miriam

Jag tar bussen som går hemifrån 7 på morgonen för att komma till tåget som tar mig till jobbet. Varje morgon är det samma busschaufför och samma människor som ska med bussen. Busschauffören börjar med att kliva på bussen som står ca 5 m från busstoppet och i mörkret i bussen (han tänder inte belysningen) så hör man hur han drar i alla spakar som finns och sedan pyser det lite här och lite där från bussen. I regel är det då 2 minuter kvar tills bussen ska gå och då börjar chauffören samma procedur igen! Men ärligt talat, vad håller karln på med!!! Det här upprepar sig VARJE morgon. Nu börjar det bli ganska kallt ute så jag skulle vara så glad om jag fick sitta på bussen när han ska huffa och puffa med spakarna.
Imorse var inget undantag utan återigen så började chauffören dra i spakarna i mörkret och samma klockslag som bussen ska gå får vi 5-6 passagerare kliva på bussen. Alla kliver på i tystnad som vanligt, och nästan alla sprider sig längst bak i bussen. Men, så säger en dam till en annan dam...."jaa, imorse drog han ju bara i spakarna en och en halv gång" den andre svarade roat "jaa, det går framåt, men hur ska vi stå ut i vinter när det blir kallt och vänta på den här karln". Själv log jag stort både utåt och inåt!!

Oh my gooooood!! De sista minuterna på jobbet innan man får gå hem inför helgen är alltid värst!! Jag är lika otålig som när jag satt på skolavslutningen och väntade på att min fröken skulle sluta spela på dragsepelet (!) och sommarlovet äntligen kunde börja. Samma känsla nu, kan inte koncentrera mig på något annat och sedan får jag springa ut härifrån och i äkta William Wallace anda kan jag skrika "FREEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEDOOOOOM".

Trevlig helg