Föräldrargrupp
För en vecka sedan fick Vidar en kallelse till Föräldrargrupp. Jag tyckte det var underbart att det var han som blev kallad och inte föräldrarna. Vi har fått en ny barnmorska eftersom den första vi hade slutade. Vi har sån tur, den nya barnmorskan är lite äldre och hon är underbar. Hon har inte en massa bestämda regler och hon är väldigt försynt när hon talar om något som är viktigt och så har hon en massa humor. Trots detta så kändes det drygt att ta sig till föräldrargruppen och jag jagade febrilt efter en ursäkt att inte gå dit. Men vad ska man göra där? Jämföra bebisarnas utveckling och återigen ska jag behöva känna mig dum därför att vi har haft sådan tur med Vidar och då han för det mesta är en snäll och glad bebis som sover på nätterna? Den enda gången då han kan bli kinkig är när det är för mycket folk runt omkring som kräver hans uppmärksamhet konstant, han är ju bara fyra månader så hans kapacitet att ta intryck är ju ganska begränsad. Dessutom har han blivit ganska mammig och pappig så det är inte alla som får hålla på och leka med honom. Nåväl....jag tog mig i kragen och så gick vi i en trupp tillsamman, jag, den tatuerade sambon och Vidar.
Det var väl ingen överraskning att den tatuerade var ensam pappa i gruppen så han bestämde sig för att hålla låg profil. Det var 12 kallade men det var bara 5 som kom och det var faktiskt jättebra. Helt klart en positiv överraskning. Alla mammor var jättetrevliga och det var en trevlig stämning och jag var så glad för en annan mamma sa att det var skönt att höra att inte bara hon var överbeskyddande. Jag tyckte det var skönt att höra att de andra mammorna på sista tiden hade plockat upp mod att säga ifrån när andra försökte hålla på för mycket med deras bebisar. Jag håller precis på att repa det modet. Så det var verkligen en positiv överraskning och jag är glad. Framförallt är jag glad över den nya barnmorskan som är så himla så bra!!!
Lady Miriams Bröllopsnerver
Jag är ingen lättstressad människa i vanliga fall men de sista veckorna måste jag erkänna att minsta lilla grej med bröllopet gör att humöret snabbt växlar. Vadan detta då? Utan att beklaga mig måste jag erkänna att nu har de senaste månadernas sömnbrist till viss del börjat ta ut sin rätt lite grand. Jag är inte jättetrött men mycket av energin går åt till bröllopsbestyren just nu och det är små sakerna som gör mig stressad. Häromdagen ringde jag för att boka en tid med bröllopsbutiken där jag hyr klänningen, jag skulle boka tid för att sy in den. Samma expedit som tog bokningen i juni (och då kommenterade att jag var VÄLDIGT sent ute med klänning) sa nu släppigt att det var ju såååååååå lång tid kvar men i nästa sekund hörde jag hur hon snubblade över orden och sa "Men oj, den här klänningen är ju inte bokad för dig den helgen" varpå mitt hjärta åker upp i halsgropen och en massa bilder rullar upp i huvudet på hur de missat min bokning trots att jag betalat i förskott och den är uthyrd till någon annan och jag ska tre veckor innan bröllopet behöva börja leta en ny klänning. Jag svalde och stönade lite, då kvittrade expediten i telefonen och sa "ingen fara på taket, den är inte uthyrd till någon annan"!!! Mmmm...... Så, bortsett från att halva släkten inte hade bokat boende och ingrt hotellrum fanns ledigt så har det tillkommit gäster som kom på efter OSA datumet att de nog kunde komma iallafall. Från början ville jag inte ha någon bordsplacering men den tatuerade insisterade på att det skulle finnas ett honnörsbord för familjen, då måste ju faktiskt de som har en roll på bröllopet också placeras och till slut så blev det så löjligt då det var ett fåtal kvar som inte skulle bli placerade.....men det är ju bara jönsigt, då kan ju lika bra alla placeras. Okej, det kommer säkert bli roligt men jag väntar fortfarande på att jag bara ska få känslan att bara go with the flow men den gömmer sig på något hemligt ställe och för att toppa det här så kan jag knappt repetera vigseln hemma med den tatuerade utan att bryta ihop i hysteriskt fnittrande vilket jag är livrädd för att göra på själva bröllopsdagen och jag vet fortfarande inte hur jag ska komma upp från knäböjande ställning i kyrkan utan att landa på ansiktet......
