miriam

Nu har jag gått en och en halv vecka över tiden. Bebisen har inte gjort några märkbara tecken på att den vill komma ut heller. Vi var på ultraljud häromdagen. Då mätte en barnmorska bebisen kors och tvärs och sedan sa hon att bebisen väger mellan 3,9-4,4 kg.  Det är en jättebebis som är på väg. Det märks, de sista veckorna har det från vecka till vecka blivit markant svårare att gå.  Jag har så mycket vatten i kroppen så på morgonen när jag vaknar är fötterna så svullna så jag kan knappt gå och jag måste böja dem försiktigt för att inte skada skelettet. Jag har sedan en tid tillbaka bara fått plats med fötterna i ett enda par skor, nu är det en kamp att få ner fötterna i dem också. Jag har svällt så mycket att jag får bara plats i ett par av mina mammabyxor. Jag är högerhänt och i höger hand/arm har jag fått ett gravidtillstånd jag inte ens kan uttala. Den tatuerade sambon sa det så lätt häromdagen "hur går det med din canullusclugusskopeloposgrejs?" "Che...?" Vad det är är helt enkelt att en nerv kommer i kläm i armen och handen på grund av allt vatten i kroppen så fingrarna i den dominanta handen - d v s den hand man är van att använda mest. Så höger långfinger och ringfinger är sedan ett par veckor konstant bortdomnade, på morgonen när jag vaknar så har i regel hela handen domnat. Det tar ett par timmar så har det kommit igång utom i ringfinger och långfinger. Det känns lite läskigt när man ska skriva på tangentbordet för jag har ingen riktig känsel i fingrarna - det skulle lika bra kunna vara stumpar. Hm....det kanske är så det känns när man förfryst dem och använder stumpar...Dessutom blir man jätteklumpig i handen för att man inte kan greppa något så igår när vi var ute och åt så kom en servitris och gav mig en tallrik och när jag tog emot den hade jag ingen kraft alls i handen så tallriken bara dunkade ner i bordet och tomatssåsen skvätte, all personal vände sig om för de trodde jag var arg!!! Vad ska jag göra? Ställa mig upp och förklara för alla att jag har canullustulluspluppiluppus??


För att avsluta detta klämkäcka inlägg..:-)...så är hormonerna om möjligt i ännu värre svallning än någonsin. Jag har klarat mig jättebra genom hela gravidieten från det mesta utom viss klåda. Men sista månaden har vattnet kommit i kroppen, hemsk klåda, domningar, problem att gå och hormonsvängningar i humöret så den tatuerade sambon duckar. Vem har sagt att det är så underbart att vara gravid?

Nu har jag börjat Boa. "Va sa kompisen vad är Boa för något?" Joo, boa är tydligen något som är vanligt bland gravida kvinnor i slutfasen, själv har jag passerat slutfasen och går nu med bebis i magen på övertid. Boa är en vedertagen term som innebär att i slutfasen så börjar den gravida kvinnan att laga en massa mat, städa i hemmet och bli allmänt överpysslig. Själv försöker jag förklara det med att jag är ju ledig hela dagarna och måste göra något kreativt men det är sant - jag Boar. De sista veckorna har den tatuerade sambon gladeligen sattit i sig allsköns nya maträtter. Dessutom fick jag för mig att jag var tvungen att börja baka en massa kakor eftersom det tydligen ska komma en massa folk och titta på bebisen sedan. Kompisen som fick barn i somras sa  rätt ut "du ska inte baka åt andra och inte laga mat, när de kommer och hälsar på dig så kan de gott ha med sig mat och kakor. Du har annat att göra än att passa upp på släkten". Nåväl hon har en strålande poäng, men hur skönt jag än tycker att det är att ha långa lata morgonpass med tidningen och annat så måste jag sysselsätta mig. Så jag bakar och lagar mat. Det komiska är att jag känner mig som våran kanin vi hade när jag var liten. Vi hade två kaniner, en gammal honkanin och en yngre hankanin som vi kallade Stampe för han stampade dagarna i ända. En dag tyckte mamma att vi skulle släppa ut kaninerna i köket tillsammans så kanske Stampe skulle lugna sig lite. Tydligen så lämnade vi dem obevakade tillräckligt länge för att naturen skulle ha sin gång. Det fattade ju inte jag och min lillasyster så vi tyckte det var mäkta märkligt när honkaninen - Snövit -började betee sig som en hund i sin bur. Hon bar omkring på hö i munnen och bäddade upp hö-högar i buren och sparade på sin mat som vi gav henne. Lilla syster yster och jag tyckte det var konstigt och så helt plötsligt en kväll så åkte syster yster och jag ut från köket av en mamma som bara sa "Ut, det här får ni inte se på". Några timmar senare hade Snövit fött några små kaninungar. Jag känner mig verkligen som Snövit som sprang runt med hö i munnen och byggde säng-hö-högar till sina bebisar. Ungefär så gör jag nu. Jag boar helt enkelt!!! Hmm....

