miriam

Jaha, nu är jag då en yrkesarbetande småbarnsmamma i karriären....(ok..nästan iallafall) som måste klämma in absolut nödvändig shopping någonstans i schema. Ärligt talat så är det inte så stressigt att ha småbarn men problemet är att jag jobbar hela dagarna och skyndar mig hem för att få äta middag med liten viking och den tatuerade maken. Sedan leker vi lite och så är det dags för den lilla vikingen att gå och lägga sig. De små timmarna på eftermiddagen med den lilla vikingen är SÅ värdefulla nu för tiden.  Det går så fort, när som helst kommer han att ta sina första steg och jag vill verkligen inte missa det. Så vad gör man åt resten? Till saken hör att när jag var mammaledig så brydde jag mig inte ens om att shoppa så mycket kläder eftersom jag till att börja med var stor som ett hus efter graviditeten och när jag sedan gick ner i vikt så fanns det inga behov att köpa nya kläder eftersom jag kunde ha mina gamla.  Så nu när jag är tillbaka på jobbet så har det verkligen lyckats gå hål på alla jeansen...otroligt men sant!!!! När ska jag då hinna handla? Timmarna med lilla vikingen är för värdefulla för att offra på att kanske hitta ett par jeans som passar.

Till att börja med får jag lov att vara direkt rå mot mig själv och inse exakt vilken storlek jag faktiskt har och inte vilken storlek jag skulle vilja ha. Det effektiviserar tiden istället för att plocka in en massa brallor i storlekar jag inte kan ha.

För det andra har jag tack och lov ett köpcentrum nära jobbet så på lunchen får jag rusa dit och slita åt mig det jag kan hitta och prova.

Det funkade!! Jag hittade ett par supersnygga jeans idag på en gång. Faktum är att jag var så glad för de andra jag provade i MIN storlek var för stora - det känns ju alltid bra. Dessutom hann jag hem i lugn och ro för att leka med den lilla vikingen. Underbart!!!

En annan lösning jag skulle kunna tänka mig är att vi inför siesta stängt för alla affärer i city och så får de hålla öppet mellan 17-22 så vanligt folk kan shoppa i lugn och ro!!!

Så har den första veckan gått på jobbet och jag kan i ärlighetens namn säga att det känns som tre veckor. Absolut inte för att det varit tråkigt, tvärtom - det har varit en händelserik vecka innehållande allt möjligt från utbildningar till nya tjänster och en massa annat. Snarare känns det som det varit så lång tid för jag är verkligen inte van att vara utanför min egen verklighetsbubbla. Jag är ju van att spendera dagarna som jag och lilla vikingen planerat och det är då bara fråga om att se till att vikingen får mat, sova och leka så är allt bra. Nu har jag varit tvungen att åka hemifrån tidigt på morgonen, åka till jobbet och tillbringa HELA dagen där.

Veckan har varit jättebra, som sagt var - jag är i ett nytt team med en ny chef och efter att ha varit där en vecka och skrapat på ytan måste jag säga att det är glada kollegor med humor som jobbar där och jag är så nöjd. Chefen är också rolig och verkar faktiskt ha en ganska bra distans till sig själv.

Farhågorna att lilla vikingen skulle sakna mig kunde jag lugnt lägga åt sidan. Dag två ringde den tatuerade och så sa han bara skrattandes "Lyssna på det här.....Imse Vimse spindel klättra upp för trån......nerfallerregnetspolarspindelnbort" samtidigt skrattar den lilla vikingen så han håller på att kikna och få magont!! Kollegan började fnissa bakom också när hon hörde dels den tatuerade sjunga och den lilla vikingen skratta.

Så ärligt talat har den här veckan varit över förväntan och varit mer innehållsrik än förväntat. Bland annat vart jag tvungen att helt oförberedd försöka sälja in mig på ett jobb och lite annat men som sagt det roligaste var att den lilla vikingen och den tatuerade har så roligt tillsammans!!!

Så imorgon är det då dags att åter börja jobba efter 13 månaders ledighet. Jag kom ihåg när jag började min ledighet för att vara föräldrarledig (jag passade på att gå några veckor innan bara för att få lite egen tid) så sa de på jobbet "du kommer tycka att det är så skönt att komma tillbaka"....här är jag nu och jag tycker inte alls att det är speciellt skönt att gå tillbaka till jobbet. Faktum är att jag undrar om dessa människor är fullständigt borta i bollen. Hur kan man föredra att gå tillbaka till jobbet när alternativet är att vara hemma och leka med världens roligaste viking och hans kompisar och kompisarnas föräldrar. Jag har verkligen tyckt att det varit helt underbart att vakna i ottan med lilla vikingen enbart för att veta att någon timma senare ska vi somna om och sova morgon och sedan börjar dagen långsamt med fika och lek och kompisar, både den lilla vikingens och mammas. Vad är det som är så roligt med att gå tillbaka till jobbet? Den nya chefen ringde och sade lite fint att det är ju faktiskt en lyx att man kan vara hemma så länge med barn. Jaha - jag fattade inte vad han ville säga med det först, det är ju inte så att man är ledig som semesterledig direkt - föräldrar är lediga för att ta hand om sina barn!!! Även om det är jätteroligt och man kan styra sin dag till viss del. Så jag antog att det var någon form av kommentar att ställa min ledighet i relation till chefen som inte hade barn och därmed inte varit ledig ett år!!! Okej....

Jag ska inte gå in på alla oro, ångest, tårar och svackor som de sista veckorna varit för att jag ska börja jobba igen. Min syster hade förberett mig väl för vad som komma skulle men likväl så blev jag väldigt överraskad av känsloflödet.

Jag är tacksam för att jag har ett jobb att gå tillbaka till men jag är ändå jätteglad för att den lilla vikingen ska vara hemma med den tatuerade maken....de kommer nog hitta på en massa bus, bara jag inte kommer hem till en liten tatuerad viking!!!