Världens sötaste viking
Häromdagen skulle jag och den lilla vikingen ut på promenad. I vanlig ordning så bär jag honom ner för alla trappor och ner till källarförrådet där barnvagnen står (vi har ingen hiss). I regel när man öppnar dörren ut till trapphuset så brukar en stark unken doft av gammal rök och gamla fimpar slå emot oss eftersom grannen längst ner röker som en borstbindare och gärna i trapphuset när han ska gå ut. När Pundar-Per (vi kallar honom så för när han flyttade in såg han verkligen ut som en gammal pundare och Per är ett passande namn tycker jag, har ingen aningen vad karln heter egentligen) flyttade in i lägenheten efter sin väldigt gamla mamma - hon var typ 80 år så han är säkert runt 60 men ser ut som 70 år - så rökte han hej vilt. Granntjejen bredvid mig blev så less eftersom vi har så dålig ventilation i lägenheterna (gamla hus) så det stinker rök i hallen och ibland i sovrummet så hon satte upp lappar i trapphuset att det var förbjudet att röka på allmän plats. Pundar-Per fick för sig att det var jag som satt upp dem och sa aldrig hej. Jag steg väl inte högre i kurs heller när han efter att ha bott i huset ett par veckor började springa och ringa på och fråga om han kunde få låna pengar eller åtminstone telefonen. Jag sa nej och han sa aldrig mer hej till mig, bara till den tatuerade sambon. Med åren har Pundar-Per snyggat till sig lite men han röker lika mycket som innan (så vi fick köpa ett svindyrt draperi i tung sammet till hallen för att hålla röken ute, grannen under köpte säkerhetsdörr och slipper röklukten, grannparet flyttade och grannarna längst ner bara suckar tungt när man pratar om ventilationen - "men vad ska vi göra"...). Så häromdagen när jag och lilla vikingen skulle ut så kommer Pundar-Per och han blir som förbytt från den sura grannen längst ner som tycker att jag är trapphusragatan som man gör bäst i att undvika och hälsa på så stannar han upp och ett lyckligt pojkleende sprider sig över hela ansiktet när han ser den lilla vikingen. Han tittade försiktigt på mig, jag blev helt ställd över att se denna karl börja jollra lyckligt med den lilla vikingen. Han var uppriktigt helt betagen av den lilla vikingen som glatt log åt grannen. Pundar-Per blev så tagen av den lilla vikingen så han ville så gärna hjälpa mig med vagnen eller åtminstone få hålla upp porten när jag skulle ut.....!!
Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
Igår var vi och träffade prästen inför dop och vigsel. Det var ju lite nervöst eftesom jag aldrig varit på en vigsel i Svenska Kyrkan någon gång. Nåväl, prästen går igenom lite av tågordning med oss och vi pratar lite. Efter ett tag märker jag hur hon börjar snegla på mig och titta lite avvaktande. Vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att säga men Herregud, jag blev lite generad eftersom det är att bryta mot ett av budorden att missbruka guds namn. Prästen sa inget dock, bara tittade lite. Efter att vi var klara med genomgången så pratade jag och den tatuerade lite och jag kommenterade att jag sagt Herregud. Den tatuerade bara flinade och sa du sa det mer än en gång...VA!!!! Så började jag tänka efter, och det är sant, det är hemskt. För några år sedan så försökte jag sluta svära så mycket och då har jag istället börja dra till med: men herregud, Åh Gud vilken.... etc, och jag gör det oftare när jag är nervös eller uppjagad. Så jag måste väl ha dragit in Guds namn i var och varannan mening!!!! Det var nog en snäll präst som inte kommenterade att jag bröt mot det andra budordet...he he he....men det förklara varför jag fick onda ögat då och då! Oops!
Lady miriam får snart frisläpp
Jag håller på att tappa håret. Det är helt absurt, det räcker med att jag drar genom håret ett par gånger med borsten så är den full med hår. Det är tydligen helt normalt när man ammar. Jag var hos frisören som ska göra min håruppsättning inför bröllopet för ett par veckor sedan. Hon antydde väldigt tydligt att jag nog borde färga håret innan bröllopet men jag tror jag avstår från det rådet. Hellre ett halvutvuxet färgat hår än antingen en svintobuske eller i värsta fall inget hår alls. Jag får väl peta in en massa gröna växter överallt så det inte syns att det är hår med utväxt färgning. Kanske borde göra en mossmössa?
Ett större problem som nu tornat upp sig inför bröllopet är att en del släktingar har missat att boka hotellrum i Stockholm på bröllopshelgen. I Stockholm händer det många saker och den helgen är det läkarkonferens så nu står de utan hotellrum för det är fullbokat i hela stan. Oh my god, vad gör man? Jag har redan tidigare sagt ifrån att ingen får bo hos oss eftersom vi nu är tre personer som tränger ihop oss i en liten tvåa och det är faktiskt vår bröllopsnatt...! Så vi försöker nu fixa och trixa för att alla ska ha någonstans att bo. Oh my god, I am going bananas again. Den tatuerade tar det lugnt och jagar inte upp sig alls. Nåja, det finns ju alltid tält.
Vidar Viking japans turistattraktion
Den tatuerades bror och tillika Vidars blivande gudfar är på besök i några dagar. Idag var det ett obligatoriskt besök på vikingabutiken Hagbard i gamla stan. Jag, lilla vikingen och den tatuerade väntade utanför. Som vanligt var det packat med folk i butiken. Vidar är nu så nyfiken så han blir glad varje gång han får komma upp ur vagnen och se sig omkring. Han tittar vaket och nyfiket omkring sig och tar in en massa. Dessutom är han född med en naturlig blond tuppkam. Så ser jag hur den tatuerade börjar le åt något bakom mig, så med den lilla vikingen i famn vänder jag mig om bara för att upptäcka att det står en halvcirkel med japaner runt oss med kamrorna i högsta hugg fotandes den söta lilla vikingen. Eftersom jag först och främst är mamma sa jag bara nej och vände bort den lille vikingen som log stort mot japanerna. Den tatuerade tyckte bara att det var roligt och gulligt som den stolta famlijefar han är men jag tycker inte att min son är någon turistattraktion för japaner även om det var rart av dem att tycka att han är så söt!!!