miriam

Nu är det snart äntligen jul. Jag längtar så mycket efter julledigheten. I år ska jag inte fira stor jul utan jag ska fira med sambon. Eftersom vi väntar tillökning i familjen så passar vi på att utnyttja all tid som vi kan får för oss själva för efter den här julen så vill hela släkten tillbringa jularna med barnbarnet....jag har full förståelse för det.

Så hur är pulsen på folks julefrid....? Jaa, i ärlighetens namn ska jag erkänna att i början av månaden var det läskigt att åka in till stan. Folk slog sig fram i blindo...ärligt talat så kändes det som om det var med livet som insats jag vågade mig in till stan. I fredags skulle jag in och köpa julklapparna, jag satt länge och väl och förberedde mig för persen....men när jag väl kom in till stan var det helt underbart. Det var inte alls mycket folk i affärerna och de som var där inne gick precis som jag i lugn och ro och handlade och tittade på det man skulle ha. Det var till och med så att folk log lite försiktigt mot varandra. Hela mitt inre blev alldelesen varmt och jag kände faktiskt av julglädje och omtanke inför julen för första gången.

I lördags var jag på skansens julmarknad. Där var folk också glada och snälla mot varandra. Underbart. Häromdagen nere på affären stod jag och en annan tjej och drog dåliga skämt om de små potatisarna...men poängen är att det var som all hemsk julstress är som bortblåst. Underbart.

...otroligt. Jag har sedan drygt ett år tillbaka i tiden nytt jobb. På mitt jobb så ingår en ett år lång utbildning för att bli färdig. Idag gjorde jag sista tentan...helt slut i huvudet varav den sista månaden har bestått av att banken in information och sedan spy ut den på tenta, gå hem sova och tömma huvudet och sedan börja om på ny kula och idag kom det.....den sista tentan. Jag klarade den..............jag tror jag är klar.....kan det vara sant??