I väntans tider åkte den tatuerade sambon och undertecknad för att titta på en större lägenhet i måndags. Den såg jättefin ut i annonsen, en vindsvåning i en närförot till stan. Tre rum och kök och inglasad balkong med infravärme. Lägenheten var jättefin men vi bestämde oss för att låta bli att köpa en ny lägenhet eftersom jag nu gått över tiden och bebis kan komma när som helst. Det känns inte jätteintelligent att köpa en ny lägenhet, sälja den vi bor i samtidigt som vi ska vänja oss vid en stor omställning i livet. Likväl så var mäklaren sjysst och lät oss ta del av budgivningen via sms eftersom vi ändå vill köpa en lägenhet i det området så vi ville se vad den hamnade på i slutändan. Till saken hör att för denna trea på 88 kvm så var månadsavgiften jättelåg på 1600 kronor. Utgångspriset var 1,8 milj. Jag och den tatuerade sambon räknar med att man får slå på ungefär 500 000 på utgångspriset, så var det förra året. Så satte budgivningen igång, sista budet som kom idag var på 2 550 000, det är alltså 750 000 kronor mer än utgångspriset. Men är det verkligen ett rimligt pris? Det är ju sanslöst. Mäklaren kändes seriös så jag är inte säker på att ens hon var beredd på att det skulle dra iväg så mycket eller är det så att de lägger ut lockpriser på lägenheterna? I lördags var det ett inslag på TV4 där Villaägarnas jurist gjorde ett strålande uttalande och sade att mäklarna ska vara så pass duktiga att de ska kunna pricka rätt pris på 3 av 4 bostäder som de säljer och de ska inte sätta ut lockpriser för att folk ska komma och titta utan de ska lägga utgångspriset på det som är rimligt. Enligt honom borde de mäklare som kontinuerligt sätter ut priserna och missar så grovt få en anmärkning. Jag är benägen att hålla med såtillvida att det är bättre att sätta ut högre pris i sådant fall än lockpriserna. Jag tycker att det är mycket att räkna på en halv miljon extra men 750 000 är för mycket. Jag undrar om det är så ibland också att när folk väl börjar buda så bestämmer de sig bara att de ska vinna, att det blir som en tävling och så bara budar de tills de har vunnit. Ok, jag vet ju inte om de som budar nu kanske kan casha bostaden på en gång men med tanke på att det i måndagens budgetproposition kom starka indikationer på att  regering och riskdag indirekt tvingar riksbanken att höja styrräntan så känns det som det taktiskt är bättre att ligga lite lågt för att hålla nere räntekostnader på bostadslån.

I lördags åkte jag och den tatuerade sambon till en kompis landställe på landet utanför stockholm. Till att börja med så har vi en GPS och sa till kompisen att vi kommer att hitta hela vägen in i skogen med hjälp av GPSen, inga problem. Well.....på motorvägen i närheten av där vi skulle svänga av tappade GPSen kontakten helt men vi kom av rätt men sedan höll GPSen på att snurra oss fel hela tiden så i över 20 minuter snurrade vi fram och tillbaka på motorvägen innan vi till slut struntade i den ringde kompisen som guidade oss rätt in i den djupa skogen. Vi åkte på riktigt landsväg, sådan som jag brukade cykla på i Norrland när jag var liten och jag trodde inte de fanns kvar längre. Inskränkt stockholmare jag vet....men ni vet landsväg där man inte kan möta en annan bil, med bara jord och sten på. Coolt.

Det var så härligt när vi kom fram till kompisens landställe. Det ligger jättefint i skogen precis vid en sjö. Kompisen är också underbar för hon skämde bort oss med god mat och trevligt sällskap. I ärlighetens namn fick jag dåligt samvete eftersom jag går ledig hela dagarna nu så kunde jag gott ha tagit med något att äta istället för att hon som jobbar så mycket ska behöva stå och ta hand om mig och den tatuerade sambon. Vi hade supertrevligt....vi fattade inte förräns vi kom tillbaka till stan på kvällen hur skönt det verkligen var att sitta där på landet och bara slappna av. När vi vaknade i söndags var vi fortfarande lika avslappnade så vi begav oss ut på en skogspromenad igår och såg årets första orm lika och sola.

