningsavdelningen eller att en knarkar på jakt efter droger tagit sig in på fel avdelning. För barnmorskorna finns ju där och där dom är är det alltid lugnt.