Nu är det mindre än en vecka kvar innan bebisen ska komma ut. Det är naturligtvis blandade känslor inför ankomsten det enda som är säkert är att det på tok för sent att ångra sig nu hi hi hi. På långfredagen träffade jag en massa små bebisar som var mellan 2 veckor till 7 veckor. Det var jättekul att se, bebisen som var 4 veckor var rolig, den låg på sniskan i sin pappas famn och bara stirrade allvarligt på honom!!! Det som varit det starkaste intrycket dock denna vecka är alla kvinnor som fött barn och bara måste tala om hur ont det gör att föda. Men ärligt talat, jag vill inte veta - jag försöker in i det sista att undvika på att tänka på smärtan under förlossning utan bara på hur spännande det ska bli att träffa den lilla människan som snart kommer. Men icke sa nicke det här är det jag hört de sista dagarna, kvinna som födde för några veckor sedan "Gud, det gör så oooooont.....du lär märka det"..mmm....en annan kvinna häromdagen..."Jag trodde magen skulle spricka på både korsen och  tvärsen och ingen talade om att det skulle göra så ont" .....en kvinna som blev mormor för någon dag sedan berättade ingående om hela sin dotters förlossning av barnbarnet..."Ja, de fick ju klippa upp henne i mellangården för att hon var för trång".....meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj...instinktiv reaktion var att hålla för öronen och  bara skrika rätt ut tills det blev tyst. Varför tror folk att man vill höra att det gör ont? Jag är knappast uppväxt i en isolerad by i sibirien utan kontakt med omvärlden...jag har förstått att det gör ont att föda barn. Jag vill inte i detalj veta hur ont det gjorde och jag ber bara en bön att jag själv inte kommer att sitta där om ett par veckor och berätta för alla exakt hur ont det gjorde att föda barn. Ärligt talat kära vänner om jag börjar hålla på så får ni ett helt fripass att tala om för mig att jag ska var tyst....ingen vill höra sådant!!! 

Häromdagen skulle jag in till stan och träffa en kompis. Jag "sprang" ner till tunnelbanan, d v s, jag vaggade fram och tillbaka häftigt (när jag var liten så hade jag en leksak som såg ut som en clown och som var halvrund nertill och vars funktion var att gunga fram och tillbaka över golvet när man pendlade till den...ungefär så ser jag ut just nu när jag tar mig fram).  Jag letade efter SL-kortet i väskan men kunde inte hitta det någonstans, så kom jag på att jag glömt det i den andra jackan hemma. Aja, ok jag får väl betala den här gången....vad kan det kosta...20 kronor. Så jag går fram till luckan och stolt kommer jag ju ihåg att efter 1 april så är det nya zon-indelningar...(man är väl me´). Jag sliter upp en 50-lapp och säger att jag ska i zon A. SL-gubben ler och säger "Oj, jag har ingen växel"...va!!! Ingen växel, kom igen. "Jaha, säger jag, vad kostar det då?" Han ler stort och säger "Det kostar 40 kronor" Meeeen 40 spänn....är dom friska i huvudet eller??? Idioter....och han har ingen växel på en 50-lapp d v s han har inte 10 kronor ligga där!!! Ärligt talat? Jag sliter upp en 10-krona också....han ler stort och säger "Tyvärr, jag har ingen växel på det heller"......till hans försvar ska jag säga att han var lite generad och absolut inte elak.  Men jag har inget tålamod med SL överhuvudtaget, så han ler generat och hänvisar mig till pressbyrån där biljetterna kostar typ halva priset. För några år sedan när jag precis börjat läsa juridik så har arbetsrätt alltid varit det som intresserat mig mest, jag kommer ihåg när jag var i Tingsrätten som student och studerade en rättegång om misshandel av SL-kontrollant och där det framkom att en av de mest hotade yrkesgrupperna i Sverige är SL-kontrollanterna. Jaa, tacka f-n för det när de inte kan skrapa ihop växel när man vill betala men de kan inte vara flexibla och släppa in någon gratis heller. Dessutom tror jag att det bor små-djävlar i dem som kör tunnelbanan och den kommer allra helst fram på söndagar då de verkar ta en personlig ära i att se till att passagerare försöker springa benen av sig för att hinna med tunnelbanorna som är kortare på söndagar och sedan smäller de igen dörrarna framför ögonen, vägrar öppna och ropar ut i mikrofonen "tid för avgång" och ler. Aaaaaaaaarrrrrrrrrggghhh.......